Zinnie

Nu är februari över.
Och jag har överlevt. Nätt och jämt.

Men nu är det ljust som attan igen.
Jag är still singel - men numera en glad skit och inte en deppig deprimerande trist typ.
Framöver tänker jag vara ego.
Och inte bry mig om vad alla andra har.

Jag har ju skitmycket, asbra saker.
Dessutom är jag snygg.

Ikväll ska jag ut i hemhemstaden.
Som för övrigt inte är Gagnef heller.
Ska bli full med mina systrar.
Och jag är över det där med att gå omkring och vara avundsjuk på allt de har.
För ja. Jag har ju massa med.
Som dem till exempel.
Dessutom har jag köpt superbra presenter till dem.
De kommer att bli sååå glada.
Kul.

Så se upp ikväll. Idag är jag på topp.

Kram till er mina underbara bloggisar.

Går och drömmer om dig ibland, ja jag går och drömmer att du var här.
Du som alltid håller min hand o du som kan förklara allt det här.
Du som har ett eget liv, men som delar mitt liv när jag vill.
Fast jag har ett eget liv, så drömmer jag om dig lite till.

Fast jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsar
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsar så måste jag bli en prinsessa

Säg får jag nånsin träffa dig eller, eller kanske har du gått mig förbi.
För jag vet att du älskar mig, annars stämmer du inte in på min filosofi
Du som skrattar lika mycket som jag, och du som är mild o god o generös
och du som tycker precis som jag, å som inte försöker vara så överseriös

Fast jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsar
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsar så måste jag bli en prinsessa

Fast jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsar
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsar så måste jag bli en prinsessa

en prinsessa , en prinsessa , en prinsessa  en prinsessa , en prinsessa


SÅ DET SÅ.

Nu är det ett nytt år.
Äntligen!
Det här bli ett bra år - det känner jag på mig.
Efter den nyårsafton som jag hade så kan det bara bli det.
Den var liksom ja annorlunda.
Kul.
Men mycket annorlunda.


Firade med Magistern och D.
Mysigt.
Jag och Magistern kysstes.
Under en enormt stor alkoholpåverkan från min sida.
Men ja.
Han känns ju trygg liksom.
Fan att inte vi kan vara kära och vara ihop.
Det skulle vara så perfekt.

Sen fick jag ett mess av Elden på morgonen.
Han hade drömt.
Och ville dela med sig av sin dröm till mig.
En rätt trevlig dröm kan man säga.
Och så började jag tänka på Elden igen.
Och blev sugen på honom.
Vi har ju så bra sex.

Sen.
När vi var på en annan fest.
Blev jag så sjukt upphånglad av en assöt tjej.
Rätt chockerande.
Och annorlunda.
Hon sa att jag var grymt sexig.
Det är ju en trevlig komplimang.
Har ju liksom alltid undrat lite hur det känns.
Fast jag föredrar nog killar.
Hade aldrig gjort det om jag inte varit så förbannat full.
Men nu vet jag.
Hur det känns.
Och erfarenheter är ju alltid bra.

Men Gud vad jag behöver bli av med mina älgar.

Ja jag har.
Undvikit min egen blogg.
Har inte ens tittat på den på tre veckor.
Har inte velat.
Eller vågat.

Ska jag vara ärlig så har jag mer undvikit mitt eget liv.
För bloggen är ju mitt liv.
Jag skriver ju det här.
Och om jag inte läser.
Eller skriver.
Så finns ju inte problemen.
Eller?

Jo tjena.
Trodde jag.

Var ute idag.
Det har jag varit mer under hösten.
Men har liksom inte klarat av att ens flörta.
Vet egentligen varför.
Vill inte misslyckas.
Ångra.
För det suger. Och gör ont.

Men idag.
Tänkte jag att nu skulle jag våga.
Och det gjorde jag.
Vågade.
Flörtade.
Söt  kille.
Fan så kul det var.
Våga tänkte jag.
Ha kul.

Så vi hånglade.
Massa.
Ute på krogen.
Det gör inte jag annars.
Skitmysigt.
Ni vet sådär när man bara vill ha varandra.
Så var det.

Gå och hämta jackorna var nästa steg,
Träffas utanför.
Då.
Kommer det fram.
Han har tjej.
Sambo.

VAD FAN?

