Zinnie

I mitt yrke har man lov lite då och då.
De flesta är rätt avundsjuka på det.
Vilket vi försvarar med att vi  f a k t i s k t jobbar in alla lovdagar under terminerna.
Vilket man gör, med besked.

Sen att sommarlovet är störtskönt.
Och jullovet.
Och sportlovet.
Och påsklovet.
Och novemberlovet.

Som jag har nu.
Novemberlov.
Jätteskönt är det.
Verkligen.
Det har sugit varenda minut.
Ensamt är vad det är.
Hade hellre jobbat.
Undra hur det kommer att bli i framtiden.
Mindre ensamt?
Knappast.

Kanske dags att byta jobb.
Eller liv.

Dåligt med inlägg = jag är ledsen igen.
Tyvärr.
Önskar det inte var så.
Men det är så.
Det blir bättre.
Det går över.
Jaja.
Säkert.

Allt rasar.
Eller allt går vidare utom jag.
Eller alla.
Flyttar.
Blir ihop.
Försvinner.
Jag står kvar som vanligt.
Nu börjar det bli jäkligt sugigt.
Och ensamt.

Tycker att det här har varit ett jävla höst hittills.
Höstjävel.
Livjävel.

Fan att vara bitter.
Fan att vara ledsen.
Fan allt.

Har ingen aning om vad jag ska göra åt det heller.
Le mer? Blä.
Alltså nu börjar jag tycka att det här känns löjligt.
Löjligt att jag alltid hamnar i den här känslan.
Ledsen.
Precis som om allt annat - då jag känt mig glad har varit på låtsas.
Det är så här jag ska känna.
Tydligen var jag en skit i mitt tidigare liv.

Tja än så länge har jag inte ätit kläder.
Tur.
Eftersom det blir svårt att ha dem på sig sen.
Och det är ju lite poängen med kläder.
Att ha dem på sig.

Har tillbringat dagen med att jobba och kolla in brudklänningar åt en vän. G.
Mycket fin var hon.
Yepp.
Nästa bröllop. Coming up.
Hon som ska gifta sig. G. Sa att de räknat med två för mig.
Mohahaha.
Tillåt mig asgarva en stund.
Är nog ingen risk där, sa jag.
Även fast bröllopet är i Augusti. (Ja hon är ute i tiiid.)
Ja men du kanske vill ta med dig en vän eller så. Sa G.

Tja.
Jo.
Kan man göra det.
Ta med en kompis?
Känns inte det väldigt mysko?
Som om jag typ skulle be Elden. Bra idé.
NOT.
Eller varför inte. Jag kan ju be Magistern.
Han är ju ändå överallt.

Nä skämt åsido.
Gör folk så?
Trodde det bara var i typ filmer man var tvungen att ha en dejt.
Att man inte gjorde så om man var singel.
Vem ska man fråga i så fall?
Och hur.
Eller rättare sagt vad svarar man på bröllopet när alla antar att man är ihop?
Är inte det ännu mer förnedrande?
Är man själv så fattar ju folk ändå.

Eller ska man spela spelet?

Idag skulle vi ha tjejkväll hos D
Med rödvin, pizza, tjejsnack och idol.
Eller jag ville se idol.
Andra ville tydligen se allt annat,
Hmpf.

Men i alla fall.
Tjejkväll skulle det va.
Sen skulle visst killkompis R komma med en kompis till.
Jaha?
Jo ja det hade ju funkat.
Sen ringer R.
Till D.
Och då ska tydligen Magistern med också och nån mer.
Vad fan...
Nej då fick det vara nog.
Jag sa nej.
Nepp.
Nähä du.

Så vi hade tjejkväll.
Utan killar.

Någonstans måste man ju ändå sätta ner foten.
Eller hur?

Ja tårarna har slutat att trilla.
Men tyvärr så är solen inte här än.
Börjar bli less på att skriva det men så är det.
Kanske bara att gilla läget just nu.
Se ljuspunkter.
Mitt privatliv suger men jobbet går ju bra.
Trovärdigt?
Jag tokhatar att vara ensam men min sport går bra. Tjoho.
Nu då?
Jaja försökte ju i alla fall.

