Yogi the bear
Alltså ibland undrar jag om det är någon däruppe som driver med mig. Som sitter för sig själv och småfnissar just nu och tänker: Ha! Där fick jag henne igen.
För det är verkligen så att jag har problemradar eller puckoradar kanske?
Vi skickar henne ett pucko till så får vi se hur hon reagerar.
Ja, kul - men vad ska vi hitta på den här gången?
Vi skickar Yogi the bear.
Jaaa det gör vi.
Hehe. Det här kommer att bli roligt.
Jo hoppsan så kul det blev.
Var ute förra helgen. Jag skulle ju bli farlig sa jag ju.
Det var jag.
Full var jag, hade kläder jag gillade, hade mycket kul innan med trevliga vänner, kände mig snygg och skulle gå till ett bra ställe.
Hur skulle jag inte kunna få någon på kroken?
Nej, det fanns ju bara inte.
Såklart fick jag en kille på kroken - redan i kön in faktiskt. Kan nu, efter en viss eftertanke, tyckas vara en aning förhastat. Jag borde naturligtvis rekat stället och lämpliga offer INNAN jag hookade upp med någon.
Men inte då.
Yogi stod där i kön. Fångade nog mig. Jag lät mig fångas.
Sa jag att jag var full?
Yogi the bear. Ja han såg ut så faktiskt. Han var faktiskt lite söt - men något hos honom påminde starkt om Yogi. Men jag hängde med honom ändå. Vad ska man göra liksom?
Minns att jag tänkte när vi dansade att det inte pirrade nåt. Inte ett dyft. Nu menar jag inte jagblirkär-pirr utan mer jahanskullejagviljaliggamed - pirr. Inte ett ynka pirr var det.
Jag tänkte att jag nog borde gå. Men orkade inte.
Ville hångla lite, jag var ju utsvulten. Orkade inte leta faktiskt. Lite söt var han ju resonerade jag.
Sen gick mina vänner och jag ville med gå. Han var lite halvmysko, men ville ha mitt nummer. Sa att han skulle komma ut om tio minuter.
Det gjorde han. Med en tjej.
Jag iakttog honom och henne. Sen gick jag.
På vägen hem skickade jag ett mess där jag skrev att jag tyckte att han var konstig.
Han skrev något om att be om ursäkt för att han sårade mig och att han tyckte att jag var jättesöt.
Girlpowern i mig vaknade och jag skrev:
Nä du sårade mig inte, det är mer synd om dig tycker jag. För du missade nåt, nämligen MIG.
Sen var det inte mer med det. Förutom att jag och mina vänner skrattade högt åt att vi alla tyckte att han såg ut som Yogi. Sjukt kul.
Jag tyckte också att det var rätt skönt att jag inte låg med honom. För tänk att vakna upp där dagen efter och upptäcka att Yogi the bear ligger brevid. UH...
Men...
I måndags kom ett mess från honom. Han skrev att han kom och tänka på mig och att han hade haft jättekul. Sen skrev han att jag kunde höra av mig om jag ville.
Eh, jag ville inte. Yogi? Nejjjj.
Fast när man har en händelselös helg, som jag har haft, så vill man gärna att saker ska hända. Vad som funkar. Så jag skickade ett mess idag. Bara för att det är kul.
Han svarade och sa att han var konstig för att han har tjej. Han bad om ursäkt för att han inte hade sagt det och att han rycktes med av situationen.
Jaha tänkte jag, det kunde man väl räknat ut. Jag skrev:
Haha, ja vad ska jag säga. Stackars tjej. Hade jag varit henne hade jag varit arg.
Han svarade: Vi är inte som alla andra i deras förhållanden. Ibland flirtar vi med en tjej tillsammans. Så hon vet och är inte arg.
Japp. Just det.
PUCKORADAR.
Vad hade de tänkt sig? Trekant?
Suck...
För det är verkligen så att jag har problemradar eller puckoradar kanske?
Vi skickar henne ett pucko till så får vi se hur hon reagerar.
Ja, kul - men vad ska vi hitta på den här gången?
Vi skickar Yogi the bear.
Jaaa det gör vi.
Hehe. Det här kommer att bli roligt.
Jo hoppsan så kul det blev.
Var ute förra helgen. Jag skulle ju bli farlig sa jag ju.
Det var jag.
Full var jag, hade kläder jag gillade, hade mycket kul innan med trevliga vänner, kände mig snygg och skulle gå till ett bra ställe.
Hur skulle jag inte kunna få någon på kroken?
Nej, det fanns ju bara inte.
Såklart fick jag en kille på kroken - redan i kön in faktiskt. Kan nu, efter en viss eftertanke, tyckas vara en aning förhastat. Jag borde naturligtvis rekat stället och lämpliga offer INNAN jag hookade upp med någon.
Men inte då.
Yogi stod där i kön. Fångade nog mig. Jag lät mig fångas.
Sa jag att jag var full?
Yogi the bear. Ja han såg ut så faktiskt. Han var faktiskt lite söt - men något hos honom påminde starkt om Yogi. Men jag hängde med honom ändå. Vad ska man göra liksom?
Minns att jag tänkte när vi dansade att det inte pirrade nåt. Inte ett dyft. Nu menar jag inte jagblirkär-pirr utan mer jahanskullejagviljaliggamed - pirr. Inte ett ynka pirr var det.
Jag tänkte att jag nog borde gå. Men orkade inte.
Ville hångla lite, jag var ju utsvulten. Orkade inte leta faktiskt. Lite söt var han ju resonerade jag.
Sen gick mina vänner och jag ville med gå. Han var lite halvmysko, men ville ha mitt nummer. Sa att han skulle komma ut om tio minuter.
Det gjorde han. Med en tjej.
Jag iakttog honom och henne. Sen gick jag.
På vägen hem skickade jag ett mess där jag skrev att jag tyckte att han var konstig.
Han skrev något om att be om ursäkt för att han sårade mig och att han tyckte att jag var jättesöt.
Girlpowern i mig vaknade och jag skrev:
Nä du sårade mig inte, det är mer synd om dig tycker jag. För du missade nåt, nämligen MIG.
Sen var det inte mer med det. Förutom att jag och mina vänner skrattade högt åt att vi alla tyckte att han såg ut som Yogi. Sjukt kul.
Jag tyckte också att det var rätt skönt att jag inte låg med honom. För tänk att vakna upp där dagen efter och upptäcka att Yogi the bear ligger brevid. UH...
Men...
I måndags kom ett mess från honom. Han skrev att han kom och tänka på mig och att han hade haft jättekul. Sen skrev han att jag kunde höra av mig om jag ville.
Eh, jag ville inte. Yogi? Nejjjj.
Fast när man har en händelselös helg, som jag har haft, så vill man gärna att saker ska hända. Vad som funkar. Så jag skickade ett mess idag. Bara för att det är kul.
Han svarade och sa att han var konstig för att han har tjej. Han bad om ursäkt för att han inte hade sagt det och att han rycktes med av situationen.
Jaha tänkte jag, det kunde man väl räknat ut. Jag skrev:
Haha, ja vad ska jag säga. Stackars tjej. Hade jag varit henne hade jag varit arg.
Han svarade: Vi är inte som alla andra i deras förhållanden. Ibland flirtar vi med en tjej tillsammans. Så hon vet och är inte arg.
Japp. Just det.
PUCKORADAR.
Vad hade de tänkt sig? Trekant?
Suck...
Synd om mig
Oj vad det är synd om mig. Så tänkte jag nyss. Jättesynd. För jag haaar sååå trååkigt.
Det är nämligen så att det är fredag, ifall någon har missat det, och helg. Dessutom lönehelg. Jag har fått nya fina pengar och blev sugen på att handla nåt nytt och gå ut. Gå ut hursom liksom. Dricka öl. Äta lite. Spana på folk. Kanske se en söt kille eller kanske inte. Inte så kräsen. Men typ lite sällskap ville jag nog ha.
