Dialekt
Men väl två telefonsamtal från snyggsnyggingen.
Notera att det inte var jag som ringde. Eller bytte något nummer.
Han skulle höra av sig när han är i stan igen. Om jag ville.
Om jag inte hade kille då. Sa han.
Mm. Sa jag.
Skicka du ett mess. Så får vi se.
Tur för honom att jag är svag för snyggsnyggingar.
Men vad jag gillar hans dialekt. Sexig liksom. Som han.
Vissa dialekter är det.
Sexigare.
Vissa är inte sexiga.
Ett dugg. Nästan motsatsen.
Men hans.
Bra.
Jag är svag för speciella dialekter.
Gotländska kan vara lysande.
Norrländska med. Suck...
Närke går bort. Om den är för gnällig.
Halland är inte så strålande heller.
Visst är det så eller hur?
Vad tycker ni?
Vilken är den sexigaste dialekten?
Vilken är den minst sexiga?
En liten djävul tittar ut
Just nu kan jag nästan känna hur hornen växer i min panna.
Hm.
Jag är en sån Skanky hoe.
Liten jävel.
Full i fan.
Sjukt snygg (citat).
Fullständigt moralfri.
Och så nöjd med det.
Har ju bestämt mig för att det är mitt år i år.
Att jag inte ska förebrå mig själv.
Att jag ska ta för mig. För jag förtjänar.
Att jag rår mig själv och att ingen annan har rätt att döma mig.
Jupp. Så är det.
Mitt år.
Var ute igår.
Minns ni min längtan efter en snyggsnygging?
Heh.
Hittade en.
Ibland är det för lätt. Så lätt att jag blir övermodig. Så var det nästan igår.
Tur att jag hittade snyggsnyggingen till slut.
Fick såklart vad jag ville. Dock inget älgborttagande.
Men hem till mig bar det.
Väl hemma hos mig kläcker han att han har flickvän.
Jag garvade och sa: Såklart har du det.
Och brydde mig inte ett skit.
Totalt morallös va.
Äh.
Inte mitt problem. Hans. Eller hennes kanske som är ihop med honom.
Men definitivt inte mitt.
Men snygg. Joho.
Vältränad. Jaha.
Coolt jobb. Jupp.
Bor i min stad. Nej.
Perfekt för mig just nu.
Precis vad jag behövde igår.
Och sååå läcker.
Men tillbaka till varför hornen växer.
Igår var ju egentligen inte så farligt. Jag visste ju inte att han var upptagen och så.
Nu vet jag.
Han kommer hit sen. Om jag får som jag vill.
Då ska älgen väck.
Må fan ta mig...hehe.
Inte en jävla ros
Inget blommogram.
Inga brev från hemliga beundrare.
Inga söta mess. Jo ett från mamma då men det räknas inte i det här sammanhanget.
Fan vilken jävla skitdag det är den där jävla hjärtans dag.
Ingen som tänker på mig va.
What about me???
Åh.
Är det för lite begärt liksom?
Att en het brud som jag ska få lite uppvaktning typ.
Hm. Het brud.
Låter löjligt.
Snygg tjej. Ja
Fantastisk flicka. Jo
Bättre.
Amazing Zinnie ju.
Fast lite het är jag nog ändå.
=)
Näpp.
Bojkotta den här skräpdagen. Ja det gör jag.
Fjantiga reklamdag.
Töntigt.
Mesigt.
Urbota dumt.
Förnedrande bläk.
Bajsdag. (Moget).
Pipdag. (Ännu mer moget).
Vill inte ens ha blommor, brev eller nåt annat.
Klarar mig sååå bra utan.
Så det så.
Fast om jag mot all förmodan skulle få en liten ros så skulle jag ju inte klaga...
Det går bra att skicka blommor imorgon också.
Även hemliga beundrarbrev.
Choklad funkar i nödfall.
Ifall någon skulle ångra sig liksom.
En kram?
Snyggsnyggingar
På väg hem från jobbet idag började jag av någon anledning tänka på Fotbollsspelaren.
