Popcorn
Ska jobba på det.
Att acceptera.
Och på att jobba på det...
Idag kom jag på en sak jag gillar i alla fall. Som jag nästan glömt.
Brända popcorn.
Det är sjukt gott.
Inte vanliga som man poppar i kastrull.
Utan brända micropopcorn. Mums.
Jag är värdelös på att bränna dem själv. Tro mig jag har jobbat på det.
Antingen blir det inte brända alls eller så blir det bara en stor svart klump. Och så börjar brandvarnaren tjuta. Visserligen kan man hoppas på att det kommer någon snygg brandman. Men ja jag har fått min dos av brandmän. Ni vet ju. Så nä. Och dessutom är så brända popcorn inte gott.
De ska vara lagom brända.
Poppade popcorn idag. Behövde det tyckte jag. Innan träningen. Man springer bra på popcorn. Eller? ( Det är jättegott att rapa popcorn en hel träning. Verkligen. Tänkte inte på det innan. Inte så smart.)
Men jag poppade ändå.
Och brände.
Precis lagom.
Gott.
Det var ju bra i alla fall.
Söndagskväll
Så tänker jag är jag tänker på mig nu.
Vad jag gräver ner mig.
Ja. Dumt liksom.
Blir hård mot mig själv. Sätter på mig skygglapparna. Får tunnelseende. Svart. Svart. Svart. Blir det.
Shit jag har ju verkligen potential att bli värsta psykfallet.
Hur fan ska någon vilja leva med mig?
Eller snarare klara av att leva med mig?
I alla fall. Jag var hård. Mot mig. Och mot vänner.
Det finns vänner som bryr sig.
Det gör det.
Jag ser inte det alltid.
Jag är nog rätt svår.
Kan ha en hård sida. Vara bestämd. Säger inte "jag är ledsen, hjälp mig". Säger inte " kom hit med en film och en påse godis och bry dig".
Jag säger "jag vill va ifred". Sen stänger jag dörren. Och låser.
Kan spela oberörd för folk jag inte känner så väl.
Vill inte möta folk som känner mig.
Dumt. Jag är verkligen mysko.
Eftersom jag vill få frågan. Hur mår du?
Allt kanske inte är sååå illa. Även fast det suger än.
Så allt känns fortfarande meningslöst.
Men jag lever vidare i mitt meningslöst och jobbar på att hitta mening. Eller ett hångel. En kyss. Eller vad fan det räcker med en kram.
Jo.
Underbara M heter numera bara M. Snart heter hon inget alls. Vacuum. Tomt. Borta.
Det får bli till ett mirakel om ordet underbar ska tillbaka.
Återigen har jag läst av en människa fel.
Dumma mig.
Lördagskväll
Över allt.
Över att jag inte orkar vara ensam mer.
Över att jag alltid kommer att få vara det.
Över att det är något fel på mig.
Över att man inte vill va med mig.
Över att jag är trött på att vara ytlig och glad mot folk jag hälvkänner. De spelar ju ingen roll i längden. Jag spelar ju ingen roll.
Över att jag inte har en enda riktig vän som undrar.
Över att jag inte vill mer.
Över att livet är pissmeningslöst.
Över att jag inte ens vågar ta livet av mig.
Över att jag kommer att få stå ut i det här skitlivet jämt.
Över att jag inte vet hur jag ska klara det.
Zinnie är inte alls grym
Zinnie är en loser.
Eftertanke
Läste mitt förra inlägg.
Tänkte först tanken att radera det. Jag vill ju inte vara sån.
Deppig.
Men insåg att det ska vara kvar. För mig. För det är ju min blogg. Mina känslor. Mitt sätt att klura ut mig själv.
När jag skrivit och gråtit en skvätt blev det som, ja mindre blåst för en stund.
Och så tänkte jag.
Tänkte att jag egentligen saknar underbara M jättemycket.
Jättemycket.
Jo.
Vet ändå inte vad jag ska göra för att få det att bli bättre.
Men. Jag är en konstig människa. Skitkonstig. Kanske förtjänar det.
Det blåser i mig
Man ska ju märka var de är när det blåser.
Mm. Just det.
Hos mig har det blåst rejält det sista. I mig.
Kämpar emellanåt med att vara positiv. Då ser ni det här på bloggen.
Jag tycker jag kämpar bra. Vissa dagar känns helt ok, riktigt bra nästan. Jag känner mig helt ja normal.
Men ändå somnar jag i gråt var och varannan kväll.