Kommer hem. Sugen. Kollar med mina vänner.
Är det inte så att de är bortresta så är de trötta, vill gå ut imorgon, känner inte för det, ska iväg på nån annan speciell privat fest , ska resa bort och ja ni vet. INGEN kan eller vill.
Åh.
Suck.
Sätter mig i soffan och tror att något händer nog snart typ. Det har nu gått tre timmar och inget himlastormande har hänt. Ingen blixt har slagit ner. Ingen vit riddare utanför fönstret. Inget partygäng som kommer på att de saknar just MIG. Inte ens en ynka liten vän som har ändrat sig och sagt att hon nog kan ta en öl för min skull. För att vara snäll och ställa upp för stackars Zinnie en fredagskväll.
Visst jag behöver inte sitta själv hemma. Jag har fått erbjudanden om sällskap av vänner. Men de erbjudanden jag har fått är mindre heta om man säger så.
1. Tacos med en kompis, hennes kille och deras bäbis. Rock on.
2. Film med underbara M, killkompis A (som inte är ihop med M, men gillar henne liksom, men ändå inte - ja komplicerat) och A. Lär bli toklugnt eftersom A sörjer sin bortresta kille och M bara vill sitta i soffan brevid killkompis A. Hon har inte sagt det, M. Men jag vet nog...
Nähä. Ingen öl för mig ikväll insåg jag.
Betalade räkningarna och satte mig i soffan igen.
Skit vad det är synd om mig. Att man ska behöva vara singel och sitta hemma ofrivilligt en fredagskväll. Är det inte det som är poängen med att vara ung, snygg och singel? Att man går när man vill typ? Ofta, jämt och har kul.
Inte kan jag gå ut imorgon heller. Match på söndag. Spritförbud. Utgångsförbud.
Oj så synd.
Enormt synd om.
Kolossalt synd om.
Så jag började bläddra i min kalender. Hade ju tråkigt.
Insåg att jag är uppbokad de närmsta fem följande helgerna.
(Födelsedagsfest, 80-talsfest, inflyttningsfest, fest i sthm, mysfest med makeup innan...)
Ja det är såå synd om mig som inte får gå ut en stackars helg.
Verkligen.
Jag borde med stor sannolikhet överleva detta utan större men.
Fast jag tycker ändå lite synd om mig själv.
Kan liksom inte låta bli.
Och hoppas lite på det där partygänget, den vita riddaren skulle också funka - i nödfall.
Annars blir det alternativ 2. Hoppas vi ser en bra film annars dör jag.
Det är nämligen så att det är fredag, ifall någon har missat det, och helg. Dessutom lönehelg. Jag har fått nya fina pengar och blev sugen på att handla nåt nytt och gå ut. Gå ut hursom liksom. Dricka öl. Äta lite. Spana på folk. Kanske se en söt kille eller kanske inte. Inte så kräsen. Men typ lite sällskap ville jag nog ha.
Kommer hem. Sugen. Kollar med mina vänner.
Är det inte så att de är bortresta så är de trötta, vill gå ut imorgon, känner inte för det, ska iväg på nån annan speciell privat fest , ska resa bort och ja ni vet. INGEN kan eller vill.
Åh.
Suck.
Sätter mig i soffan och tror att något händer nog snart typ. Det har nu gått tre timmar och inget himlastormande har hänt. Ingen blixt har slagit ner. Ingen vit riddare utanför fönstret. Inget partygäng som kommer på att de saknar just MIG. Inte ens en ynka liten vän som har ändrat sig och sagt att hon nog kan ta en öl för min skull. För att vara snäll och ställa upp för stackars Zinnie en fredagskväll.
Visst jag behöver inte sitta själv hemma. Jag har fått erbjudanden om sällskap av vänner. Men de erbjudanden jag har fått är mindre heta om man säger så.
1. Tacos med en kompis, hennes kille och deras bäbis. Rock on.
2. Film med underbara M, killkompis A (som inte är ihop med M, men gillar henne liksom, men ändå inte - ja komplicerat) och A. Lär bli toklugnt eftersom A sörjer sin bortresta kille och M bara vill sitta i soffan brevid killkompis A. Hon har inte sagt det, M. Men jag vet nog...
Nähä. Ingen öl för mig ikväll insåg jag.
Betalade räkningarna och satte mig i soffan igen.
Skit vad det är synd om mig. Att man ska behöva vara singel och sitta hemma ofrivilligt en fredagskväll. Är det inte det som är poängen med att vara ung, snygg och singel? Att man går när man vill typ? Ofta, jämt och har kul.
Inte kan jag gå ut imorgon heller. Match på söndag. Spritförbud. Utgångsförbud.
Oj så synd.
Enormt synd om.
Kolossalt synd om.
Så jag började bläddra i min kalender. Hade ju tråkigt.
Insåg att jag är uppbokad de närmsta fem följande helgerna.
(Födelsedagsfest, 80-talsfest, inflyttningsfest, fest i sthm, mysfest med makeup innan...)
Ja det är såå synd om mig som inte får gå ut en stackars helg.
Verkligen.
Jag borde med stor sannolikhet överleva detta utan större men.
Fast jag tycker ändå lite synd om mig själv.
Kan liksom inte låta bli.
Och hoppas lite på det där partygänget, den vita riddaren skulle också funka - i nödfall.
Annars blir det alternativ 2. Hoppas vi ser en bra film annars dör jag.
Cyklar
Ibland är jag jordens gnällspik. Inte så att jag deppar eller så (det har jag gjort så det räcker för det här året) - utan jag bara känner för att gnälla.
Gnälla för att folk parkerar cyklar utanför mitt fönster.
Jag bor på bottenvåningen - det suger när puckofolk ställer sina cyklar där. Men hallå, hur ska jag kunna öppna mitt fönster nu? Har ni tänkt på det liksom??? Åh. Jag blir så där sur så att jag måste gnälla. Vill ha någon att gnälla på, men det finns ju aldrig någon där då. Inga cykelägare i närheten. Inte ens en ynka granne utan cykel. Ingen stackars pojkvän.
Så jag skriver arga lappar och klistrar upp på mitt fönster. STÄLL INTE CYKLAR HÄR!!!!
Sen går det tio minuter och jag tar ner lappen och skriver en mindre sur. Ställ INTE din cykel här tack.
Tio minuter till förflyter och jag tar lappen och skriver en ännu snällare. Snälla ställ inte din cykel här, jag kan inte öppna mitt fönster då. Tack.
Sen sitter jag där och inser att jag är precis likadan som tvättstugekärringarna. Suck. Jag tar ner lappen.
Jag åker och tränar och kommer hem.
Vad står utanför mitt fönster? Igen. C y k l a r.
Det var då fan.
Nu tänker jag bli en tvättstugekärring och skriva arga lappar.
Men jag överväger även att typ sparka lite på cykeljävlarna. Eller i alla fall lufta dem lite. Skruva loss cykelkorgarna?
Det kan de ha
Skyll er själva när ni parkerar era cyklar utanför mitt fönster.
Speciellt om ni gör det en dag när jag är på gnällhumör.
Gnälla för att folk parkerar cyklar utanför mitt fönster.
Jag bor på bottenvåningen - det suger när puckofolk ställer sina cyklar där. Men hallå, hur ska jag kunna öppna mitt fönster nu? Har ni tänkt på det liksom??? Åh. Jag blir så där sur så att jag måste gnälla. Vill ha någon att gnälla på, men det finns ju aldrig någon där då. Inga cykelägare i närheten. Inte ens en ynka granne utan cykel. Ingen stackars pojkvän.
Så jag skriver arga lappar och klistrar upp på mitt fönster. STÄLL INTE CYKLAR HÄR!!!!
Sen går det tio minuter och jag tar ner lappen och skriver en mindre sur. Ställ INTE din cykel här tack.