Vad är det för fel?
Varför vill upptagna killar ha mig???????
Står det, jag vill ligga med dig även fast du har tjej, på min rygg eller?
För det är inte första.
Eller andra.
Eller ens tredje gången.
Som det händer.
Utan min vetskap innan vill jag nämna.

Antingen är det så  att alla killar i  min ålder är upptagna.
Eller så är det så att jag har någon konstig vibe som  gör att upptagna killar vill ha mig.
Hur som.
Så så SUGER det hårt.

Han var säkert nöjd.
Hångla lite.
Snygg tjej,
Skitbra.

Men han såg aldrig mina tårar som rann ner för kinderna när jag gick hem.
Ensam igen.

Ha.
Jag gjorde det.
Fick revansch. Stenskönt.
Fick spela i helgen.
Gjorde 3 mål.

Bänka mig va?

Jag blev bänkad.
Petad.
Får åka buss fyra timmar dit och fyra timmar hem lördag kväll och inte spela.
Det suger.
Jag hatar det.
Det värsta är att jag gjorde en dålig träningsvecka så jag förtjänar väl det.

Men skit vad dålig jag är på att ta det.
Borde bli revanschlysten.
Visa tränaren minsann.
Vara på tårna.
Men inte jag inte.
Jag vill mest lipa.
Tjejigt?
Vet ni.
Jag hatar tjejigt också.

Fan.

Vecka 45 började ja.
Sådär.
Med magsjuka.
Sådär kul va.
Med tanke på min kräkfobi.
Uäk.
Men jag drack cola och kollade på alla avsnitt av Greek.
Lagom ansträngande.


Sen skulle vi iväg och festa i en annan stad i helgen.
Alltid kul med ombyte.
Misstänker att Latja har hängt där en del. I den andra staden alltså.
I alla fall.
Zinnie har hoppet uppe.
Ja inte om prinsen kanske.
Men ett ligg vore skönt - det var länge sen.
Eller ett hångel i alla fall.
Eller vad fan bara en liten rutten jäkla flört.
Om inte någon tar mig i rumpan snart så går jag hem.
Typ så.

Men väl ute.
Då har jag glömt bort hur man flörtar.
Kan man det??
Herregud.
Det var katastrof.
Inte ens en rolig blick.
Eller ja.
Jag tittade ju inte så.
Varför tittade jag inte?
Vad hände?
Hjälp.
Hoppas att det inte är kroniskt.

Var sur som ättika när vi gick därifrån.
Undra vem jag var sur på?
Mig själv skulle jag gissa.
Kära vän A fick i alla fall stå ut med mig när jag spottade och fräste svordomar.
Och hon var så lugn så lugn.
Var du arg Zinne sa hon.
Så jag svor en stund.
Och tyckte att allt sög.
Tja i 10 minuter kanske? Eller var det 15?
Sen var jag klar.
Skönt när nån lyssnar när man svär.
Svordomar tenderar ju annars att tappa sin glans liksom.

Herrejösses vad jag behöver ligga.

Nu har jag gjort saker på mitt lov.
Jag har varit i Stockholm och hälsat på min vän C.
Det var bra för mig.
C och hennes sambo och deras son.
Jag har inte träffat C på ett år.

Men när jag satt där igår kväll och spelade alfapet så kändes det som förr.
Som förr när vi träffades jämt. Alltså j ä m t.
Det kändes som om ingen tid hade gått.
Skönt.
Det fick mig att må bra.
Hon får mig att må bra.
Känna mig lugn.
Som om jag hör hemma.
Lägger inga förväntningar på mig.
Undrar inte när jag ska skaffa familj. Eller kille. Eller större lägenhet. Eller ett annat liv.
Utan är bara glad över att jag finns. Är där. Och är jag.
Tack C. Det behövde jag.

Det är konstigt det där med vissa vänner.
Det är som om man känner varandra så väl att tid inte spelar roll. Eller tycker om varandra så mycket?
Så känns det med BM också.
Där är jag inte gäst.
Där är jag familj.
Det är nog dags att träffa BM nu. Ja det är det.

Jag hatar att de två ska bo åt två helt olika håll i detta land.
Aplångt ifrån mig.
Dålig planering.

I mitt yrke har man lov lite då och då.
De flesta är rätt avundsjuka på det.
Vilket vi försvarar med att vi  f a k t i s k t jobbar in alla lovdagar under terminerna.
Vilket man gör, med besked.

