Mysko
Man undrar på allvar om det finns något som bestämmer liksom.
Hur tankar ska funka eller nåt sånt.
Förra veckan hade jag en skitjobbig dröm.
Jag drömde om min gamla kompis Sp.
Vi var som ler och långhalm på gymnasiet.
Och efter det med.
Hängde jämt.
Oj vad hon grät när jag flyttade utomlands en sväng.
Oj vad jag grät.
Oj vad brev jag skrev.
Vi var jättemassa vänner.
Sen bytte jag stad.
Och hon bytte pojkvän.
Vi började höras mer sällan.
Jag pluggade vidare i min nya stad.
Och hon skaffade två barn och en villa.
Helt plötsligt har det gått två år?
Och vi har inte hörts.
Konstigt.
Men livet blir väl så antar jag.
Men nu till drömmen.
Jag drömde alltså om Sp.
Om att vi inte har kontakt längre.
Om att jag är i min gamla stad och träffar någon som kände oss (mig och Sp) förr.
Jag gillar inte den här någon.
Någon berättar för mig att Sp ska gifta sig.
Och jag är inte bjuden.
Och oj vad jag gråter.
Jag minns att jag var sjukt ledsen i min dröm.
Kände mig glömd.
Oviktig.
Oj vad jag grät i drömmen.
Vaknade och var helt matt.
Det kändes liksom i kroppen att man hade varit riktigt ledsen.
Detta var förra veckan.
Igår.
Pratar jag med kompis H från hemstaden i telefon.
Hon är också gravid. För övrigt. Suck.
H har jag kontakt med.
H berättar att Sp ska gifta sig.
Helt sjukt.
Och jag är ju uppenbarligen inte bjuden.
Inte så konstigt kanske.
Vi hörs ju inte längre.
Men det känns konstigt.
Vi var ju som ler och långhalm.
Jag visste hur hon tänkte.
Hon visste hur jag tänkte.
Vi skulle ju vara vänner för evigt.
Alltid.
Men nog känns det ja tomt.
Trist.
Och drömmen då.
Vad sjukt.
Helt mysko.
Att man drömmer så.
Undra om jag är ledsen?
Eller om jag grät ut allt i förväg i drömmen?
Varför drömde jag så?
Innan jag visste...
Wierd.
Romantisk komedi va?
Äcklig lycklig romantisk komedi.
Min kompis H sa innan att man blev så lycklig av den.
Så fan heller.
Jag grät.
Men inte av lycka.
Utan av allt annat.
Det suger fett nu.
Att vara själv.
Inte så att jag går omkring och mår dåligt hela dagarna.
Nä men jag känner mig bara så tom.
Och undrar återigen.
Varför?
Hur?
Men jag då?
Undrar. Och undrar.
Du borde väl ha kille.
Du är ju en fantastisk tjej.
Du är skitsnygg.
Du är så himla underbar.
Underbara underbara Zinnie - finns det någon bättre än dig?
Det finns en fantastisk kille till dig.
UPPENBARLIGEN INTE.
Känns som om jag drog nitlotten när det gällde kärlek.
Eller så borde jag gå i terapi.
Eftersom jag förmodligen har stora problem.
Så oj vad lycklig jag blev av att se en romantisk komedi.
Insåg bara vad jag aldrig får.
Vad jag saknar.
Hela jag är för helvete en tragisk komedi.
Skit.
Hipp hipp hurra
Har sjukt mycket att göra på jobbet.
Snart skolavslutning vet ni.
Sen har jag massa tid.
Hehe.
8 veckor.
Det sa jag va?
Lovar att uppdatera ordentligt i helgen.
Lovar.
Förresten.
Min blogg firar ett år idag!!!
Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag.
För det är Zinnies bloggs födelsedag.
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Igår
Kille vid baren till Zinnie: Tycker du att jag är ful?
Zinnie till killen: Nä men full.
Sen gick Zinnie.
Och tyckte att hon själv varit väldigt rolig.
Synd att killen var för full för att fatta det.
Tur att Zinnie har en så strålande humor att hon kan roa sig själv med sina väl genomtänkta skämt.