Men det vill jag ju inte alltid skriva här. Låter så trist. Dessutom blir jag lite glad av mig själv ibland. När jag skriver glatt. Och positivt. Men det går inte nu.
Mina vänner är på väg bort. Känner att de är det. Jag orkar inte ens kämpa. Skit sak samma. Spelar fan ingen jävla roll i alla fall. Vänner. Ja. Jo. Underbara M va. Pyttsan.
Jag har tröttnat på att vara den som alltid ringer. Som frågar. Som är med. Jag orkar faktiskt inte.
M har inte lyft luren och ringt mig på den senaste ja månaden typ. Bara när jag ringt innan. Så var det med den vänskapen. Man kan tydligen missuppfatta människor. Eller så vara jag bara en bra vän när jag stödde henne. När jag kämpade som fan för att hon skulle må bra.
Men nu då? När jag behöver? Då glömmer M mig.
Känner mig sjukt bitter och sur.
Som en sur gammal kärring. Sur på allt.
Vet att jag egentligen inte är sååå himla bitter och sur. Men måste får ut det annars spricker jag. Som en ballong.
Är ju egentligen ganska ledsen.
Känner mig ensam.
Ingen ringer och frågar hur min dag varit.
Ingen ringer och undrar om jag vill ta en fika.
Jag ringer inte heller längre. Gjorde det idag. Men kände mig bara utanför.
Har ingen lust.
Ska jobba istället.
Och träna.
Hur blev det så här???
Var tog alla vägen?
Det känns hemskt att säga. Men jag har knappt pratat med någon om hur jag egentligen mår på ja svinlänge. Ingen undrar ju. På riktigt.
Vad ska jag säga?
Jag mår skit och vill helst dö?
Varför fan ska jag vara här, ingen saknar ju mig ändå.
Meningslöst.
Fullständigt jävla skitmeningslöst.
Jag skiter i om det låter deppigt det jag skriver. Om det låter barnsligt. Om det låter surt.
Det känns ju såhär. Då skriver jag det.
Ingen ser dig när du kommer.
Ingen ser dig när du går.
Och när du mest behöver det är det ingen som undrar hur du mår...
Jag har blivit en Facebookjunkie.
Jag är totalt fast.
Kollar så många gånger om dagen som det bara går. På mitt jobb sitter man inte vid en dator hela tiden. Det är svårt att hinna med. Men Facebook ser jag till att kolla minst tre gånger om dagen från jobbet. När jag kommer hem är den på hela tiden.
Måste se om nån ny kompis lagt till mig. ( Snittar två per dag just nu, det ni)
Sen om jag har fått nån rolig grej man lägger till.
Först tyckte jag att de var svinjobbiga. Movie test. Nickname. Zombie (??? har jag fortfarande inte fattat) Drink, alltså kan man dricka dem på riktigt? Lösa in dem på nån krog eller så? En Facebookkrog. Haha.
Min senaste upptäckt var en geografitest. Man fick poäng efter hur många städer man kunde placera på rätt ställe. Olika nivåer och allt. Jag är en tävlingsmänniska. Och jag kan mycket. Höll på att missa träningen idag för att jag inte ville sluta med det där jäkla geografispelet.
Det bästa är när man nitar sina "vänner". Poängmässigt alltså. Jag är verkligen en hemsk tävlingsmänniska. Usch. Ska bli bättre på det. Bara jag slipper förlora...
Sen hittar man miljoners människor.
Både bra och inte bra.
Har S där, sådär bra.
Har fotbollsspelaren där. Bra för att han är snygg. Inte bra för att jag inte får honom.
Och sen gamla skolkompisar.
Gillar inte att se tillbaka på min gymnasietid. Hade väl egentligen en rätt ok tid. Bra vänner och kul så. Men jag fixade aldrig de dära uberspända. De som var förmer. De störde mig. Vet inte om jag ville bli som dem. Då kanske. Fast inte egentligen. Nä.
Men i alla fall.
Hittade min gamla gymnasieskola. Det finns en grupp för den. Hittade några jag kände igen. Såklart de uberspända. De skrävlade i gästboken om sina jävla föreningar. Och de ser lika uberspända ut som förr.
Ärligt.
Väx upp.
De är för fan snart 12 år sen vi tog studenten.
No way att jag blir medlem där typ.
Men jag har massa andra grupper.
Kul grupper.
Mitt lag.
Min studentförening.
Min familj. Ja faktiskt. En del av min familj har en grupp. Coolt va? Mamma är tom med.
Och massa andra.
Sen kan man kolla bilder.
Det är kul.