Tio minuter till förflyter och jag tar lappen och skriver en ännu snällare. Snälla ställ inte din cykel här, jag kan inte öppna mitt fönster då. Tack.
Sen sitter jag där och inser att jag är precis likadan som tvättstugekärringarna. Suck. Jag tar ner lappen.
Jag åker och tränar och kommer hem.
Vad står utanför mitt fönster? Igen. C y k l a r.
Det var då fan.
Nu tänker jag bli en tvättstugekärring och skriva arga lappar.
Men jag överväger även att typ sparka lite på cykeljävlarna. Eller i alla fall lufta dem lite. Skruva loss cykelkorgarna?
Det kan de ha
Skyll er själva när ni parkerar era cyklar utanför mitt fönster.
Speciellt om ni gör det en dag när jag är på gnällhumör.
Hejheja
Idag när jag åkte bussen från jobbet, jag cyklade igår, lovar...dessutom hade jag världens träningsvärk och behövde inte cykla så det så.
Jo när jag åkte från jobbet så klev det på en pappa med en liten kille strax efter mig. Killen var väl sisdådär två år typ. Han satt i barnvagn framför mig i bussen men såg mig rätt snabbt och log.
Hej hej sa han högt.
Jag log och sa Hej hej tillbaka.
Killen kollar igen på mig och säger Hej hej.
Jag vinkar och säger Hej hej.
Killen säger Hej hej.
Jag ler och säger...
Så där håller han på tills en ny person kommer på bussen. Då skiftar killen fokus från mig och hejhejar på mannen som klev på. Han hejar tillbaka. Samma sak sker igen. Hej hej.
Bussen stannar återigen.
Tre stycken kliver på. Killen hejhejar. De hejhejar tillbaka
Faktum är att lillkillen hejhejar på alla som kliver på. ALLA.
Hej hej.
När bussen stannar på hållplatsen där alla de lata gymnasieungdomarna (som åker EN hållplats, skandal!) kliver på ser jag paniken i hans ögon. Hur ska han hinna hejheja på alla dessa? Det är ju 25 stycken - minst.
Han gör ett tappert försök och hejhejar rakt ut liksom.
Hej hej. Hej hej. Hej hej.
Det funkar.
En helt vanlig buss med helt vanliga bussresenärer som vanligtvis sitter rätt stilla och ser trista ut - ler.
En liten kille på två bast får en hel buss att le.
Hur skönt är inte det?
Man borde hejheja mer i världen.
Jo när jag åkte från jobbet så klev det på en pappa med en liten kille strax efter mig. Killen var väl sisdådär två år typ. Han satt i barnvagn framför mig i bussen men såg mig rätt snabbt och log.
Hej hej sa han högt.
Jag log och sa Hej hej tillbaka.
Killen kollar igen på mig och säger Hej hej.
Jag vinkar och säger Hej hej.
Killen säger Hej hej.
Jag ler och säger...
Så där håller han på tills en ny person kommer på bussen. Då skiftar killen fokus från mig och hejhejar på mannen som klev på. Han hejar tillbaka. Samma sak sker igen. Hej hej.
Bussen stannar återigen.
Tre stycken kliver på. Killen hejhejar. De hejhejar tillbaka
Faktum är att lillkillen hejhejar på alla som kliver på. ALLA.
Hej hej.
När bussen stannar på hållplatsen där alla de lata gymnasieungdomarna (som åker EN hållplats, skandal!) kliver på ser jag paniken i hans ögon. Hur ska han hinna hejheja på alla dessa? Det är ju 25 stycken - minst.
Han gör ett tappert försök och hejhejar rakt ut liksom.
Hej hej. Hej hej. Hej hej.
Det funkar.
En helt vanlig buss med helt vanliga bussresenärer som vanligtvis sitter rätt stilla och ser trista ut - ler.
En liten kille på två bast får en hel buss att le.
Hur skönt är inte det?
Man borde hejheja mer i världen.
Singelhandla
Var och handlade nyss. Valde helt klart bästa tiden - den tiden då alla andra handlar. Smart.
Fast å andra sidan slipper man vara själv i affären, man kan kolla på vad andra handlar och vad de gör. Det är kul - ibland. Se på folk vad de handlar och på så sätt försöka lista ut hur de lever.
Singel?
Har kille?
Småbarn?
Tonåringar?
Träningsfreak?
Chipsälskare?
Zonediet?
Vegetarian?
GI metoden?
Viktväktare?
Mjölkallergiker?
Kaviarätare?
Godisgris?
Jättefamilj?
Kan inte laga mat?
Kakmonster?
Ja man kan få reda på mycket via en matkorg. Om man tittar.
Idag när jag la upp mina varor på bandet slog det mig att jag hade singelhandlat. Det var hur lätt som helst att se. Ett juicepaket, ett mjölkpaket, är man två handlar oftare två - det går ju åt. Lite bröd. Ett skinkpaket. En diskborste. (Vana affärsspanare kan då räkna ut att jag inte har diskmaskin och med stor sannolikhet bor i lägenhet. Kanske singel till och med. Om jag nu inte skulle köpa en diskborste i alla fall - men det är överkurs.)
Jag hade SÅ singelhandlat.
Tänkte inte på det idag.
Tog bara vad jag behövde och gick till kassan.
Sen när jag la upp varorna tänkte jag på det.
Shit.
Ibland tänker jag på det. Tar två juciepaket eller yoghurtar - bara för att det inte ska se ut som jag singelhandlar.
Så knäppt.
Fast jag gör så.
Skäms i affären för att jag är singel.
Låtsas att jag inte är det.
Tänker på min kille hemma som kommer dricka upp all juicen. Nästan så man ska säga det högt.
Å vad jag får handla hela tiden. Han äter så.
Ja.
Konstigt va?
Undra om det bara är jag som gör så...
Nä jag är inte alls en analyserande person.
Hur kan ni tro det?
Fast å andra sidan slipper man vara själv i affären, man kan kolla på vad andra handlar och vad de gör. Det är kul - ibland. Se på folk vad de handlar och på så sätt försöka lista ut hur de lever.
Singel?
Har kille?
Småbarn?
Tonåringar?
Träningsfreak?
Chipsälskare?
Zonediet?
Vegetarian?
GI metoden?
Viktväktare?
Mjölkallergiker?
Kaviarätare?
Godisgris?
Jättefamilj?
Kan inte laga mat?
Kakmonster?
Ja man kan få reda på mycket via en matkorg. Om man tittar.
Idag när jag la upp mina varor på bandet slog det mig att jag hade singelhandlat. Det var hur lätt som helst att se. Ett juicepaket, ett mjölkpaket, är man två handlar oftare två - det går ju åt. Lite bröd. Ett skinkpaket. En diskborste. (Vana affärsspanare kan då räkna ut att jag inte har diskmaskin och med stor sannolikhet bor i lägenhet. Kanske singel till och med. Om jag nu inte skulle köpa en diskborste i alla fall - men det är överkurs.)
Jag hade SÅ singelhandlat.
Tänkte inte på det idag.
Tog bara vad jag behövde och gick till kassan.
Sen när jag la upp varorna tänkte jag på det.
Shit.
Ibland tänker jag på det. Tar två juciepaket eller yoghurtar - bara för att det inte ska se ut som jag singelhandlar.
Så knäppt.
Fast jag gör så.
Skäms i affären för att jag är singel.
Låtsas att jag inte är det.
Tänker på min kille hemma som kommer dricka upp all juicen. Nästan så man ska säga det högt.
Å vad jag får handla hela tiden. Han äter så.
Ja.
Konstigt va?
Undra om det bara är jag som gör så...
Nä jag är inte alls en analyserande person.
Hur kan ni tro det?
Ligga?
Hej, ska vi ligga med varann?
Ja så kunde jag frågat buss-spanet OM han varit på bussen imorse. Åh. Nu kan jag lika gärna cykla imorgon igen.