En kille jag träffade.
Han är så snygg.
Inte lite snygg heller.
Utan så där jagdarrarochvetinterikgitvadjagskatavägen-snygg.
Tänkte på en av de gånger vi träffades.
Han mötte upp mig på stan.
Sent på kvällen. Efter en intressant msn konversation...
När jag såg honom på håll tänkte jag shit.
Shit vad snygg han är, jag vänder.
Det här går inte.
Han är för snygg.
Men det gjorde jag inte.
Blev en trevlig natt. Men inget mer. Eftersom han flyttade några dagar efter det. Lååångt bort.
Vår sista träff typ.
Men oj.
Lång.
Vältränad.
Brunbränd.
Fantastiskt ansikte.
Ja fan.
Fick en väldig längtan efter en snyggsnygg kille.
Alltså.
Man träffar inte dem allt för ofta.
Snygga killar. Visst emellanåt så.
Söta killar. Jo ser dem.
Mysiga killar. Ja händer.
Men snyggsnygga. Nej.
Nu menar jag inte att det är det enda jag vill ha.
Nä.
Jag vet att det finns massor av killar där ute som är fantastiska och blir snygga, underbara och så vidare.
Magistern är inte snyggsnygg. Jag blev kär i alla fall. Till mitt stora förtret.
Men nu var det inte det jag längtade efter.
Utan den där känslan när man fått en snyggsnygg kille.
Nästan som man vunnit nåt.
Ha.
Han vill ha mig.
Och är så snyggsnygg.
Bekräftelse.
Så in i bomben.
Ibland blir jag en sucker för just bekräftelse.
Inte nyttigt. Vet.
Men ändå.
En snyggsnygg kille skulle inte sitta fel nu.
Leo
Lördagskväll och här sitter jag och vill helst av allt vara på Titanic med Leo.
Ja jag vet att skeppet sjunker.
Ja jag är absurt sjösjuk och skulle aldrig egentligen åka båt över Atlanten. Självmord nästan.
Ja jag vet att det inte är på riktigt.
Ja jag veeeet att han dör.
Men ändå.
Åhhhh.
Har sett filmen miljoners gånger. Men blir ändå lika arg när den där dumma dumma vakten sätter handklovar på Leo.
Min Leo.
Suck.
Skulle lätt byta min soffa för sex i den där bilen. Sen att man får ta lite kallt vatten och sånt skräp. Jaja.
I can take it.
Give me some löööööööööööve.
Nu.
Inte?
Lite hångel då?
En liten puss?
Vad fan, jag nöjer mig med en kram.
Bara det pirrar lite i mig snart, dör nog annars.
Av tristess eller nåt.
Nä.
Av hångelbrist.
Känns rätt tråkigt att dö av det.
Då dör jag hellre i Atlanten. Med Leo.
Det är ju i alla fall romantiskt.
Skriva
Ja jag vill vara där.
Nej jag är inte där i person.
Men jag vet ju att jag alltid finns.
Han med.
Så alltså jag deppar inte ihop och tycker inte att jag är världens svikare som skaffade mig eget liv.
Som lämnade.
Dessutom är det faktiskt inte så långt.
Behövde bara skriva av mig de känslorna.
Ibland är det så har jag märkt.
Att man skriver AV sig känslor.
De hamnar här.
Sen slipper jag plågas av dem. Mycket bra.
Jag kan läsa dem. Inse att det är jag. Mina tankar.
Men släppa dem.
Visst är det sjukt?
Men så funkar det för mig.
Rätt insiktsfullt av mig att komma på det vid 30.
Jaja. Bättre sent än aldrig. Eller hur?
Bror
Men så blir det väl aldrig.
Bror har det tungt.
Han är i en grå dimma.
Så sa han.
Han vill prata på msn.
Lättare för honom.
Då märks det inte om man gråter.
Känslor hörs i röster. Röster gör det känslosammare.
Gråter med min bror.
Vill krama honom. Vara där.
Men nu bor han där och jag här.
