Jag kan

Ha.
Jag gjorde det.
Fick revansch. Stenskönt.
Fick spela i helgen.
Gjorde 3 mål.

Bänka mig va?

Liggasms

Ja det fick jag igår.
Och jag tackade nej.
Är jag helt jävla dum i huvudet eller? Jag som behöver ligga massa.
Det var snyggsnyggingen från februari i vår
Han som var upptagen.
Han var i stan igen. Över ett halvår senare.
Mer 9 månader senare.
Tänk jag kunde... äh.

I alla fall.
Smickrande är det ju på ett sätt.
Att han minns mig.
Osmickrande är det på ett annat.
Att han tror att han kan komma hit så långt efter när han är upptagen.
Och att han dessutom tror att jag är singel.
Alltså.


Fast fan.

Sa jag att han var snygg?

Ja just det. Namnet snyggsnygging avslöjar nog en del.

Jag tackade nej.
Han skulle höra av sig när han kom till stan igen.
Ja...
Eller hur?



Bänkad

Jag blev bänkad.
Petad.

Får åka buss fyra timmar dit och fyra timmar hem lördag kväll och inte spela.
Det suger.
Jag hatar det.
Det värsta är att jag gjorde en dålig träningsvecka så jag förtjänar väl det.

Men skit vad dålig jag är på att ta det.
Borde bli revanschlysten.
Visa tränaren minsann.
Vara på tårna.
Men inte jag inte.
Jag vill mest lipa.
Tjejigt?
Vet ni.
Jag hatar tjejigt också.

Fan.

Svära

Vecka 45 började ja.
Sådär.
Med magsjuka.
Sådär kul va.
Med tanke på min kräkfobi.
Uäk.
Men jag drack cola och kollade på alla avsnitt av Greek.
Lagom ansträngande.


Sen skulle vi iväg och festa i en annan stad i helgen.
Alltid kul med ombyte.
Misstänker att Latja har hängt där en del. I den andra staden alltså.
I alla fall.
Zinnie har hoppet uppe.
Ja inte om prinsen kanske.
Men ett ligg vore skönt - det var länge sen.
Eller ett hångel i alla fall.
Eller vad fan bara en liten rutten jäkla flört.
Om inte någon tar mig i rumpan snart så går jag hem.
Typ så.

Men väl ute.
Då har jag glömt bort hur man flörtar.
Kan man det??
Herregud.
Det var katastrof.
Inte ens en rolig blick.
Eller ja.
Jag tittade ju inte så.
Varför tittade jag inte?
Vad hände?
Hjälp.
Hoppas att det inte är kroniskt.

Var sur som ättika när vi gick därifrån.
Undra vem jag var sur på?

Mig själv skulle jag gissa.
Kära vän A fick i alla fall stå ut med mig när jag spottade och fräste svordomar.
Och hon var så lugn så lugn.
Var du arg Zinne sa hon.
Så jag svor en stund.
Och tyckte att allt sög.
Tja i 10 minuter kanske? Eller var det 15?
Sen var jag klar.
Skönt när nån lyssnar när man svär.
Svordomar tenderar ju annars att tappa sin glans liksom.

Herrejösses vad jag behöver ligga.

Vänner

Nu har jag gjort saker på mitt lov.
Jag har varit i Stockholm och hälsat på min vän C.

Det var bra för mig.
C och hennes sambo och deras son.
Jag har inte träffat C på ett år.

Men när jag satt där igår kväll och spelade alfapet så kändes det som förr.
Som förr när vi träffades jämt. Alltså j ä m t.
Det kändes som om ingen tid hade gått.
Skönt.
Det fick mig att må bra.
Hon får mig att må bra.
Känna mig lugn.
Som om jag hör hemma.
Lägger inga förväntningar på mig.
Undrar inte när jag ska skaffa familj. Eller kille. Eller större lägenhet. Eller ett annat liv.
Utan är bara glad över att jag finns. Är där. Och är jag.
Tack C. Det behövde jag.

Det är konstigt det där med vissa vänner.
Det är som om man känner varandra så väl att tid inte spelar roll. Eller tycker om varandra så mycket?
Så känns det med BM också.
Där är jag inte gäst.
Där är jag familj.
Det är nog dags att träffa BM nu. Ja det är det.

Jag hatar att de två ska bo åt två helt olika håll i detta land.
Aplångt ifrån mig.
Dålig planering.


RSS 2.0