Och sen var det ju det där med ligga.
Ojoj vad jag vill ligga.
Nästan så jag skulle ta och göra som Strawberrry milkshake och skriva till Bullen och fråga om det är normalt att vara så här desperat. Fråga om det finns nåt man kan göra. Som inte innefattar spraydate, jävla sida säger jag bara.
Stackars den kille som hamnar i mitt fångstnät på lördag. Stackars honom säger jag bara.
Stackars mig om det blir tomt med fångst på lördag. Då svimmar jag nog av utmattning tror jag. Fast då kanske det kommer någon snäll brandman om gör konstgjord andning på mig. Eh en brandman?
Ja till och med en brandman skulle funka nu. Undra om jag har kvar numret?
Har nästan bestämt mig för att bjuda hem sms-flörten också. Kom hit bara.
Googlade hans namn (jag är skadad jag vet) och hittade en bild på honom. Sparade såklart ner bilden. Hm, påminn mig om att ta bort den om han kommer. Kan verka lite psyko va?
Men det hjälps inte ett dugg nu. För jag vill ligga.
Som Bert sa : MEN,VI SKULLE JU LIGGA MED VARANN!
Jag skulle kunna ropa:
MEN JAG VILL JU LIGGA MED NÅN!
...ja nästan vemsomhelst, nästan, eller nån jag får bestämma. Ja typ helst ska han vara lite längre än mig, intressant, glöm inte klicket, smart - inte blåst alltså, inte för full, humor, ironi - han måste fatta ironi, gilla sport - men inte tycka att damsport är djävulens påfund, ha ett mål i livet, inte hata ungar - dvs. vilja ha barn, INTE ha psykoex, normala polare, inte bo för långt från mig - som smsflörten gör, ha ett eget liv - fast vilja dela med mig, gilla sitt jobb - men inte så mycket att han jobbar jämt, söt - ja jag ska i alla fall tycka det, han ska inte vara rädd för att gifta sig, medveten om hur han klär sig, lukta gott, gärna ha pengar - men inte fixerad vid det, ha sunda livsuppfattningar, allmänbildad, lite lagom retsticka - men inte för mycket så jag blir sur, ha överseende med mina puckosidor, gilla att diska, ha ordning i sitt hem, bil vore bra, en skyrre lägenhet - så slipper jag leta, ja nu kommer jag inte på mer....
Eh, undra varför jag inte får ligga.
Ja undra.
Ja så kunde jag frågat buss-spanet OM han varit på bussen imorse. Åh. Nu kan jag lika gärna cykla imorgon igen.
Och sen var det ju det där med ligga.
Ojoj vad jag vill ligga.
Nästan så jag skulle ta och göra som Strawberrry milkshake och skriva till Bullen och fråga om det är normalt att vara så här desperat. Fråga om det finns nåt man kan göra. Som inte innefattar spraydate, jävla sida säger jag bara.
Stackars den kille som hamnar i mitt fångstnät på lördag. Stackars honom säger jag bara.
Stackars mig om det blir tomt med fångst på lördag. Då svimmar jag nog av utmattning tror jag. Fast då kanske det kommer någon snäll brandman om gör konstgjord andning på mig. Eh en brandman?
Ja till och med en brandman skulle funka nu. Undra om jag har kvar numret?
Har nästan bestämt mig för att bjuda hem sms-flörten också. Kom hit bara.
Googlade hans namn (jag är skadad jag vet) och hittade en bild på honom. Sparade såklart ner bilden. Hm, påminn mig om att ta bort den om han kommer. Kan verka lite psyko va?
Men det hjälps inte ett dugg nu. För jag vill ligga.
Som Bert sa : MEN,VI SKULLE JU LIGGA MED VARANN!
Jag skulle kunna ropa:
MEN JAG VILL JU LIGGA MED NÅN!
...ja nästan vemsomhelst, nästan, eller nån jag får bestämma. Ja typ helst ska han vara lite längre än mig, intressant, glöm inte klicket, smart - inte blåst alltså, inte för full, humor, ironi - han måste fatta ironi, gilla sport - men inte tycka att damsport är djävulens påfund, ha ett mål i livet, inte hata ungar - dvs. vilja ha barn, INTE ha psykoex, normala polare, inte bo för långt från mig - som smsflörten gör, ha ett eget liv - fast vilja dela med mig, gilla sitt jobb - men inte så mycket att han jobbar jämt, söt - ja jag ska i alla fall tycka det, han ska inte vara rädd för att gifta sig, medveten om hur han klär sig, lukta gott, gärna ha pengar - men inte fixerad vid det, ha sunda livsuppfattningar, allmänbildad, lite lagom retsticka - men inte för mycket så jag blir sur, ha överseende med mina puckosidor, gilla att diska, ha ordning i sitt hem, bil vore bra, en skyrre lägenhet - så slipper jag leta, ja nu kommer jag inte på mer....
Eh, undra varför jag inte får ligga.
Ja undra.
Soffan
Men hallå, ärligt (citat; mina elever - varje mening ska börja så, visste ni inte det?).
Ja just det hallå, ärligt - jag är nog världens lataste människa. Eller tröttaste?
Kom hem från jobbet.
Satte mig i soffan.
Låg lite i soffan.
Testade att blunda - skönt.
Blundade en stund.
Öppnade ögonen igen, kom på att jag kunde kolla film.
Surfade lite.
Kollade film.
Mamma ringde.
La mig ner i soffan igen, för säkerhets skull - så att jag inte blir för trött av att sitta.
Talade om för mamma om hur trött jag var och hur bra festen i helgen var och sen hur trött jag var igen. Sa jag förresten att jag var trött?
Slutade prata med mamma, reste mig upp (observera att jag inte lämnade soffan).
Surafade igen.
Började blogga.
(Har fortfarande inte lämnnat soffan.)
Sjukt produktiv kväll. Jag kan nog jämföras med duracellkaninen, lätt.
Vet inte vad jag gnäller om egentligen när jag vill ha pojkvän och familj. Hur fan ska jag orka med det? Ungar som skriker och mat som ska lagas...
Nä livet är bra som det är.
När man kan tillbringa en hel kväll i soffan utan att ens sätta ner fötterna på golvet. Mycket skönare att halvligga.
Pojkvän va? Som vill göra saker. Nä fy. Dessutom måste jag ha en större soffa om man ska ligga två. Så det går inte, det hör man ju.
Ja soffan. Bra grej.
Tränar på onsdag. Lovar. Då är jag nog frisk och mindre trött.
Ja just det hallå, ärligt - jag är nog världens lataste människa. Eller tröttaste?
Kom hem från jobbet.
Satte mig i soffan.
Låg lite i soffan.
Testade att blunda - skönt.
Blundade en stund.
Öppnade ögonen igen, kom på att jag kunde kolla film.
Surfade lite.
Kollade film.
Mamma ringde.
La mig ner i soffan igen, för säkerhets skull - så att jag inte blir för trött av att sitta.
Talade om för mamma om hur trött jag var och hur bra festen i helgen var och sen hur trött jag var igen. Sa jag förresten att jag var trött?
Slutade prata med mamma, reste mig upp (observera att jag inte lämnade soffan).
Surafade igen.
Började blogga.
(Har fortfarande inte lämnnat soffan.)
Sjukt produktiv kväll. Jag kan nog jämföras med duracellkaninen, lätt.
Vet inte vad jag gnäller om egentligen när jag vill ha pojkvän och familj. Hur fan ska jag orka med det? Ungar som skriker och mat som ska lagas...
Nä livet är bra som det är.
När man kan tillbringa en hel kväll i soffan utan att ens sätta ner fötterna på golvet. Mycket skönare att halvligga.
Pojkvän va? Som vill göra saker. Nä fy. Dessutom måste jag ha en större soffa om man ska ligga två. Så det går inte, det hör man ju.
Ja soffan. Bra grej.