Förutom den där hemska biknibilden på mig som en kompis la upp. Tack typ. Ingen bra bild alls. Och nu ligger den på Facebook. Taggad på mig.
JA TACK FÖR DET LIKSOM.
Den lär jag ju inte få några ragg på.
Suck.
Tur att jag är så grym då.
;)
Messsss
Alltså. Varför ska jag envisas med att prata med Chattkillen. Suck.
Jaja. Han är ju min personliga datasupport och rätt kul så. Vad fan.
Förresten så grymmar jag vidare.
Har en liten halvflört via sms. Lite kul. Får mess emellanåt där han undrar vad jag gör och hur jag mår.
Naturligtvis bor han inte i min stad. Så kul ska vi inte ha.
Men han är söt. Och jag hoppas att vi ses nån gång.
Undra om han är lika söt som i somras?
Blond och lång. Hehe.
Fick ett mess nyss. Blev lite glad. Ibland räcker det med så lite. Att bara få lite uppmärksamhet. Himla skönt. Räcker liksom med hans mess. Sen vore det mer bonus om vi sågs nån gång mer.
Kanske är så det är med Chattkillen och mig också. Lite uppmärksamhet. Snackar bort en stund. Känns ok liksom.
Ja. Jo.
Det är ju bara det att jag aldrig skulle erkänna om jag var intresserad av mer. Aaaaldrig. Han är en sån kille man inte gör det för.Och det är jag ju inte. Not at all. Eller hur?
Nä det är jag inte.
I can do better faktiskt.
Grymt
Skönt. Ska utnyttja och skriva positivt. ( Lovade E det...)
Alltså hans förklaring är mysko och ganska knäpp. Kan faktiskt inte skriva den här. Men jag kan hinta så får ni gissa själva.
Som jag skrev i en kommentar så hade han vissa prylar för sig som inte var mina prylar typ. Han insåg rätt snabbt att det inte var mina prylar. Så han frågade inte ens. Bra det.
När jag var full tänkte jag att vad fan.
Nu när jag är nykter tänker jag. Tur. Aldrig i helvetet.
Sen vet jag att han gillade mig. Gillar mig. Att han tycker att jag är sjukt söt och grym. Att han vill. Men de där prylarna är viktiga för honom. Att han vet han är lite onormal typ. Eller ja annorlunda kanske. Och att jag, ja inte är det.
Det känns ganska bra. Det betyder ju att det kommer finnas andra som också tycker att jag är grym. Eller hur?
Så konstigt nog känns det hela bra.
Hit me baby, I´m GRYM.
Hehe.
Nästa helg. Då jävlar.
Se upp i backen alla ni utan päls med snopp.
Zinnie is grym och on the move...
Problemradar
Via mess.
Han tycker att jag är för bra för honom. Det sa han igår också.
Helt rätt, jag var för full. Du är en kanontjej, fixa en kanonkille ist. =) Många kramar.
Ja jag ska väl det.
Fixa en kanonkille.
En riktig kille.
En NORMAL kille.
Varför är det så jävla svårt?
Har kompisar som säger att de har mongoradar. Om de har det så har jag problemradar. Alla möjliga och omöjliga konstigheter och problem. Det har de jag träffar.
Och sen är jag så jävla bra. Å. Det hjälper ju inte mig ett skit.
Jag är FÖR bra, därför är jag själv? Det låter ju puckat.
Funderar på om jag känner mig ledsen.
Vet inte.
Känner mig mer blasé.
Jaha. Typ.
This is it.
Varför bry sig?
Wierd
Ja.Ute var jag igår. Knäpp kväll.
Men boomerangeffekten håller i sig. Varför träffa nya killar när man kan träffa sådana man redan träffat innan. Alltså man slipper ju lära sig nya namn. Liksom.
Sen så har jag också lärt mig att saker har en tendens att få sin förklaring. Med tiden typ.
Var på fest först som sagt. Och S var där. Det blev som det alltid blir, jag och S hänger. Väl ute hängde vi också. Hela tiden. Vi bestämde återigen att vi skulle åka hoj. Han undrade varför jag inte hört av mig. Vi bestämde tisdag. Hm jaja vi får väl se.
Gillar ju S.
Men vi? Nä. Försent för det. Den biten är redan förbrukad. För längesen.
Men jag träffar en till. Joho.
Snickaren.
Han med de isblå ögonen som får mina knän att darra. Fan. Men så är det.
Han som aldrig hörde av sig. Han som dissade mig.