Känner mig ego som flyttade.
Det var du som flyttade säger han när jag smågnäller över att han och mamma är långt borta.
Jo.
Det var jag som flyttade.
Käns lite som jag sviker.
Jag svek. Lämnade. Borde varit kvar. Stått ut. För min familj.
Kanske.
Åh bror. Om jag kunde bära lite av din smärta. Ta lite av din dimma.
Älskar dig över allt annat.
Du är den varmaste, underbaraste och snyggaste bror man kan ha.
Blod är helt klart tjockare än vatten.
Jag vet att du klarar det. Du måste förstår du.
För mig.
Och mamma.
Vad skulle vi göra utan dig?
Önskar jag kunde krama dig.
Fan vad livet är orättvist ibland.
Min blogg
Jag började blogga för snart ett år sen.
Började för att jag insåg att det fanns väldigt mycket inne i mig som behövde komma ut.
Jag har lättare för att uttrycka mig i skrift.
Tolka mig inte fel nu.
Jag är en mycket pratsam och social person.
Jag pratar mycket och gärna med mina vänner.
Men mitt allra innersta.
Det som gör allra ondast.
Som skaver och klämmer.
Som glädjer och skrämmer.
Det säger jag inte.
Kan inte.
Det kommer inte ut liksom.
Och det måste ut.
Och ut kommer det.
HÄR.
Min blogg är en del av mig.
Mitt innersta.
Jag delar en bit av mitt innersta till er.
Och oj vad skönt det är.
Jag är beroende av det.
Jag klarar mina svackor bättre tack vare min blogg.
Förstår saker bättre.
Inser.
Vad jag inte borde förstora.
Eller förminska.
Jag skriver.
Men även.
NI läser.
Ni.
Mina bloggisar.
Har fått en liten skara bloggvänner under det här året.
Ni betyder mycket.
Det vet ni. Och jag vet att jag betyder för er.
Same same.
Tänk om jag skulle bli av med min blogg.
Om min anonymitet avslöjades.
Om någon gjorde min blogg till åtlöje.
Mitt innersta.
Vilken förolämpning.
Trampa på mitt hjärta liksom.
Det skulle göra ont.
Väldigt ont.
Så ont så man blir arg.
Jag skulle skrika.
FAN.
FAN.
Era jävlar.
Men nu är det ju inte så. För mig.
Tur.
För mig...
Grisen i säcken
Sitter och lyssnar på fredagsflörten på P3.
En del i ett radioprogram som går varje fredag vi typ 14 sisådär.
Tjej eller kille ringer in och blir veckans "Fredagsflört".
Sen får de lite käckt presentera sig själva, läs: säga bra saker om sig själv.
Dags för intresserade att ringa in.
Presentation av tre intresserade.
Sen får " Fredagsflörten" själv ställa mycket ingående, välgenomtänkta och utstuderade frågor. ¨
(Ironin lyser inte igenom va?)
Fredagsflörten väljer sen lämplig kandidat, någon som uppenbarligen "låter trevlig", som de får byta nummer med.
Wow.
Det måste verkligen gå skitbra för dem.
Verkligen.
Alltså vilket pucko som helst, nästan, fattar ju hur frågorna "skall" svaras på.
Man ska vara lagom.
Låta trevlig.
Helst tycka som Fredagsflörten själv.
Våga dra ett litet skämt.
Ha jobb.
Framtidsplaner.
Hm.
Bara något som saknas.
Att utseendet inte framkommer.
Vem vet.
Det kanske är en träskpadda?
Eller inte.
Hur som.
Skulle bra gärna vilja veta om de ens träffas.
Dejtar de?
Blir det trevligt?
Hur fint det än kan låta att man ska välja utifrån insidan så vet vi ju alla att det inte är så.
Visst kan ett utseende växa - men ja. Det ska ju finnas något där.
Är MYCKET skeptisk till att man kan känna det i direktsänding i radio.
Men vad fan, jag är väl bara bitter.
Någon form av underhållning blir det ju ändå.
Jag lyssnade ju på det.