Tränar på onsdag. Lovar. Då är jag nog frisk och mindre trött.
Sked tack
Alltså jag har glömt bort hur man raggar. Det är helt sjukt. Här har man inte varit ute på en månad och så är man rookie igen.
Fick ett skyrre erbjudande om att följa med och sova i sviten på ett av de bästa hotellen i stan och bada bubbel. Det fanns tom. minibar förtydligade killen. Kul. Vi dansade brevid varandra i tja fem minuter. Sen frågade han.
Jag svarade inte, kunde inte eftersom jag skrattade så mycket. Han garvade med och tillade; säg till om du ångrar dig. Haha, skön kille - sjävdistans är bra.
Kanske borde tackat ja liksom? Nä jag skrattade och sa nej. Inget hångel där inte.
En annan kille högg mig i trappan. Ville prata. Han var rätt söt faktiskt. Men jag tyckte han var för full och dissade rätt snabbt. Lite väl snabbt kanske? Eller? Trist med folk som är för fulla, man får inte ut så mycket av en konversation. Sen lär de väl inte minnas att man ens pratat.
Nä fy. Dessutom blir för fulla människor så blåsta. Då blir jag dryg, det är inte bra. Bäst att dissa. Så nejnej till närhet där med.
Så näe. Inget hångel blev det. Även fast jag har blivit lite friskare och inte så snorig. Helt i onödan liksom.
Jaja. Får väl trösta mig med att jag pratar med Chattkillen varje dag, undrar om vi kommer att ligga med varandra igen? Jag tror inte han kommer ta initativet. Kommer jag det? Ska jag det?
Sen så får jag fortfarande mycket söta sms från min sms-flört. Han från i somras. Det är trevligt. Fast nu borde vi träffas faktiskt. Åk förbi min stad nu då...ååå. Känns som om vi kommer tröttna snart annars, what to do?
FÖR JAG VILL HÅNGLA OCH SOVA SKED.
Helst innan jag dör tack.
Fick ett skyrre erbjudande om att följa med och sova i sviten på ett av de bästa hotellen i stan och bada bubbel. Det fanns tom. minibar förtydligade killen. Kul. Vi dansade brevid varandra i tja fem minuter. Sen frågade han.
Jag svarade inte, kunde inte eftersom jag skrattade så mycket. Han garvade med och tillade; säg till om du ångrar dig. Haha, skön kille - sjävdistans är bra.
Kanske borde tackat ja liksom? Nä jag skrattade och sa nej. Inget hångel där inte.
En annan kille högg mig i trappan. Ville prata. Han var rätt söt faktiskt. Men jag tyckte han var för full och dissade rätt snabbt. Lite väl snabbt kanske? Eller? Trist med folk som är för fulla, man får inte ut så mycket av en konversation. Sen lär de väl inte minnas att man ens pratat.
Nä fy. Dessutom blir för fulla människor så blåsta. Då blir jag dryg, det är inte bra. Bäst att dissa. Så nejnej till närhet där med.
Så näe. Inget hångel blev det. Även fast jag har blivit lite friskare och inte så snorig. Helt i onödan liksom.
Jaja. Får väl trösta mig med att jag pratar med Chattkillen varje dag, undrar om vi kommer att ligga med varandra igen? Jag tror inte han kommer ta initativet. Kommer jag det? Ska jag det?
Sen så får jag fortfarande mycket söta sms från min sms-flört. Han från i somras. Det är trevligt. Fast nu borde vi träffas faktiskt. Åk förbi min stad nu då...ååå. Känns som om vi kommer tröttna snart annars, what to do?
FÖR JAG VILL HÅNGLA OCH SOVA SKED.
Helst innan jag dör tack.
Host
Helg. Så skönt. Äntligen är det helg och jag mår bra. Det är tungt med mm, men det plågar mig inte. Känns ok.
Mitt största problem nu är en trevlig förkylning som har satt klorna i mig. Åh liksom. Nu när det är helg, jag ska få besök av en kompis från min hemstad. Jag ska ha fest för mina vänner och fira mitt inträde i medelåldern ( som min morbror så snällt och omtänksamt sade).
Det är då fan ju.
Nån som har nåt bra tips mot förkylning som inte innefattar:
- gurgla med saltvatten ( har gjort)
- gurgla med jodopax ( skulle aldrig, bläk vad äckligt)
- äta c-vitamin ( jordens sämsta tips, jag äter massa frukt, inte hjälper det ju)
- dricka sprit ( visserligen det bästa tipset hittills och I will do that tomorrow. A lot. Hehe)
- vila ( hinner inte och kan inte det i helgen)
Om ni sitter inne med nåt mirakeltips, feel free att dela med er ! =)
Dumt att vara förkyld med nu när jag ska gå ut och inte har hånglat på toklänge. Hångla när man är täppt i näsan är inte så charmigt. Nä inte alls. Man kippar efter luft, snoret rinner och kväver nysningar konstant. Dessutom lär man ju smitta den andre, säkert.
Vilket hett kort man blir, hm. Röd näsa är inne nu har jag hört.
Fast visst är det lite sexigt att vara hes?
Äh. Jag går och köper nåt nytt att ha på mig, det kanske hjälper?
En kjol. Det tar nog bort allt, säkert.
Eller hur?
Mitt största problem nu är en trevlig förkylning som har satt klorna i mig. Åh liksom. Nu när det är helg, jag ska få besök av en kompis från min hemstad. Jag ska ha fest för mina vänner och fira mitt inträde i medelåldern ( som min morbror så snällt och omtänksamt sade).
Det är då fan ju.
Nån som har nåt bra tips mot förkylning som inte innefattar:
- gurgla med saltvatten ( har gjort)
- gurgla med jodopax ( skulle aldrig, bläk vad äckligt)
- äta c-vitamin ( jordens sämsta tips, jag äter massa frukt, inte hjälper det ju)
- dricka sprit ( visserligen det bästa tipset hittills och I will do that tomorrow. A lot. Hehe)
- vila ( hinner inte och kan inte det i helgen)
Om ni sitter inne med nåt mirakeltips, feel free att dela med er ! =)
Dumt att vara förkyld med nu när jag ska gå ut och inte har hånglat på toklänge. Hångla när man är täppt i näsan är inte så charmigt. Nä inte alls. Man kippar efter luft, snoret rinner och kväver nysningar konstant. Dessutom lär man ju smitta den andre, säkert.
Vilket hett kort man blir, hm. Röd näsa är inne nu har jag hört.
Fast visst är det lite sexigt att vara hes?
Äh. Jag går och köper nåt nytt att ha på mig, det kanske hjälper?
En kjol. Det tar nog bort allt, säkert.
Eller hur?
Vi ses i Nangijala
I mig har det börjat lägga sig. Jag grät igår. Det behövde jag. Idag gråter jag inte, tycker mest synd om hans familj och tjej. Jag fick ju avsluta. De fick inte de.
Tänker på minnen, blir ju rätt naturligt. Tänker på hur vi träffades. Ler när jag tänker på det. Haha. Han fångade verkligen mig. Gav sig inte.
Vi träffades ute. Det första han sa till mig var att jag hade världens sötaste näsa. Kul. Kändes sådär när han skulle visa sina kompisar: Kolla, visst är den söt?
Och där stog jag som värsta uppvisningsobjektet. De var inte riktigt lika begeistrade i min näsa, märkligt.
Haha. Charmigt.
Jag var lite sådär halvintresserad i början. Men han låg i. Ringde, messade - fast ändå inte stalkervarning. Lagom mycket.
Han skrev en sak jag fortfarande minns och kan le åt. Kan verka fjantigt, men det funkade på mig.
Det stod: Jag har gjort en undersökning och jag har kommit fram till att det är så att du har världens sötaste näsa - jo det är sant. Förresten när får jag se den igen?
