Zinnie

Hej.
Då var man hemma igen.
Kom egentligen i helgen. Men har inte hunnit innan.

Vilken rolig resa.
Men skönt att vara hemma igen.
Mammor är bra.
Men ja, när man är så nära så tjafsar man också.
Så blir det.
Fast kul hade vi. Jätte.

Och när jag dimper ner i Sverige igen så har det hänt massa här.
Både underbara M och A har träffat killar.
Jättekul.
För dem.
Jaha. Ensam kvar då. Tänkte jag.
Ego att tänka så?
Nje. Tycker jag inte.
Det är ju inte så att jag inte är glad för deras skull.
Utan mer orolig för min skull.
Ego ändå då kanske.

Men ja.
Det kanske löser sig för mig också.
Vi får väl se.
Hann nämligen med att gå ut i lördags.
Träffade en kille. Vi kallar honom för ja. Hm. Blond kanske.
Ja det passar.
Hängde med honom.
Gick dock hem själv.
Ska på dejt på fredag.
Fick en inbjudan. Mycket trevligt.

Fast.
Jag vet ju inte vem han är.
Hoppas att han är som jag tror.
En bra kille.
Lite svårt att skaffa sig ett vettigt intryck på krogen.
När man dessutom har druckit en hel del mousserande.

Vet ni vad det sjuka var med Blond?
Jo att vi är rätt lika. Till utseendet alltså.
Lite knäppt.
Det var en som frågade oss om vi var syskon.
Uh.
Det är vi ju inte.

Joho.
Dejt på fredag då.
Ojoj.

Surpise!

Zinnie semesterbloggar fran ett mysko tangentbord i ett varmt Istanbul.
Japp här är jag nu och trivs massa.
Men.
Dock.
Det har bade fördelar OCH nackdelar med att vara 1.75 och ljusblond ı Turkiet.
Speciellt här.
Herregud de glor ögonen ur sıg.
Glo glo glo.
Jag glor tillbaka.
Det kan de ha.
I alla fall de som glor elakt.
Glo da.
Ah.

Hey!
Yes?
You are walking on something.
Sorry. What?
My heart....You are so beautıful my heart fell out. Where are you from? Meet me.

Ja sa later det.
Stackars stackars mig.
Eller hur?

Nä.
Nu later det som om jag har det skitjobbigt här.
Det har jag inte.
De är inte sa farliga.
Jag har tränat mamma pa att glo tillbaka.
Shit da slutar de.
Direkt.

Och en del.
Tro det eller ej.
De är ganska trevliga.
Vi har träffat en del nya vänner här.

Men vılken stad.
Vılka kulturkrockar.
Allt fran heltäckt med rubbet i svart. ( Undra hur skönt det är i värmen?)
Till ja som vi fast lite tristare mode.
Kontraster. Massa.

Och sen all historia.
Fattar ni att puckosultanen hade 280 kvınnor i sıtt harem.
I värsta palatset. Topkapipalatset.
Eller ett snyggt fängelse mer. Typ.
It's a mans world va.
FY FAN.

Men annars.
Toppen toppen.

Nu har Zinnie sommarlov.
Och imorgon pyser hon till utlandset.
I två veckor.

Sen ska hon komma hem och vara:
- brun
- mer fräknig
- utan bikiniångest
- utvilad
- nöjd

...och ha sex veckor kvar på semestern.

TJO!
Hörs om två veckor.
Till dess, hångla lugnt...

Förresten.
Har liten undran om någon verkligen läser längre.
Har ju varit urdålig på att uppdatera det sista.
Blir bättre sen i sommar när det händer grejer.
För det ska det.
Hända grejer alltså.
Så det så.

Säg hej i gästboken så vet jag om ni varit här =)

Blev utgång i sommarvärmen igår.
Träffade såklart Magistern. Såklart.
Kändes lite kontstigt med tanke på drömmen jag hade häromnatten.
Jag drömde att jag träffade Magisterns nya tjej.
Tror nämligen att han har en.
I alla fall.
Jag träffade henne.
Och sa: Haha du är ju ful. Jag är ju mycket snyggare.
I min dröm.
Sen fick jag be om ursäkt för att hon blev ledsen.
Sjuk dröm.
Men lite rolig.

Kändes som om drömmen varit verklig när jag träffade Magistern.
Så jag pep iväg efter en kort kram.
Skämdes liksom lite.
Knäppt.

Sen träffade jag Chefen.
Han har jag inte träffat sen den kvällen jag och Magistern träffades.
Han berättade hur mycket han saknat mig.
Hur kul det var att se mig.
Hur gärna han hade velat att jag skulle följt med hem.
Om inte han hade haft vänner på besök.
Jag hängde lite med honom och hans vänner.
Och tänkte att jag inte vill följa med hem till honom.

Men det händer igen.
Igen.
Igen.
Igen.
Gamla strul, killar, pojkvänner.
Som dumpat mig.
Vill ha igen.
När jag inte vill ha längre
Varför gör de så?

Handlar det om ett ägabegär?
Henne har jag haft. Hon är min typ.

Ångrar de sig?
Ger jag ett så dåligt första intryck?
Eller är jag bara så fantastisk när de ser mig igen?
Varför är jag singel i så fall?
Hrm.

Vill man ha det man inte får?
Låter jag dem få mig för lätt i början.
Och sen så är jag svår.
Då blir jag intressant.
Är det verkligen så puckat?

Jag fattar verkligen inte.

Bikniångest var det ja.
Varje år. Som ett brev på posten.
Rätt korkat egentligen eftersom jag inte är någon fet kluns.
Och även om jag var en fet kluns så är det korkat ändå.
Eftersom det inte spelar någon roll.
I längden.
För jag är så jäkla bra hur som.

Men min ångest  utökas ganska rejält av att jag är förärad med sådan där ljus och fin hy.
Dvs jag är tokblek.
Föutom en och en annan fräken.
Helvete va?
Mm.

Gå och köpa bikni var ingen rolig historia.
Men till slut hittade jag en prickig. Med guld.
Så nu tänker jag inte ha någon bikniångest mer.
För har man en prickig bikini med guld så kan man ju inte ha det.
Eller hur?

Så nu tänker jag kliva i min prickiga med guld och gå ut och sola.
Och bli mer prickig.
För en prickig bikini matchar ju fräknar svinbra.