Jag får en kram. En lång. Sen pratar vi en stund. Han måste gå vidare men säger att han ska komma tillbaka. Han kysser mig innan han går. Jag var inte riktigt beredd. Men tårna krullar sig.
Sen en timma senare kommer han igen.
Vi pratar igen. Han kom tillbaka för min skull sa han.
Jag frågar ju såklart varför han inte hörde av sig. Att jag kände mig rätt tokdumpad.
Jag hade en nuskajagvaraärlig-kväll. Spritens fel. Påminn mig att inte dricka cider nåt mer.
I alla fall så var jag ärlig. Han med. Han svarade att det fanns anledningar till att han inte svarat. Sen sa han att jag är grym. Att jag är en hur bra, söt, fin, fantastisk tjej som helst. Att han blev glad av mina mess.
Sen förklarade han. Gjorde mig lite paff. Men den fanns där förklaringen. Annorlunda men ändå där. Vet inte hur jag ska ställa mig till den. Det får jag se.
Sen blev jag lite sur. För att han tog besluten åt mig. Förutsatte redan innan hur jag skulle reagera.
JAG HATAR SÅNT.
Så gjorde piloten med.
Tog beslutet åt mig.
Men jag är för fan vuxen och kan faktiskt fatta beslut själv. TACK.
Sen pratade vi och pratade. Jag och Snickaren.
Jag öppnade mitt hjärta lite väl mycket.
Vet inte varför.
Berättade hur han fick mina knän att darra. Att jag ville ha honom.
Sen pratade vi om vad man vill ha. Att jag vill ha allt. Annars får det va. Han sa samma.
Jag tyckte vi skulle gå.
Han tyckte inte.
Han sa: Kan vi inte umgås då. När vi är nyktra?
Jag: Ja det kan vi. Men det gick ju sådär sist.
Han: Jag ringer dig imorgon
Jag: HAHAHAHA. Ja gör du det ( lite lätt ironisk)
Han: Men ring du mig då.
Jag: Skulle inte tro det.
Han: Jag ringer dig imorgon.
Jag: Ja gör du det (when pigs fly...tänkte jag)
Sen tog vi sällskap en bit. När vi skulle skiljas åt kysser han mig. Så skönt.
Vi står en stund mitt i gatan typ och kysser varandra.
Sen kommer hans jobbarkompisar och går förbi. Vi blir avbrutna.
Han går hem till sig. Och ropar på vägen.
Jag ringer dig imorgon.
Jag tror på det sådär.
Scrubs
Stop looking at me or die.
Underbar. Ska nog säga det till polackerna som jobbar utanför mitt fönster. Sluta glo för fan. Eller dö. Ha.
Eller så iscensätter jag en liten spontan strippshow. En gång för alla typ. Eller så tar jag alternativ ett. De är ju faktiskt inget snygga alls.
Is this heaven?
No it´s garbage.
Så känns det också ibland. Fantastiskt vad en tvserie kan uttrycka alla ens känslor. Ha.
Är på rätt ok humör idag. Var social igår. Det behöver jag. Då blir jag glad. Att jag aaaldrig lär mig. Vet inte hur många gånger jag skrivit det. Suck. Samma som med min träning. Jag lär mig aldrig det heller. Att jag mår bättre i hvudet. Blir gladare när jag tränar.
Kanske borde sätta upp stora lappar hemma.
TRÄNING GÖR DIG GLAD.GLÖM EJ.
VAR SOCIAL, VAR POSITIV.
Ha. Kommer aldrig att hända. Men det skulle vara lite kul. Mest skulle nog mina vänner undra. vad jag pysslar med typ.
This my friends is a rooftoilet.
Ibland så är den bara knäpp. Scrubs alltså. Men så kul.
Förresten så skiner solen idag.
Lite i alla fall.
Och jag ska på fest.
En riktig kille
Ja hur som så blir det fest i helgen. S ska dit. Det är både kul och inte kul. Kommer som sagt alltid gilla honom. Men. Men. Jag vet vad som händer när vi är på fest ihop. Och går ut ihop.
Tänker inte vakna hos honom. No future. Men ändå. Jag har alltid jävligt kul ihop med honom. Skrattar massa. Det skulle jag behöva. Ganska mycket faktiskt.
Hm. Får nog se till att skratta lite. Ha lite kul. Men inte hänga bara med S.
Förresten så träffade jag S i affären häromdan. Han frågade om jag inte skulle med och åka hoj. Sa att jag skulle ringa när jag ville och hade tid. Jag har inte haft tid än. Eller lust. Känns som om jag krånglar till det.