Förresten så är det fredag idag!
Varför singel?
Varför väljer man som man gör?
Kan inte låta bli att undra.
Alltså vad är det som gör att jag är singel?
Jag ser bra ut, det vet jag.
Jag är ganska kul att vara med.
Jag har naturligtvis massor av sidor som inte är bra. Men även massor som är bra.
Jag tycker nog att jag är rätt mänsklig. Har insikt om mig själv.
Jag bryr mig om mina nära.
Jag är rätt smart.
Jag är social. Framåt.
Kan ta för mig.
Vad är felet?
Tar jag för mig för mycket?
Är jag för framåt?
För smart?
För mycket dåliga sidor?
Det är ju de vanliga förklaringarna.
Ja du skrämmer killar liksom. Du är för framåt.
Men nä.
Nä jag tror inte på det där längre.
Jag tror inte heller att jag "gör fel". Eller ni andra heller.
Man kan inte missa sin kärlek för att man säger fel "saker". Messar för snabbt. Eller råkar vara för öppen.
För att citera en smart tjej, är det rätt så är det lätt.
Men varför är det inte lätt då????
Eller är det så att det är lätt men att jag gör det svårt.
Jag som gör det svårt genom att analysera, tänka, tänka och analysera.
Borde jag kanske våga lite mer?
Se mig om.
Våga falla för det otänkbara.
Kanske är jag som väljer bort mina val.
Stänger dörren för snabbt.
Öppnar fel.
Letar efter min inre bild av vad jag vill ha.
Vad jag tror jag vill ha.
Det kanske inte alls är vad jag ska ha. Vad jag behöver.
Hur kan jag veta vad jag vill ha när jag inte har det?
Kanske borde jag inte tänka så jäklarns mycket och bara göra.
Göra och låta mig falla lite.
Sluta att vara så rädd för att bli sårad att man bränner allt hela tiden.
Sluta bränna allt och bli sårad hela tiden.
Sluta såra och bränna.
Bara göra.
Och vara.
Typ liksom
Någon som fattar något?
Jag vet knappt om jag fattar. Hm.
Gårdagen
Jag var snygg igår. Nästan otäck.
Men var en fin flicka och åkte hem själv.
Hm tänk att jag kan vara en fin flicka...
Otroligt.
Fick min reserverade drink i baren. Pratade i en halvtimma och ville sedan desperat gå därifrån.
Inget bra tecken.
Vill du inte ens prata med honom med alkohol i kroppen så är det faktiskt kört, sa kompis A.
Jo det är ju det.
Fan.
Jag gillar ju långa killar.
Träffade S igår. Gled förbi kön rakt in till ett spritbord. Tack tack.
S. Vi kommer alltid gilla varandra. Men aldrig mer hångla.
Tror jag.
Fast.
Man klagar ju inte.
Där satt ett ex till en vän. Inte nära vän men vän ändå. Exet var lite väl närgången på mig.
Jobbigt.
Slingra sig ut och vara trevlig.
När exet dessutom är sjukt söt.
Men jag kan sånt med.
Träffade J.
J är så jävla dum i huvudet.
Han anser sig vara så mycket bättre än mig.
Dissar min längehet. Är stroppig och försöker glänsa. Översittarfasoner.
Men jag var trevlig.
Tänker inte sjunka till hans nivå.
Sen tänkte jag på hur liten snopp han har. Vi snackar jätteliten.
Då blev det kul.
Sen gick jag.
Looser.
Pratade med en annan kille också.
Han bestämde att jag var 23.
Jag tyckte det var helt ok och bestämde det med.
Så nu är jag 23 ifall någon undrar.
Men inget hångel.
Inget sex.
Ingen lång kille.
Suck.
Ja.
Det blir väl så att jag leker med elden igen.
Längtar efter värmen.
Fan.
Ego
Sitta hemma för att vara duktig och fin flicka?
He.
Jag är inte duktig.
Och absolut inte en fin flicka.
Jag är en otäcking som tar för mig. Så det så.