Sen att sommarlovet är störtskönt.
Och jullovet.
Och sportlovet.
Och påsklovet.
Och novemberlovet.

Som jag har nu.
Novemberlov.
Jätteskönt är det.
Verkligen.
Det har sugit varenda minut.
Ensamt är vad det är.
Hade hellre jobbat.
Undra hur det kommer att bli i framtiden.
Mindre ensamt?
Knappast.

Kanske dags att byta jobb.
Eller liv.

Dåligt med inlägg = jag är ledsen igen.
Tyvärr.
Önskar det inte var så.
Men det är så.
Det blir bättre.
Det går över.
Jaja.
Säkert.

Allt rasar.
Eller allt går vidare utom jag.
Eller alla.
Flyttar.
Blir ihop.
Försvinner.
Jag står kvar som vanligt.
Nu börjar det bli jäkligt sugigt.
Och ensamt.

Tycker att det här har varit ett jävla höst hittills.
Höstjävel.
Livjävel.

Fan att vara bitter.
Fan att vara ledsen.
Fan allt.

Har ingen aning om vad jag ska göra åt det heller.
Le mer? Blä.
Alltså nu börjar jag tycka att det här känns löjligt.
Löjligt att jag alltid hamnar i den här känslan.
Ledsen.
Precis som om allt annat - då jag känt mig glad har varit på låtsas.
Det är så här jag ska känna.
Tydligen var jag en skit i mitt tidigare liv.

Tja än så länge har jag inte ätit kläder.
Tur.
Eftersom det blir svårt att ha dem på sig sen.
Och det är ju lite poängen med kläder.
Att ha dem på sig.

Har tillbringat dagen med att jobba och kolla in brudklänningar åt en vän. G.
Mycket fin var hon.
Yepp.
Nästa bröllop. Coming up.
Hon som ska gifta sig. G. Sa att de räknat med två för mig.
Mohahaha.
Tillåt mig asgarva en stund.
Är nog ingen risk där, sa jag.
Även fast bröllopet är i Augusti. (Ja hon är ute i tiiid.)
Ja men du kanske vill ta med dig en vän eller så. Sa G.

Tja.
Jo.
Kan man göra det.
Ta med en kompis?
Känns inte det väldigt mysko?
Som om jag typ skulle be Elden. Bra idé.
NOT.
Eller varför inte. Jag kan ju be Magistern.
Han är ju ändå överallt.

Nä skämt åsido.
Gör folk så?
Trodde det bara var i typ filmer man var tvungen att ha en dejt.
Att man inte gjorde så om man var singel.
Vem ska man fråga i så fall?
Och hur.
Eller rättare sagt vad svarar man på bröllopet när alla antar att man är ihop?
Är inte det ännu mer förnedrande?
Är man själv så fattar ju folk ändå.

Eller ska man spela spelet?

Idag skulle vi ha tjejkväll hos D
Med rödvin, pizza, tjejsnack och idol.
Eller jag ville se idol.
Andra ville tydligen se allt annat,
Hmpf.

Men i alla fall.
Tjejkväll skulle det va.
Sen skulle visst killkompis R komma med en kompis till.
Jaha?
Jo ja det hade ju funkat.
Sen ringer R.
Till D.
Och då ska tydligen Magistern med också och nån mer.
Vad fan...
Nej då fick det vara nog.
Jag sa nej.
Nepp.
Nähä du.

Så vi hade tjejkväll.
Utan killar.

Någonstans måste man ju ändå sätta ner foten.
Eller hur?

Ja tårarna har slutat att trilla.
Men tyvärr så är solen inte här än.
Börjar bli less på att skriva det men så är det.
Kanske bara att gilla läget just nu.
Se ljuspunkter.
Mitt privatliv suger men jobbet går ju bra.
Trovärdigt?
Jag tokhatar att vara ensam men min sport går bra. Tjoho.
Nu då?
Jaja försökte ju i alla fall.

Borde ärligt inte umgås med Magistern.
Men så svårt det är, han är ju överallt.
Fick höra skvaller från en kompis vad han hade sagt om helgen.
Killar är verkligen puckade - fattar de inte att vi tjejer pratar med varandra?
Jo i alla fall så sa han att han kunde hånglat om han hade velat.
Med mig.
Och att han var sugen.
Men att han avstod gentlemannamässigt.