Till slut träffades vi igen. Tog en promenad minns jag. Det var januari och kallt. Men ingen snö. Vi hamnade till slut på en lekplats och satt på varsin gunga och pratade om allt tills det blev sent. Sen bestämde vi att vi skulle ses igen.
Det var en torsdag som han kom hem till mig för första gången. Jag hade precis flyttat. Hade bott i min nya lägenhet i två dagar. Han ringde på dörren och jag öppnade.
Där stod han och räckte fram ett stort paket Oboy.
Ja, jag tänkte att jag skulle ha något med mig. Sa han.
Så jag tog Oboy. Det är ju sött som du och så gillar jag att dricka det. Passar bra till frukost.
Hehe. Japp, han drack Oboy till frukost hos mig.
Ler när jag tänker på det.
Mysiga minnen. Massor av mysiga minnen.
Tänker minnas de bra. Skönt att man kan välja såhär i efterhand.
Det är en bra sak med minnen.
Tack för alla minnen jag fick av dig mm.
Nu går mitt liv vidare. Synd att inte ditt fick det.
Men jag tror nog att du fixar det, hoppas de har Oboy där du är nu.
Och vem vet? Vi kanske ses i Nangijala...
Tänker på minnen, blir ju rätt naturligt. Tänker på hur vi träffades. Ler när jag tänker på det. Haha. Han fångade verkligen mig. Gav sig inte.
Vi träffades ute. Det första han sa till mig var att jag hade världens sötaste näsa. Kul. Kändes sådär när han skulle visa sina kompisar: Kolla, visst är den söt?
Och där stog jag som värsta uppvisningsobjektet. De var inte riktigt lika begeistrade i min näsa, märkligt.
Haha. Charmigt.
Jag var lite sådär halvintresserad i början. Men han låg i. Ringde, messade - fast ändå inte stalkervarning. Lagom mycket.
Han skrev en sak jag fortfarande minns och kan le åt. Kan verka fjantigt, men det funkade på mig.
Det stod: Jag har gjort en undersökning och jag har kommit fram till att det är så att du har världens sötaste näsa - jo det är sant. Förresten när får jag se den igen?
Till slut träffades vi igen. Tog en promenad minns jag. Det var januari och kallt. Men ingen snö. Vi hamnade till slut på en lekplats och satt på varsin gunga och pratade om allt tills det blev sent. Sen bestämde vi att vi skulle ses igen.
Det var en torsdag som han kom hem till mig för första gången. Jag hade precis flyttat. Hade bott i min nya lägenhet i två dagar. Han ringde på dörren och jag öppnade.
Där stod han och räckte fram ett stort paket Oboy.
Ja, jag tänkte att jag skulle ha något med mig. Sa han.
Så jag tog Oboy. Det är ju sött som du och så gillar jag att dricka det. Passar bra till frukost.
Hehe. Japp, han drack Oboy till frukost hos mig.
Ler när jag tänker på det.
Mysiga minnen. Massor av mysiga minnen.
Tänker minnas de bra. Skönt att man kan välja såhär i efterhand.
Det är en bra sak med minnen.
Tack för alla minnen jag fick av dig mm.
Nu går mitt liv vidare. Synd att inte ditt fick det.
Men jag tror nog att du fixar det, hoppas de har Oboy där du är nu.
Och vem vet? Vi kanske ses i Nangijala...
Aj
Det skär i mig. Tårarna faller. Fast jag inte träffat honom på två år. Han finns inte mer. Han dog igår.
Såg på nyheterna imorse. Kände att det var nåt. Tänk om det är han? Han.
Kollade tidningen. Det var han. Gör ont.
Även fast vi hade avslutat. Även fast vi inte är tillsammans längre. Även fast vi inte hörs längre.
Tänker på honom. På vad vi gjorde. På vad han sa. På vad vi hade.
Plupp.
Det var hans påhitt.
Jag såg ut som Plupp när jag vaknade sa han. Som en söt Plupp. Han kallade mig alltid för det. Plupp.
Han hade ett nytt liv nu, det vet jag. Ny tjej och allt. Hon har nog det tungt nu. Jag säger som mamma sa, jag är glad att du inte är tillsammans med honom nu. Ja det är väl jag med. Om man nu kan vara glad åt sånt. Mer mindre ledsen kanske?
Undrar varför jag blev så ledsen. Eller jag vet ju egentligen. Han var min stora kärlek. Hittills i alla fall. Klart att det gör ont. Det känns som om minnena dör också. Även fast de inte gör det, det vet jag.
Hoppas du har det bra nu i himlen mm, hoppas du har frid.
Tänker på dig.
Glömmer dig aldrig.
Du var min drömkille med. Då.
Kram Plupp
Kuligt
Ja det här är jättekuligt, nej det är inte runt utan mer skoj som attan. Kom på det igår av en slump och oj vad jag skrattade. Måste ju såklart dela med mig av mitt bli glad tips.
Skicka ett sms till ett fast telefonnummer. Om du vill, skicka till dig själv - då får ju du höra det själv.
Skriv med en smiley i messet. Det är det viktigaste. Glöm inte.
Sen ringer telefonen och en sån där härlig datortantröst säger: Du har fått ett textemeddelande. Textmeddelande lyder: Här läser då tanten upp meddelandet.
Kan verka helt vanligt, tråkigt. Men bara om du glömt att skriva en ( eller flera) smiley. För har du skrivit en smiley så skrattar datorrösten, ha ha ha. Det låter URKUL.
Jag skrattade så jag fick ont i magen.
Min kompis A råkade skicka fel.
Och oj vad jag skrattade.
Sen var jag tvungen att skicka till mig själv.
Enkelt. Men ack så roligt.
Man ska inte underskatta vardagens humor....
30
Nu är jag 30 år. Eller jag är 30 år och en sisådär 6 dagar och vet ni? Det känns skitbra. Allt känns BRA. Hör ni? Bra. Hör du själv Zinnie? BRA.
Haha.
Det kanske är så att allt blir bättre nu. Det känns så.
Kom till insikt. Jag är 30. Jaha. Och vad gör allt hemskt egentligen?
Jag har pluggat färdigt, har jobbet jag vill ha - fast med för den delen. Skulle ju vara det där med lönen. Men äh, jag klarar mig bra. Jag gillar att gå till jobbet varje morgon. Även fast de ger mig huvudvärk ganska ofta så kan jag inte för hela världen tänka mig något annat jag hellre vill jobba med. Det ger mig massor! Dessutom är jag bra på det.
Jag vet vad jag tycker och tänker. Jag vet vem jag är och kan stå för det, jag vilka mina vänner är och tänker lita på dem. Måste ju det. Har insett att mina skadade vänskapsrelationer från yngre år inte ska få förstöra för mig mer. Jag är en bra vän och jag har bra vänner som vill vara vänner med mig för att jag är bra. Inte för att vara elaka mot mig. Så är det. Dessutom är de ganska roliga.
Jag är visserligen 30 men jag ser ut att vara tja typ 24 nånstans. Det säger de flesta jag träffar. Det är ju inte illa? 30 och ändå så fräsch liksom ;) Dessutom har jag hittat en frisyr jag älskar. Klippte mig för en månad sen och trivs super än. Det kan göra så mycket, håret. För mig i alla fall. Shit, en dålig hårdag åker verkligen borsten rakt in i väggen hemma. Haha, lättirriterad jag? Näeee...inte ett dugg, hm. Men nu är allt bara frid och fröjd varje morgon. Det gillar min borste. Och min vägg.
Jag har fått en ny cykel! Den är svart, med cykelkorg, skön sadel, lampor och ja allt. Den är så fin att jag nästan vill sova brevid den. Nu ska jag cykla till jobbet varje dag och känna mig tokduktig eftersom jag inte bara motionerar, sprarar pengar utan jag är miljövänlig också. Inte illa pinkat.