Mitt nyårslöfte. Ta för dig, ge inte avkall - och viktigast av allt.
DÖM INTE DIG SJÄLV.
Punkt.
Har messat med den långe (SD). Han är jäkligt rolig faktiskt.
Han ska också ut.
Han skrev något om att en drink fanns reserverad till mig i baren.
Bra. Jag gillar drinkar. =)
Ska bli spännande att se vad som händer...
Förresten så sprang jag på Magistern på en studiedag. Var inte alls beredd på det.
Inte han heller.
Fick en kram.
Och jag kände...ingenting alls!
Så skönt. Undrade lite för mig själv vad jag kände för honom egentligen.
Då har man kommit långt va?
Så.
Nu ladda. För ikväll.
För jag kommer vara sjukt snygg och otäck.
Hehe.
Jag är bra
Har precis insett hur bra jag faktiskt är.
Och det är inte lite det.
Jag har borrat och borrat och pluggat och pluggat och skruvat och skruvat och himmel vad bra det blev.
Kanske inte låter så värst speciellt.
För att inse storheten i detta borde jag kanske berätta.
Berätta att hos mig brukar hyllor och tavlor stå lääänge tills jag får någon (oftast manligt kön) att skruva upp dem.
Jag suger nämligen på sånt.
Inte för att jag är svag eller så. Utan för att jag är så förbannat otålig att jag vill göra allt på en gång.
Då blir det oftast en aning fel.
Speciellt om man ska borra och inte vill ha en vägg som ser ut som en ost.
Men nu jävlar tröttnade jag på att inte göra saker själv.
Jag borrade och det blev bra.
Eller ja lite har jag spacklat, hm.
Men det är ju bara att måla sen. (Nästa projekt)
Dock gjorde jag det helt SJÄLV.
Och måla tänker jag göra själv med.
Så det så.
Här behövs minsann ingen av manligt kön.
I alla fall inte till sånt.
Skulle vara till annat i så fall...
Surt väder
FAN VAD DET SUGER.
Så.
Nä inte klar än...
Alltså januari, februari och mars i Sverige måste vara de jävligaste månaderna som finns.
Kan inte komma på något bra med vädret de månaderna.
Mars är nog banne mig värst.
Först blir det lite varmare.
Affärerna börjar sälja vårjackor.
Man blir lite sugen liksom.
Tänker att ja nu är det nog vår.
Köper en jacka.
Tunn fin vårjacka.
Sen.
Såklart så kommer snöstormen Allan.
Skitkallt med nya jackan.
Och så blir man sur.
På vädret.
Rätt onödigt att bli sur på vädret.
Ger inte direkt någon effekt.
Lite jag.
Att bli sur på något man inte kan påverka.
Snacka om att slösa energi.
Och nu sitter jag och blir sur på något som kommer hända om TVÅ månader.
Ännu mer energislöseri.
Nu blir jag nästan sur på att jag blir sur.
Hm.
Ond cirkel.
Dags att sova tror jag.
Ja definitivt dags att sova.
Men bara en sak till.
Jävla väder.
Jag är sån.
Ja alltså nu funderar jag inte över om jag har fått fel kön eller så.
Nä jag trivs bra med mina bröst och gillar killar. Utan det handlar mer om sexdriften.
Jag har en stor sådan.
Ibland bra.
Ibland mindre bra.
Som singel. Mindre bra ibland. Eftersom man vill ligga.
För ofta.
Om man inte är singel. Kan vara bra. Om killen man är ihop med också är likadan.
Då blir det toppen.
Har haft två sådana förhållanden. Piloten en av dem.
Det är mycket trevligt.
Om killen inte är sån. Inte så bra. Som Magistern.
Jag blir otålig. Känner mig oattraktiv och ja. Det kryper i en.
Det är inte trevligt.
Då drar jag mig tillbaka. Håller tillbaka. Och blir inte mig.
Jag blir nån annan. Som jag tror jag ska vara.
Men det är det slut med nu. Jag ska bara vara Zinnie. Hela tiden.