Ska jag berätta sanningen?

Det var inte direkt en ljusgrå lördag för Zinnie. ( Så det löftet sket sig.)
Det var en helsvart.
Både Magistern och min bror bjöd mig på ren sprit. KVART I TRE.
Kunde kanske tackat nej. Men jag jag tänkte inte.
JAG VET. Säg inget.
Jag var helt enkelt kalas och det var hemskt bekvämt att ha Magistern att hänga på där vi trehugget.
Jag insåg nämligen mina begränsningar.
Vi gick och åt.
Kändes också bra.
Jag litar ju på honom.
Att jag inte hängde med den andra killen jag skulle mött utanför var mycket bra.
Jag var för full.


Magistern hade gärna fått följa mig hem minns jag att jag tänkte.
Men jag tänkte inte hångel.
Jag tänkte: Jag vill komma hem hel.
Eller snarare jag vill komma hem överhuvudtaget.

Sen att Magisterns närvaro runt mig precis hela kvällen fick mig att känna mig hemskt ensam när jag kom hem har inget med hångel eller hångelsug att göra.
Det handlar om andra saker.
Som närhet och längtan.
Efter någon.
Inte efter Magistern.
Det gjorde alldeles för ont för att jag ska ge mig in i det igen.
Undra om han inser det?
Undra om han verkligen fattar vad jag gick igenom?
Jag tror inte det.
För han slapp.
Jag kan fortfarande känna var det svarta satt.
Jag kan vända mig om och se hålet.
Och jag tänker inte ens gå i närheten av det igen.

Undra om han vet det?
Skulle han messa mig varje dag då?
Skulle han finnas i min bekantskapskrets hela tiden då?
Kanske inte.

Men vill jag att han försvinner ut ur mitt liv?
Vet inte.

Åh jag är så ledsen idag.
Tårarna bara rinner, vet inte hur jag ska få dem att sluta.
Det här känns så jävla pointless.
Vad fan är meningen liksom?
Vad gör jag för skillnad.
Jag orkar verkligen inte mer.

VARFÖR FINNS JAG?

Suck.

Känner mig mindre bitter.
För tillfället.
Är nog upptagen med att leta efter den där solen Douglas pratade om.
Känns bra att vara upptagen med det.
Leta efter det positiva liksom.
Hoppas att det håller i sig.

Träningarna känns bättre.
Jag har fått bra bekräftelse av min tränare.
Viktig match närmar sig.
Blir nog bra helt enkelt.

Dessutom ska jag på fest hos Magistern på lördag.
Jag tyckte att han kunde ha fest.
Då sa han att han kunde ha fest.
Känns lite skumt.
Men ändå roligt.
Gå på fest hos honom.
Fast ja.
Vi ses ju titt som tätt genom våra vänner som är de samma numera.
Alltså mina vänner hänger med honom.
Det kan nog bli intressant på festen.
Hoppas inte Magistern har bjudit den där tjejen han har haft ihop det med.
Både innan och efter mig.
Hon som är gift.
Vill nog inte riktigt ha henne där.
Typ.
Hoppas att han tänker till där.
För jag kan ju inte direkt be honom att inte bjuda henne.

För övrigt så kommer Elden dit också.

A tyckte att jag kunde ta Magistern i en arm och Elden i den andra.
Sätta mig vid ett bord på krogen.
Och bjuda in alla jag legat med (som råkar vara ute) till det bordet.
Det kunde bli lite kul. Tyckte hon.
Vilken humor hon har min kära vän.

Jag kanske kan sätta ut en annons?
"Hej. Jag ska gå ut på lördag.Kan inte alla jag legat med, haft det på g med, varit ihop med,
dejtat eller på något annat sätt kuckelurat med infinna sig på ***:s dansgolv klockan 1.00?"

Jag kommer helt klart inte att recycla på lördag.
Recycling är sååå igår.
Ge mig något nytt tack.

Nej här har det inte hänt något av värde.
Mer än att bröllopet var fint.
Och jag blev smärtsamt påmind om hur singel jag är.
Bröllopet bestod av 20 par och jag.
Typ.

Japp.
Looser.
Undra om jag någonsin får gifta mig.
Eller ännu mer. Undra om jag någonsin träffar någon som jag älskar så.
Och som älskar mig.

Bitter?