Tillägg.
Alltså ni fattar va? Ful - full.
Dessutom hade han inlett med ett långt sluddrigt utlägg om hur snygg jag var.
Det är jättekul ju.
Så mycket ett lärarskämt antar jag. Bara jag som tänker stavning.
Men det är i alla fall lite så där torrt fyndigt.
Inte?
Suck.
Jaja. Tur att jag skrattar åt det.
Ut igen.
Lördag är det då.
Och såklart ska man ut.
Ibland tycker jag att jag borde stanna hemma mest för att jag varit ute för mycket.
Inte så att jag inte vill gå ut.
Nä jag har ju inget annat för mig så varför sitta hemma och ha trist?
Det är mer vad alla andra ska tycka.
Jaha där är hon igen.
Missen med att inte bo i storstad.
Sen har jag upptäckt att vakterna har en tendens att känna igen mig.
Förut tyckte jag det var kul.
Man fick komma in snabbare och så.
Det var ju trevligt.
Nu tycker jag inte att det är så kul.
Vill helst inte att de ska känna igen mig.
Men det gör de.
Ja då.
Kanske borde färga håret svart?
Fast sen vet jag ju.
Att det spelar kvitta vad alla andra tycker eller om vakterna känner igen mig eller inte.
Egentligen.
Egentligen är det så och egentligen så ska jag skita i det.
Egentligen.
Men på riktigt så gör jag inte det.
Snart
Helg.
Händer inte så mycket.
Någonstans.
Hinner knappt tänka på att jag är singel.
Och egentligen vill ha.
Utan jag tänker på sova.
Nästa dag.
Kanske en dag till.
Förtränger? Hm.
I alla fall får det dagarna att funka.
Mår ok.
Saknar inte så där massa.
Men då.
Ja då när man tycker det är ok.
Då ska hjärnan jävlas med en.
Och så ska man hålla på och drömma om hångel.
Inget sexhångel.
Utan sådant där pirrhångel.
Så man vaknar med en stor känsla av saknad.
Och vill ha.
Det var då helvete.
Kan man inte få gå och leva lite i fred liksom.
När jag har bestämt mig för att inte sakna pirr.
Inte just nu.
Vill bara längta efter sommar.
Som för övrigt är rätt snart.
Om 4 veckor rättare sagt.
8 veckor ledigt.
8 veckor.
Jag gillar mitt jobb.
Ja allt är ok.
I alla fall.
Skiter i hjärnan.
Och dumma drömmar.
8 veckor...
Saknar
Idag.
Magistern säger:
du klär i grönt
Zinnie säger:
tack
Zinnie säger:
du såg mig när jag var hos A förstår jag
Magistern säger:
på stan
Zinnie säger:
aha
Zinnie säger:
jag köpte fotbollsskor
Magistern säger:
är du så bra nu
Magistern säger:
grattis
Zinnie säger:
japp
Zinnie säger:
gjorde ju mål i min första match
Zinnie säger:
måste ju hålla måttet
Magistern säger:
xx (lag i allsvenskan)?
Magistern säger:
jag ska ut på läskjakt nu
Zinnie säger:
nästan, du vet de ringde men jag har ju inte tiiid
Magistern säger:
smälter på balkongen
Zinnie säger:
så det blev xxx i div 5 ist
Zinnie säger:
lycka till
Magistern säger:
nästan lika
Magistern säger:
tack
Zinnie säger:
nästan
Sen.
Precis kom en låt på radion.
Som påminde mig om i höstas.
Blev lite ledsen.
Över hur mysigt vi hade det.
Tillsammans.
Vi kunde gått på stan tillsammans.
Köpt läsk ihop.
Men ja.
Ligga.
Pirra.
Nä.
Så Zinnie och Magistern.
Historia.
Och lär väl så förbli.
Men saknar gör jag.
Fortfarande.
Återigen
Av träning.
Att jag aldrig lär mig.
Samma sak varje år när säsongen är slut och man har "vila".
Har inte tränat på tre veckor.
Har vilat kroppen.
Det var en hård säsong.
Tror på att kroppen behöver den vilan.