Visserligen blir det sämre med buss-spanet. Men jag får väl åka buss en gång i veckan, så får han undra var jag är och längta efter mig lite. Ha. =)
Jag ska ha fest för mina vänner nästa helg och det ska bli urkul. Det känns så trots att minst 7 stycken har ställt in. Det är lite trist när man planerat, men äh det gör inget.
Jag ska bli ska skratta med mina vänner, ha snygga kläder, bli full och tokflörta på krogen. Det kan ju inte bli tråkigt. Det hör man ju.
Nej jag har fortfarande ingen kille. Ingen bäbis heller. Och ja det är väl lite trist. Men va fan. Inte får jag väl nån av att sitta hemma i soffan och grina. Nä nu blir det andra bullar. Nu tänker inte jag sitta och vänta på att livet och Mr Right ska hitta mig. Nu tänker jag leva mitt liv. Punkt. Leva för mig.
Fast om Mr Right skulle råka stå där någonstans är jag ju inte den som är den. Lite te och mysiga höstpromenader kan jag nog klämma in i mitt liv om det nu skulle vara så.
Men framförallt.
MITT LIV.
30 år kanske inte är så illa ändå...
( Påminn mig gärna om detta inlägg ifall jag skulle få för mig att gnälla över mitt liv igen. Tack.)
Haha.
Det kanske är så att allt blir bättre nu. Det känns så.
Kom till insikt. Jag är 30. Jaha. Och vad gör allt hemskt egentligen?
Jag har pluggat färdigt, har jobbet jag vill ha - fast med för den delen. Skulle ju vara det där med lönen. Men äh, jag klarar mig bra. Jag gillar att gå till jobbet varje morgon. Även fast de ger mig huvudvärk ganska ofta så kan jag inte för hela världen tänka mig något annat jag hellre vill jobba med. Det ger mig massor! Dessutom är jag bra på det.
Jag vet vad jag tycker och tänker. Jag vet vem jag är och kan stå för det, jag vilka mina vänner är och tänker lita på dem. Måste ju det. Har insett att mina skadade vänskapsrelationer från yngre år inte ska få förstöra för mig mer. Jag är en bra vän och jag har bra vänner som vill vara vänner med mig för att jag är bra. Inte för att vara elaka mot mig. Så är det. Dessutom är de ganska roliga.
Jag är visserligen 30 men jag ser ut att vara tja typ 24 nånstans. Det säger de flesta jag träffar. Det är ju inte illa? 30 och ändå så fräsch liksom ;) Dessutom har jag hittat en frisyr jag älskar. Klippte mig för en månad sen och trivs super än. Det kan göra så mycket, håret. För mig i alla fall. Shit, en dålig hårdag åker verkligen borsten rakt in i väggen hemma. Haha, lättirriterad jag? Näeee...inte ett dugg, hm. Men nu är allt bara frid och fröjd varje morgon. Det gillar min borste. Och min vägg.
Jag har fått en ny cykel! Den är svart, med cykelkorg, skön sadel, lampor och ja allt. Den är så fin att jag nästan vill sova brevid den. Nu ska jag cykla till jobbet varje dag och känna mig tokduktig eftersom jag inte bara motionerar, sprarar pengar utan jag är miljövänlig också. Inte illa pinkat.
Visserligen blir det sämre med buss-spanet. Men jag får väl åka buss en gång i veckan, så får han undra var jag är och längta efter mig lite. Ha. =)
Jag ska ha fest för mina vänner nästa helg och det ska bli urkul. Det känns så trots att minst 7 stycken har ställt in. Det är lite trist när man planerat, men äh det gör inget.
Jag ska bli ska skratta med mina vänner, ha snygga kläder, bli full och tokflörta på krogen. Det kan ju inte bli tråkigt. Det hör man ju.
Nej jag har fortfarande ingen kille. Ingen bäbis heller. Och ja det är väl lite trist. Men va fan. Inte får jag väl nån av att sitta hemma i soffan och grina. Nä nu blir det andra bullar. Nu tänker inte jag sitta och vänta på att livet och Mr Right ska hitta mig. Nu tänker jag leva mitt liv. Punkt. Leva för mig.
Fast om Mr Right skulle råka stå där någonstans är jag ju inte den som är den. Lite te och mysiga höstpromenader kan jag nog klämma in i mitt liv om det nu skulle vara så.
Men framförallt.
MITT LIV.
30 år kanske inte är så illa ändå...
( Påminn mig gärna om detta inlägg ifall jag skulle få för mig att gnälla över mitt liv igen. Tack.)
Buss-span
Så, nu är jag redo för lite positivitet. Bra va?
Har varit rätt mycket stiljte på killfronten. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte varit nåt alls. Rena öknen. Sahara hos mig alltså och definitivt inga hotnights alls.
Inte så kul. Eftersom man mår bra av att spana lite. Jag har inte orkat spana. Har ju deppat.
Men nu så har jag börjat spana igen, skitbra tycker jag. Inte deppa - spana istället.
Spanar på bussen...
Jag åker buss till jobbet varje dag. För det mesta är det bara konstiga människor som jobbar i det konstiga industriområdet min buss passerar på vägen till mitt jobb. (Skönt att jag klassar mig själv som så himla normal...)
De kan visserligen vara rätt roande. Människor kan det ibland.
Det är han med jackan. Han har en ljusblå jacka på sommaren och en beige på vintern. Och så har han sidbena fårn örat typ. Kul.
Sen är det han som luktar illa. Shit. Ni vet sådär gubbe. Skit om man råkar hamna bakom honom, då blir det till att andas åt sidan typ.
Det är den lilla korta tjocka tanten i mysbyxor som borde kasserats för länge sen, men hon gillar dem tydligen efter som hon har dem JÄMT.
Förutom några till av samma kaliber brukar bussen även invaderas av gymnasieungdomar som åker en hållplats. EN hållplats. Lata jävlar. Förresten så kan jag inte minnas att man var så korkad när man gick på gymnasiet. Suck. Men man glömmer väl. Haha.
Sen har vi den söta killen. =)
Han dök upp för typ två - tre veckor sen.
Snygg klädstil, snygga jeans med stora fickor som sitter sådär snyggt ni vet.
Vi kollar in varandra varje morgon. Imorse fick jag nog nästan ett leende. Ha.
Han är sådär lite charmigt söt. Man vill liksom rufsa lite i håret, gå långa höstpromenader, dricka te och mysa i soffan med honom. Han är visserligen lite kort. Men jag tror nog ändå att han inte är kortare än mig.
Försökte jämföra imorse. När han gick av så kollade jag. Och sen när jag gick av försökte jag kolla om jag nådde längre än vad han hade gjort vid dörren. Jag är verkligen skadad.
När han sitter på bussen sitter jag där och myser lite liksom. Av att han sitter där.
Haha.
Jag är puckad.
Men det är ganska kul.
Och bussresorna till jobbet blir så mycket roligare.
Har varit rätt mycket stiljte på killfronten. Man skulle faktiskt kunna säga att det inte varit nåt alls. Rena öknen. Sahara hos mig alltså och definitivt inga hotnights alls.
Inte så kul. Eftersom man mår bra av att spana lite. Jag har inte orkat spana. Har ju deppat.
Men nu så har jag börjat spana igen, skitbra tycker jag. Inte deppa - spana istället.
Spanar på bussen...
Jag åker buss till jobbet varje dag. För det mesta är det bara konstiga människor som jobbar i det konstiga industriområdet min buss passerar på vägen till mitt jobb. (Skönt att jag klassar mig själv som så himla normal...)
De kan visserligen vara rätt roande. Människor kan det ibland.
Det är han med jackan. Han har en ljusblå jacka på sommaren och en beige på vintern. Och så har han sidbena fårn örat typ. Kul.
Sen är det han som luktar illa. Shit. Ni vet sådär gubbe. Skit om man råkar hamna bakom honom, då blir det till att andas åt sidan typ.
Det är den lilla korta tjocka tanten i mysbyxor som borde kasserats för länge sen, men hon gillar dem tydligen efter som hon har dem JÄMT.