Eller så tänker jag för mycket och borde åka hoj med S. Innan snön kommer typ.
Vi får väl se.
På lördag.
Shit skulle behöva ett riktigt ragg.
Pratar alldeles för mycket med Chattkillen också. Alldeles för mycket för mitt eget bästa. Dumt att jag gillar att prata med honom. Uppenbarligen gillar han att prata med mig också. Antar jag. Vi har väl pratat cirkus tre timmar varje kväll den här veckan. Märkligt nog har vi alltid något att säga till varandra.
Han har hjälpt mig med virushelvetet. Han ska installera om min dator i helgen. Snällt.
Vet inte varför jag gillar honom.
Gillar alltid det omöjliga.
Jävligt dumt.
Ska inte gilla honom.
Bara vara vänner. Bara bara vara vänner. JU.
Ja jag skulle verkligen behöva en riktig kille.
Som är intresserad av mig.
Som inte är rädd för ett förhållande.
Som inte har märkliga krav på tjejen han ska träffa.
Som gillar mig för att jag är jag.
Som säger att jag är söt.
Åh. Är trött på alla myskoförhållanden jag har med killar.
Börjar lura på om det beror på dem?
Eller på mig?
Väder väder väder, prata om nåt annat kanske?
Det ska regna i helgen.
Avd. NÄHÄ?
Less
Jag är less på att alla mina singelkompisar inte är singlar längre. Ja nästan alla i alla fall.
Jag är less på att det leder till att man inte hör av sig till mig längre.
De räknar med att nån annan säger nåt.
Så när nån till slut säger nåt så har jag ingen lust. Så jag sitter hemma istället. Bara för att. Då blir det ju bättre. Eller hur.
Rätt åt mig missanpassade människa.
Underbara M är inte alls underbar längre.
Fan.
Jag vet knappt varför. Men det bara känns så. Som om det finns annat nu. Orkar inte bry mig heller.
Ge mig en svart sopsäck tack. Vill bara gömma mig.
Jobbet funkar visserligen ok. Men jag har ingen energi. Undrar liksom varför jag ska gå hem. Vad ska jag göra där typ? I min lägenhet som man tydligen inte kan bo i eftersom den är så liten. Men här sitter jag i alla fall. Och ruttnar framför min virusdator.
Var är allt bra som ska hända mig?????????
Allt suger.
Bitter? Jag? Näe...
Medicin tack.
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.
Tänk om jag hade en het datakille som kunde rädda allt helt magiskt. Och sen kunde vi hånglat. Typ. Eller haft sex. Åh. Jag börjar nästan bli desperat.
Men nu har jag inte det.
Dels för att jag inte har en kille.
Dels för att datakillar sällan är heta.
Har snackat bort halva kvällen med chattkillen. Han är en datakille. Lite halvhet. Nä han är inte het. Han är kul. Men man kan ha sex med honom. Han lovade att komma förbi och hjälpa mig med datorn. Sen kollade han upp mitt virus och sa att jag nog måste installera om. Att han inte kunde hjälpa. Så det var ingen idé att han kom och hjälpte mig. FAN.
Alla mina bilder.
All min musik.
APJOBBIGT.
Jag hatar alla jävla idioter som sitter och kommer på fittvirus.
Det är säkert alla oheta datakillar som hämnas på världen. För att de inte får tjejer.
Men va fan? Kom igen.
Jag har ingen kille.
Inte hittar jag på fittvirus för det.
...jag skulle uppfinna kukvirus...
Känd?
Hjälp nu har jag inte skrivit på hela helgen. Beror på att jag varit iväg. Hos BM och P, skrev ju det. Min extrafamilj. BM är det, som en syster. Känner mig liksom trygg med dem. Inga förväntningar. Inga charader. Bara vara. Göra saker vi gillar. Och gillar man inte så säger man det bara. Så ska det vara.
Men vi hade en tuff väg dit vi är idag BM och jag. Men det var det värt.
En riktigt bra vän vet ens allra värsta sidor och gillar en ändå.
BM vet. Oj. Haha. Och jag med. Hennes alltså.
Synd att hon bor så jävla långt bort.
Så är det jämt.
Lagen om all jävlighet.
Men ändå.
Jag kan ju åka dit.
Bra helg med andra ord.
Jag såg en kändis. Eller typ två. Kanske tre. Beror på vad man lägger i ordet kändis.
Det är så mysko.
Man sitter på en bar.
Tittar på folk. Ja man gör ju det på en bar. Lite poängen. Dricka drinkar och titta på varandra. Märklig sysselsättning. Men det är likförbannat kul.