Jag är en sån tjej.
Acceptera.
Jag får vara en sådan tjej.
Gillar inte killen jag träffar det så gillar han inte mig. Och då kan det vara.
Skönt att erkänna det för sig själv.
This is me typ.
You go girl. Eller hur?
En liten fundering
Om det bara är jag som gör så? Har lurat lite på om jag är mysko.
Annorlunda liksom.
Jo. Varje kväll innan jag går och lägger mig måste jag har klart för mig vad jag ska ha på mig dagen efter.
Exakt vad jag ska ha på mig.
Det är nästan så jag tom måste bestämma vilka trosor jag ska ta.
Kan låta lite väl organiserat och planerande.
Man kan tro att jag är en pedantisk sjukt strukturerad person som inte kan vara spontan.
Så är INTE fallet.
Saken är att min hjärna startar ett tag efter att jag vaknat.
Ett tag betyder då typ när jag kliver på bussen en och en halv timma senare.
Det betyder att den klarar inte någon form av ansträngning på morgonen.
Ingen alls faktiskt.
Än mindre val.
Som av kläder.
Jag måste ju nämligen ha snygga kläder på mig.
Gärna färgkombinerade.
Inte strukturerad va?
Hm.
Men man vet ju aldrig ju.
Bengt kanske är på bussen.
Nu vill jag starkt påpeka att jag faktiskt är smart.
Jo JAG ÄR SMART. Så det så.
Jag är bara lite segstartad. =)
Men i alla fall.
Skulle jag nu inte ha bestämt vad jag ska ha på mig så blir jag stående vid garderoben.
Som en zombie.
Länge.
Går inte att välja. Blir stopp.
Då kommer jag försent.
Det går inte.
Då blir mina elever lite ensamma på morgonen.
Det är dumt att lämna 12 åringar ensamma för länge.
Logiskt.
Så därför väljer jag kläder kvällen innan.
(Det här ska man inte berätta på en dejt va?)
Städa för Bengt
Borde nog bry mig lite. Gillar egentligen inte oordning.
Hm.
Såg det ut så här när jag var ihop med Magistern?
Typ inte eftersom jag inte var hemma så mycket.
Man blir lätt lat liksom. Bara jag ju.
Roligare att städa för någon.
Men ändå.
Borde nog röja en aning.
Tänk om Bengt ringer på dörren och så ser det ut så här???
Hallå liksom. Det går ju inte.
Eller. Som om det skulle hända det närmsta decenniet.
Bengt finns ju knappt.
Bara telefonkillar och Sd-dejtar. Som är långa.
Nä jag har det rätt bra.
Det kan vara stökigt om jag vill.
Jag kan handla precis det jag vill.
Ska fan singelhandla och vara stolt. Inget två av något här.
Yo.
Ensam är stark eller hur var det?
Fast jag städar nog ändå. För säkerhets skull.
Man vet ju aldrig.
Bli berörd
Att bli rörd är en av de bästa sakerna jag vet. Händer som smeker och rör är underbart. För att inte säga fantastiskt.
Men händer kan vara så olika.
Beröringen kan vara olika.
Beroende på vem som rör.
Hur man rör.
Och syftet till att man rör.
Magistern rörde mycket. På ett tryggt sätt.
Hans fingrar kändes varma, trygga, lugna. De vittnade om ro.
Vila här. Inget händer. Jag är här.
Men det fanns ingen åtrå i dem. Inget kittel.
Jag blev lugn av hans händer. När han höll. Lät mig vaggas till ro.
Trodde att jag ville ha det så. Trygg.
Men de kändes inte. Inte inuti.
Jag skapade känslan. Men inget kittel. Han hade så rätt.
Hans händer var varma men inte heta.
Sen kan man bli berörd av heta händer. Som telefonkillen.
Händer som vill ha. Som är hårda, intensiva.
Händer som vill ha ens kropp, som vittnar om lust, åtrå och begär.
Men de ger ingen trygghet. Ingen värme.
Bara hetta.
Skön hetta. För stunden.
