Ja jag lever.

Och är fortfarande lycklig.
Har inte vågat blogga.
För att inte pajja nåt liksom.
Eller hunnit heller för den delen.
Han är det bästa som hänt mig.

Alla föräldrapresentationer är redan avklarade.
Och har gått finfint.
Saknar er alla lite minsann.
men kanske får tid att kolla in vad ni haft för er snart.
Om inte så TACK alla underbara underbara bloggvänner.
Ni har betytt mer än ni anar.
För ja min blogg har gjort det den behöver för mig just nu.

Tror nog att det kan vara så att Zinnie har hittat kärleken...
Håll tummarna.
Puss.

RSS 2.0