Borde ärligt inte umgås med Magistern.
Men så svårt det är, han är ju överallt.
Fick höra skvaller från en kompis vad han hade sagt om helgen.
Killar är verkligen puckade - fattar de inte att vi tjejer pratar med varandra?
Jo i alla fall så sa han att han kunde hånglat om han hade velat.
Med mig.
Och att han var sugen.
Men att han avstod gentlemannamässigt.

Ska jag berätta sanningen?

Det var inte direkt en ljusgrå lördag för Zinnie. ( Så det löftet sket sig.)
Det var en helsvart.
Både Magistern och min bror bjöd mig på ren sprit. KVART I TRE.
Kunde kanske tackat nej. Men jag jag tänkte inte.
JAG VET. Säg inget.
Jag var helt enkelt kalas och det var hemskt bekvämt att ha Magistern att hänga på där vi trehugget.
Jag insåg nämligen mina begränsningar.
Vi gick och åt.
Kändes också bra.
Jag litar ju på honom.
Att jag inte hängde med den andra killen jag skulle mött utanför var mycket bra.
Jag var för full.


Magistern hade gärna fått följa mig hem minns jag att jag tänkte.
Men jag tänkte inte hångel.
Jag tänkte: Jag vill komma hem hel.
Eller snarare jag vill komma hem överhuvudtaget.

Sen att Magisterns närvaro runt mig precis hela kvällen fick mig att känna mig hemskt ensam när jag kom hem har inget med hångel eller hångelsug att göra.
Det handlar om andra saker.
Som närhet och längtan.
Efter någon.
Inte efter Magistern.
Det gjorde alldeles för ont för att jag ska ge mig in i det igen.
Undra om han inser det?
Undra om han verkligen fattar vad jag gick igenom?
Jag tror inte det.
För han slapp.
Jag kan fortfarande känna var det svarta satt.
Jag kan vända mig om och se hålet.
Och jag tänker inte ens gå i närheten av det igen.

Undra om han vet det?
Skulle han messa mig varje dag då?
Skulle han finnas i min bekantskapskrets hela tiden då?
Kanske inte.

Men vill jag att han försvinner ut ur mitt liv?
Vet inte.

Åh jag är så ledsen idag.
Tårarna bara rinner, vet inte hur jag ska få dem att sluta.
Det här känns så jävla pointless.
Vad fan är meningen liksom?
Vad gör jag för skillnad.
Jag orkar verkligen inte mer.

VARFÖR FINNS JAG?

Suck.

Känner mig mindre bitter.
För tillfället.
Är nog upptagen med att leta efter den där solen Douglas pratade om.
Känns bra att vara upptagen med det.
Leta efter det positiva liksom.
Hoppas att det håller i sig.

Träningarna känns bättre.
Jag har fått bra bekräftelse av min tränare.
Viktig match närmar sig.
Blir nog bra helt enkelt.

Dessutom ska jag på fest hos Magistern på lördag.
Jag tyckte att han kunde ha fest.
Då sa han att han kunde ha fest.
Känns lite skumt.
Men ändå roligt.
Gå på fest hos honom.
Fast ja.
Vi ses ju titt som tätt genom våra vänner som är de samma numera.
Alltså mina vänner hänger med honom.
Det kan nog bli intressant på festen.
Hoppas inte Magistern har bjudit den där tjejen han har haft ihop det med.
Både innan och efter mig.
Hon som är gift.
Vill nog inte riktigt ha henne där.
Typ.
Hoppas att han tänker till där.
För jag kan ju inte direkt be honom att inte bjuda henne.

För övrigt så kommer Elden dit också.

A tyckte att jag kunde ta Magistern i en arm och Elden i den andra.
Sätta mig vid ett bord på krogen.
Och bjuda in alla jag legat med (som råkar vara ute) till det bordet.
Det kunde bli lite kul. Tyckte hon.
Vilken humor hon har min kära vän.

Jag kanske kan sätta ut en annons?
"Hej. Jag ska gå ut på lördag.Kan inte alla jag legat med, haft det på g med, varit ihop med,
dejtat eller på något annat sätt kuckelurat med infinna sig på ***:s dansgolv klockan 1.00?"

Jag kommer helt klart inte att recycla på lördag.
Recycling är sååå igår.
Ge mig något nytt tack.