Ja i alla fall. Man sitter där i baren. Ser någon man tycker sig känna igen. Hjärnan jobbar på högvarv.
Hm hångel?
Näe.
Nån fest jag varit på?
Hm kanske?
Nä vilken skulle det vara?
Hm.
Via min sport? Näe han ser inte sån ut.
Alltså fan vad jag känner igen honom.
Nu dumglor jag. Glömmer liksom bort att jag tittar. Tror att jag typ inte syns. Ibland blir det så. Man sitter och tittar på folk och tror att man själv inte syns. Sen fånglor man. Och folk ser ju visst. Jag syns i allra högsta grad. Det blir man medveten om när man får en blick tillbaka. En menslutatittadåförfan - blick.
Jaja. Tillbaka till baren.
Jag tittar.
Han slänger någon blick sådär. Men inte mer.
Alltså vem är det?
Detta jobbar min hjärna med samtidigt som vi pratar om något annat vid bordet. Drinkar eller nåt. Näe vi pratar snygga killar. BM och jag. Ja jag gör båda saker samtidigt.
Det är det som kallas simultanförmåga. Kvinnligt? Hm vet inte. Jag kan det ibland. Och ibland inte. Konstigt.
Sen säger en annan person vid bordet.
Ser ni inte att Alex Schulman är här.
Jaha.
Klick.
Han var det ja.
Den där bloggen jag läser emellanåt. Rätt kul ibland. Och dryg. Och ibland inget kul alls. Som bloggar är typ. Bara att han är känd liksom. För vad undrar jag egentligen? Men ändå känd. Typ
Ja han är ju lite söt. Ser ok ut. Charmig i sin röda tröja.
Men hans bror. Suck.
Han är en sån som får tjejer bara för att han är känd.
Som när man gick i skolan. Fanns alltid minst en kille i det populära gänget som varken var snygg eller trevlig. Men han fick tjejer i alla fall. Bara för att han var populär typ.
Varför är det så?
Att folk kan stiga i graderna bara för att massa andra gillar dem.
Så man gillar dem.
Inte för man verkligen gillar dem.
Utan för att man ska.
För att personen är känd.
Populär.
För att nån säger det.
Så man gör ju det.
Gillar dem.
De blir intressanta.
Inte den brodern dock.
Men ändå.
Jag är inte ett dugg bättre än någon annan.
Funkar likadant.
Sjukt.
Alltså vem är det som bestämmer sånt?
Och vem har bestämt att just den eller de får bestämma vem som är känd eller populär?
Och blir de som bestämmer vem som är känd eller populär populära?
Bara undrar.
Bäbis*?
Nu har de bäbisar båda två. En har en kille på 4 månader. Den andra har en tjej på 3 månader. Synkat va? Jovars.
Japp bäbisträff var det. Fika och bäbisar.
Naturligtvis är de hur söta som helst. Jag gillar bäbisar. Små händer. Små fötter. De kan le båda två. Luktar bäbis, gott. Jag vill hålla hela tiden. Pratar gärna om hur de mår. Vill ha.
Sen. Då kommer det. Förlossningspratet. De pratar stygn. Ärr. Koagulerat blod. Sugklockor. Barnmorskor. Vatten överallt. Gynekologer. Ärr igen. Timmar. Förvärkar. Hur ont det gjorde eller inte. Kejsarsnitt. Ärr återigen. Ilska. Skälla på karlar. Droger. Sjukhus. När de kan ha sex igen. Sittringar. Massor av jävla ärr.
Vad fan.
Vill de att jag aldrig ska vilja ha barn?
Eller är de bara snälla. Typ. Ja Zinnie har ju ingen kille så. Bäbis vill kommer hon ju inte att längta efter nu.
Suck.
Sen pratar de bajs. Och amning. Sitta uppe på natten. Sova lite. När de kan lämna bäbisen i mer än en timma. Kräks. Bajs som kommer när man byter. Rakt på en typ. Sprutbajs.
Ganska äckligt ju.
Nä nu är de bara snälla va?
Pratet fortsätter med mammagrupper. Vem som fått och inte. Inredning. Böcker. Dop. Kyrkor. Inbjudningar. Kläder. Mobiler. Leksaker. Färgseende eller inte. Skorv. Hormonprickar.
Uahhh. Nu känner jag mig bara utanför.
UTBÖLING. Skaffa dig en bäbis.
Och hur ska det gå till?