Tre veckor på ett helt år.
Inte så toklång vila kanske.
Så jag vilade med gott samvete.
Men vad hände då?
Jo det negativa smög sig på.
Sakta men säkert blev allt tråkigare.
Tristare.
Jag blev tristare.
Tråkigare.
Ledsnare.
Men.
Bestämde mig för att spela fotboll i år.
När laget har lågsäsong. Som snart blir försäsong visserligen.
Men ändå. Jag behövde nåt.
Har tränat och spelat match.
Den här veckan.
Igår och idag.
Varit ute. I solen.
Sprungit.
Och helt plötsligt känner jag mig inte trist längre.
Inte tråkig längre.
Och inte heller på väg att bli ledsen.
Jag känner mig stark, snygg och bra.
Har energi.
Återigen.
Händer det.
Zinnie tränar. Zinnie glad.
Zinnie tränar inte. Zinnie ledsen.
Sjukt.
Men jag tror faktiskt på det.
På allvar.
Att min kropp eller snarare min hjärna är beroende.
Av just träning.
Men att jag aldrig lär mig.
Nästa år kanske jag lär mig.
Kanske.
Skäll på mig
Tänkte skriva ett nytt inlägg.
Men allt jag har i huvudet återupprepar bara de två senaste.
Vill inte vara så trist.
Så jag jag skriver inget om det.
Vill istället be er om en tjänst.
Skäll på mig.
Fråga hur jag tänker ta tag i det.
Säg; Hej Zinnie. Du är löjlig. Allt blir bra.
Berätta något som gör att jag fattar.
Ge mig nåt hett tips.
Fixa en dejt.
Säg till mig att skärpa mig.
Typ.
För i helvete Zinnie, nu får du minsann....
Ja lite sånt där som jag är svinbra på att säga till andra.
Men värdelös att säga till mig själv.
Så kom igen nu.
Skäll lite på mig så jag slutar gnälla.
Gnälliga människor är bara för jobbiga. Som typ min kollega. Uäh.
Inte jag.
Jag avskyr.
Fast det går bra att bara ge mig en kram också. Ifall någon undrade.
Orka
När man är i ingenmansland.
Jo man kollar spray.
Men ärligt.
Jag är nog världens sämsta nätdejtare.
Så där lat liksom.
Orkar inte anstränga mig.
Ska väl ärligt erkänna att jag varken kollar runt på sidor eller mailar.
Jag svarar om det inte är ett troll.
Och tro det eller ej det har mailat en hel del icketroll.
Alternativt troll som fixat skyrre bilder.
Så jag har svarat.
Och de har svarat.
Sen har jag liksom glömt att svara.
Eller inte orkat?
Eller ja.
Helt enkelt inte ansträngt mig.
För det är ju faktiskt så att man måste anstränga sig lite.
Oavsett om det är på spray, krogen eller nån annanstans.
Men inte lata Zinnie inte.
Hon vill ha riddaren på springaren.
Levererad till dörren tack.
Jag kommer troligtvis vara singel forever.
Kille till Zinnie: Men hur kan DU vara singel? Jag bara fattar inte.
Zinnie: Nä inte jag heller.
(Det går bra att höra av sig om det skulle vara så att du fattar.)
Vår. Tjoho...
Undviker att blogga.
Undviker väl egentligen att tänka.
Just nu är jag sådär mitt emellan liksom.
Jag skulle kunna bli deppig.
Men har liksom ingen lust.
Våren gör att jag inte vill deppa.
Så jag tänker inte.
Men jag har inget bra heller.
Eller kul.
Eller ja vad som.
Jag vill ha en flört.
Eller nåt kul på G.
Eller helst en flört.
Känner mig som om jag står i ingenmansland.
Inget liksom.
Å.
Behöver pirr.
Killen från förra helgen. Nä. Borta. Väck. Inget liksom. Bara ett ligg. Inget jag tänker på knappt.
Elden. Kommer aldrig bli.
Nån annan?
Näpp.
Nä inget vårpirr för mig.
Det enda pirr jag känner är i min näsa.
Förbannade pollen.