Som svalnar snabbt. Och då blir det iskallt.
Men att bli rörd av händer som känner. Händer som har fingrar. Fingrar som känner hela mig.
Mina läppar. Min mun. Mina bröst.
Som mjukt vill ha.
Som nästan darrar vid beröringen.
Som får mig att skaka, trots att de knappt nuddar.
Fingar som berättar. Att de vill känna.
De berättar att de längtat, att de undrar - de upptäcker.
Att bli rörd av sådana fingar är inte bara skönt.
Det berör.
Att prata sex
På ett eller annat sätt.
Jag har upptäckt hur olika man pratar sex med olika människor.
Kom på det efter att ha tillbringat en kväll med två singelkompisar. De är lite som jag.
Singlar.
Har behov.
Tar för sig liksom.
Det blev en rätt skön och frispråkig diskussion. Inget hymel här.
Storleksprat. För stor? Sned? För liten?
Hur? Details details details.
Stenskönt.
Och MYCKET avslappnat. Finns inte ett uns av dömande.
Tanken att någon av de två skulle döma mig finns inte ens.
Funderade på hur man pratar sex med andra. Med killar.
Med chattkillen pratar jag sex rätt öppet. Men det finns vissa saker man inte avslöjar.
Saker som får en att verka svag eller billig.
Svårt att säga precis vad det är. Men visst yxar man till sannningen lite. Säger inte ritkigt allt.
Med honom vill jag inte verka svag.
Jag tar för mig typ.
Bland andra killar så leker man. Flörtar, om det är det intresset man har av killen. Ger en försmak.
Men berättar. NEHEJ.
Bland killvänner. Lite samma fast utan flörten och försmaken. Man svarar liksom varken bu eller bä.
För man ska inte det. Inget blir liksom bra.
Med mina upptagna vänner håller jag tillbaka.
Här vill man inte vara en slampa. De bryr sig såklart.
Men Jag får någon slags bild att de ska säga " Men du ta det lugnt, ska man fånga någon ska man inte ha sex i början"
MEN OM JAG VILL DÅ?
Nä all kärlek till dem.
Men om sanningen ska fram så kniper man om mycket.
Bland jobbarkompisarna.
Ha.
Inte ett jota säger man.
Sex finns inte i vokabulären nästan.
Bland lagvännerna skämtar man om det. Antyder.
Men berättar inte för mycket.
Är det konstigt att man drar sig till singelkompisar som har det som jag när man vill prata sex? Som vet.
Som förstår.
För det är ju skönt.
Så förbannat skönt.
Och så tabubelagt.
WHY?
Update
Ja nu är det ju så att han inte sagt något till mig så då har jag ju intehaft något att inte svara på.
Men om han hade skrivit så hade jag minsann inte svarat.
Intressant att de som sagt att jag ska bryta helt med honom är alla killar. Undra varför? Tänker killar annorlunda inför sådant här?
Har de lättare att bara klippa?
Eller är de mer handlingskraftiga?
Mindre snyftiga och fastklamrande?
Eller är det snyftig och fastklamrande jag är när jag inte kan bryta?
Hur som.
Går inte omkring och blir ledsen hela tiden längre.
Jobbar på att tänka på vardagen, veckan, jobbet och så. Funkar.
Tänker lägga ner de där korkade ojjagär30ochharingenfamiljochärtypstammisutevadpinsamt - tankarna.
Ska sluta störa mig på plumpa kommentarer.
Folk tänker sig verkligen inte för ibland. Suck.
SD-dejten messade idag och ville fika. Jag ska träna så det gick ju inte.
En annan dag.
Telefonkillen har dock inte hört av sig. Stackarn. Jag skrämde honom med mitt röriga.
Har inte bestämt mig för om jag ska skicka ett mess.
Typ för att säga att jag inte dog. Att det är lugnt.
Fast jag vet ju inte ens om jag vill träffa honom.
Att leka med elden blir dock mer och mer roligt för varje dag. Ska nog fortsätta med det.
Man blir ju varm av eld.