Hej. Du är snygg. Är du smart? Har du jobb? Ska vi skaffa bäbis?. Vore bra om vi gjorde det fort för jag vill ha en till nästa sommar.
Jo funkar nog jättebra.
Blir man sån när man fått bäbis? Allt handlar om bäbis? Inte så konstigt kanske. De gör ju inget annat än att tar hand om bäbis. Hela tiden. HELA TIDEN.
Hm. Jag känner mig i alla fall utanför.
Får väl bita ihop.
Gillar ju deras bäbisar.
Låtsashar deras ett tag. Bra. Slipper ju ärr. Och sprutbajs.
Jag håller lite. Och luktar.
Jag vill med ha.
(* Skriver bäbis istället för bebis eller baby mest för att jag gillar att skriva bäbis. Sött ord. Och det låter ju så. Bäbis.)
Alkolås
Eftersom jag nu är gladare igen blir det roligare inlägg igen. Bra tycker jag.
Fick en kul idé när jag läste Strawberry Milkshakes senaste inlägg. Hon skrev om alkolås på mobilen. Att det vore bra. Det har jag med skrivit om. Att det vore bra alltså. Shit vad bra det vore. Tänk så mycket söndagsångest man skulle bespara sig.
Ska nog uppfinna det.
Skulle funka så här typ:
Efter klockan tja åtta ( kan man ställa in själv på mobben) så måste man andas på displayen innan man kan skriva ett mess. Telefonen svarar då beroende på alkoholhalt i utandningsluften. Naturligtvis modifieras låset utifrån vissa kriterier. Dessa är för tjej, singel, 25-35.
0 - 0,2 promille - Ja du. Skicka på bara, du kan inte skylla på spriten om det blir tokigt. Ta en öl till vet ja.
0,2 - 0,4 promille - Hm. Har du tänkt verkligen? Tänk en gång till. Eller är det bara dåligt med span? Ja om verkligen ska skicka så gör det nu då. Innan du tar en öl, drink till.
0,4-0,6 promille - Nej du. Här blir det stopp. Det blir bara fyllemess av det hela. Du får skicka det om du kan stå på ett ben och säga hypokondriska diafragmakontravibrationer utan att börja hicka. Jaså det kan du inte?(Telefonens knappar låser sig)
0,6 - 0,8 promille - Gumman. Du kanske ska tänka på refrängen snart. Alla i baren hör vad säger. Prata lite lägre.Ta INTE en öl till. Det är inte charmigt att skriva: Tad hör du, är du utf? (T9 är inte gjort för fulla människor) Ta en vatten. Dansa en stund kanske?
0,8 - 1 promille - Står du än? Nej det är inte att stå om man lutar sig mot baren. Du borde gått hem för längesen. Du ska inte gå hem själv. ( Mobilen ringer automatiskt till din bästa vän som får fyllerädda dig från krogen, festen. Alla andra funktioner slutar fungera.)
1 promille och uppåt - Vakten släpar förmodligen ut dig nu. Eller så har du somnat i soffan på festen innan du hinner läsa detta. Du kan förmodligen inte ens hålla mobilen åt rätt håll. Är förvånad att du ens lyckades andas på mobilen. ( Mobilen stängs av, du kan ändå inte prata i den)
Vad tror ni? Jag kanske kan få patent på detta?
Ljusare
Ytterligare lite bättre idag. Små saker gör det ljusare. Måste lära mig det. Och ändå gör jag aldrig det. När det är mörkt. Då ser jag inget ljus. Men så är det väl. Så är väl jag. Typ.
Mina vänner märker. När jag är mörk. Säger små saker. Visar att de bryr sig. Hjälper mig att fixa smågrejer. Det hjälper. De är rara. Har ordnat med min 30 årsfest. Den andra A hjälpte mig. Precis vad jag behövde. Som om hon visste det.
Söta kompis A säger att hon visst bryr sig. Skickar mess när jag behöver ett. Skönt.
Det räcker liksom.
Underbara M är extra gullig och fixar. Fixar hjälp åt min puckade dator. Ordnar borr till min jävla säng. Så jag kan laga.
Enkla saker.
Så lite. Men ändå så viktigt.
Tack. Mina vänner.
Det räcker.
För nu i alla fall.
Dessutom fick jag ett mess av tysken idag. Han skrev att vi kanske kunde ses i helgen. Jag kan inte. Ska bort. Till min extrasyster. Också en M. Ska bli härligt. Hon och P tar alltid hand om mig. De är som familj.
Jag skrev det. Till tysken. Att vi inte kunde ses i helgen. Men kanske en annan dag. Skrev det nyss. Får se vad han svarar.
Är sugen på att ha nån. Som jag skrev i förra inlägget. Är ganska sugen på sex med. Att få ha det. Lite oftare. Skulle göra mig gladare. Endorfiner ni vet. ;)
Det hjälpte med. Messet.
Och solen.
Bli brun. Det är skönt.
Hoppas det håller i sig.
NU
Vad jag vet är att jag längtar så sjukt efter att bli kär. Sjukt. Vill känna den där pirrande känslan. Lyckan. När man får se varann. Leenden. Bara hålla om. Vara två. Känna närhet.
Som i låten.
If I lay here. If I just lay here. Would you lie with me?
Den är så himla vacker. Vet inte varför den fastnar. Den bara gör det. Jag kan bli tårögd bara jag hör den. Inte för att jag har några minnen till den. Som med andra låtar. Utan den bara berör.
Den berör det jag saknar.
Love. Give me some löve. Nu tack. Jag skulle vilja beställa det. Inte sen. Inte med tiden. Inte " din tid kommer".
Nu.
Nu.
NU.
NU.
Ingen ork
Jag vill verkligen inte mer.
Finns ingen poäng.
Finns ingen vits.
Finns ingen ork.
Finns ingen anledning.
Finns ingen mening.
För vem liksom? Varför?
På allvar alltså.
Vem fan bryr sig.
Alla har sitt. Man är upptagen med sitt. Det är mitt liv som spelar någon roll för mig. Jag blir inte lycklig för att andra är lyckliga. Jag blir lycklig om jag är lycklig.
Jag blir fan aldrig lycklig.
Åh jag vill bara att någon ska hålla om mig och säga att allt blir bra.
ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT????
Tydligen.
Det går åt helvete med allt.
Plupp - ett blått troll?
Jag blir melankolisk. Nere.
Tänker på allt. Tänker på ex.
Ett speciellt ex. Min pilot. Har hört två låtar idag som fick mig att tänka på honom. Kent, minns inte vad den heter. Handlar om att göra slut, börjar : Jag fick ett brev. Sen. Eskobar, Someone new.
Fattas bara att jag får höra Romeo and Juliet med Dire Straits. Då börjar jag grina. Lovar.
Han spelade den för mig när han gjorde slut. Hans sätt att säga att vår tid var inte nu. Fan jag ville att det skulle vara vår tid. Men han flyttade ifrån mig. Hans jävla jobb. Han frågade aldrig om jag ville följa med. Jag grät.
Och grät.
Grät nog länge inne i mig. Fick aldrig avsluta. Kärleken fanns ju kvar. Hos båda. Det hängde kvar i mig. Som en tagg typ.
Sen gick det tre år. Så kom ett mess.
Vad gör du nuförtiden?
Jag frågade vem det var.
Det är ju jag. Tänker på dig min lilla Plupp.
Nämen oj. Du. vad gör du? Hur mår du?
Jo jag kom och tänka på dig. På att du är min drömtjej. Det sa jag ju till dig.
Ja, jag minns. Men varför nu?
Jo jag kommer till din stad. Ska vi ses?
Vi sågs. Gick ut. Hade kul. Sen pratade vi. Länge och mycket. Jag frågade varför. Varför frågade du inte om jag ville följa med? Han svarade. Jag kunde inte kräva det av dig. Ditt liv var ju här. Mitt jävla jobb ska inte förstöra för dig.
Men du frågade ändå aldrig mig. Sa jag. Argt. Du tog beslutet åt mig. Jag var kär i dig. Jag älskade dig. Var du kär i mig?
Han sa. Ja det var jag. Klart att jag var.
Jag sa. Du frågade aldrig.
Han sa. Hade du flyttat?
Jag sa. Ja det hade jag. Då.
Jag sa. Gör inte så igen. Gör aldrig så igen.
Han, mm. Näe. Åh Plupp vi hade kul ihop.
Jag, ja.
Sen pratade vi minnen, skrattade och gick hem till mig och hade sex. Helt underbart. På morgonen följde han mig till bussen sen fick jag en hejdåkyss. Så sa han. Ta hand om dig Plupp.
Mm, sa jag. Du med.
Där fick jag mitt avlsut. Kändes färdigt. Blev av med taggen. Skönt.
Det är nu 2 år sen. Ändå kan jag bli lite ledsen när jag hör musik som påminner om oss. Jag blir inte ledsen över honom. Utan över vad jag kunde haft. Vad jag inte har.
Över vad jag vill ha. Men inte får.