Förutom några till av samma kaliber brukar bussen även invaderas av gymnasieungdomar som åker en hållplats. EN hållplats. Lata jävlar. Förresten så kan jag inte minnas att man var så korkad när man gick på gymnasiet. Suck. Men man glömmer väl. Haha.
Sen har vi den söta killen. =)
Han dök upp för typ två - tre veckor sen.
Snygg klädstil, snygga jeans med stora fickor som sitter sådär snyggt ni vet.
Vi kollar in varandra varje morgon. Imorse fick jag nog nästan ett leende. Ha.
Han är sådär lite charmigt söt. Man vill liksom rufsa lite i håret, gå långa höstpromenader, dricka te och mysa i soffan med honom. Han är visserligen lite kort. Men jag tror nog ändå att han inte är kortare än mig.
Försökte jämföra imorse. När han gick av så kollade jag. Och sen när jag gick av försökte jag kolla om jag nådde längre än vad han hade gjort vid dörren. Jag är verkligen skadad.
När han sitter på bussen sitter jag där och myser lite liksom. Av att han sitter där.
Haha.
Jag är puckad.
Men det är ganska kul.
Och bussresorna till jobbet blir så mycket roligare.
Häxan
Vänner igen.
Berättade om hemska K.
Men hon var inte värst. Värst var nog Häxan. Hemskt namn. Men det passar tyvärr, även fast jag känner mig delad. Jaja.
Häxan. Hon kom in i mitt liv på gymnasiet.
Också en annan kompis vän.
Jag blev kompis med Sp när jag började ettan. Sp var söt, roligt, snäll och vi hade väldigt kul. Sp och Häxan var grannar. De var kompisar sen innan. Sp drog såklart med mig. Det var kul i början. Häxan var snäll mot mig med.
Sen kände nog sig Häxan hotad.
Varför är tjejer så? Att det ska vara två och två? Suck.
Iaf.
Det började lite lätt.
Jag märkte det knappt. Minns nog inte heller.
Men minns några händelser tydligt.
Det var en fotbollsturnering i stan, man hängde på den. Kollade killar och så. Naturligtvis skulle vi gå. Vi pratade om det långt innan. Så kom fredagen. Jag bodde i stan, de bodde lite utanför. De skulle komma in till stan, Sp, Häxan och nån mer - det hade vi bestämt innan. Jag gjorde mig klar och väntade, ingen ringde. Sen ringde jag och Sp svarade till slut, hon svarade ursäktande att de skulle stanna där de bodde. Fotbollsturneringen var där med. Hon sa att jag gärna fick komma dit. Men klockan var rätt mycket redan, det var inte så stor idé att åka dit faktiskt.
Jag stannade hemma. Men imorgon sa vi, på lördag. Då ska vi till hallen i stan. Vi ringer dig imorgon.
Det blev lördag. Jag gjorde mig klar, väntade. Ska väl förtydliga att detta var innan mobilernas tid, man kunde alltså inte bli nådd överallt. Jag VET, stenålder. Helt sjukt ju. Haha.
Jag väntade.
Väntade.
Och väntade.
Ringde.
De hade åkt.
Ingen hörde av sig.
Där satt jag. Själv. Med tårar.
På måndagen fick jag reda på av en rätt slokörad Sp att de hade varit i stan. Att Häxan inte ville att de skulle höra av sig. Skyrre liksom. Häxan bestämde. Sp sa inte emot. Mesigt.
Men det kommer mer.
Värsta tipset faktiskt om du vill vara elak. Det funkar, jag lovar.
Helg igen. Jag frågade Sp vad de skulle göra om jag kunde vara med. De skulle på fest sa hon. Till någon som Häxan visste vem det var. Jag ringde Häxan. Frågade om jag fick hänga på.
Hon visste inte.
Ja, du vet alltså, det kanske blir för mycket folk och så - vi är ju redan tre och så och ja jag vill inte fråga liksom.
Men jag kan väl fråga då? Sa jag. ( Stoor grej av mig som var en ganska blyg tjej på den tiden)
Ja gör du det. Sa Häxan, som aldrig trodde att jag skulle våga ringa.
Häxan skulle fixa numret.
Jag fick ringa till Häxan många gånger innan jag fick numret till slut. Hon trodde nog inte jag skulle ringa.
Jag visste inte vem killen var.
Hade aldrig träffat honom.
Han visste inte vem jag var.
Men jag ska fan inte ge mig, tänkte jag. Jag ska våga liksom. Jag kan med, typ.
Det blev lördag
Jag ringde.
Frågade.
Han lätt lite paff. Att någon ringde och frågade. Men var jättetrevlig och sa att jag var jättevälkommen. Att jag inte hade behövt ringa. Men att jag absolut fick komma.
Sen ringde jag till Häxan.
Till Sp.
Till Häxan.
Till Sp.
Ingen svarade.
De hade åkt.
Utan mig.
Trots att de hade lovat att vänta tills jag hade ringt.
Trots att de visste.
De åkte.
Sa inget.
Häxan ville inte ha med mig.
Tårar.
Kompisar va?
Jo.
Det är längesen nu. Men jag minns fortfarande hur lurad, ledsen, ensam och värdelös jag kände mig. Jag minns exakt. Precis.
Jag var inte värd mer. Så såg jag det då.
Sådana känslor försvinner inte.
De sitter kvar.
Rutbyte
Imorgon fyller jag år. Jag fyller inte lite år heller, jag fyller en jävla massa år. Typ 30 förbannade år.
Jag tycker verkligen det ska blir jättekul att fylla 30. Verkligen.
Och min ironi lyser inte alls igenom... eh.
Äh. Det är inte så farligt, längre i alla fall..
30 är väl inte så mycket mer än 29 egentligen. Det är ju faktiskt bara ett år. Och imorgon är jag ju bara en dag äldre än vad jag är idag. Så what's the the problem? Nä inget ju.
Blir ju bara 30 liksom.
30.
Fast en sak. Nu är jag inte 20 nåt längre och jag kan inte kryssa i rutan 20 - 29 på alla såna där skojiga undersökningar man gör. Jag måste kryssa i rutan 30 - 39. Jobbigt. Måste byta ruta alltså. För en dag? Löjligt.
Rutbyte imorgon.
Jo.
Rutbyte hade kanske inte varit så farligt om jag hade fått varm choklad med vispgrädde när jag vaknade imorgon. När jag var liten fick man alltid frukost på sängen när man fyllde år. Den viktigaste ingrediensen var just varm choklad med vispgrädde. Födelsedag är lika med varm choklad med vispgrädde. Så är det bara. Men imorgon lär jag väl få se mig i stjärnorna om varm choklad. Och än mindre vispgrädde.
Tänk om jag hade en kille som gav mig varm choklad med vispgrädde imorgon. Tänk. Då hade jag glatt bytt ruta. Utan problem.
Lätt.
Jag tycker verkligen det ska blir jättekul att fylla 30. Verkligen.
Och min ironi lyser inte alls igenom... eh.
Äh. Det är inte så farligt, längre i alla fall..
30 är väl inte så mycket mer än 29 egentligen. Det är ju faktiskt bara ett år. Och imorgon är jag ju bara en dag äldre än vad jag är idag. Så what's the the problem? Nä inget ju.
Blir ju bara 30 liksom.
30.
Fast en sak. Nu är jag inte 20 nåt längre och jag kan inte kryssa i rutan 20 - 29 på alla såna där skojiga undersökningar man gör. Jag måste kryssa i rutan 30 - 39. Jobbigt. Måste byta ruta alltså. För en dag? Löjligt.
Rutbyte imorgon.
Jo.
Rutbyte hade kanske inte varit så farligt om jag hade fått varm choklad med vispgrädde när jag vaknade imorgon. När jag var liten fick man alltid frukost på sängen när man fyllde år. Den viktigaste ingrediensen var just varm choklad med vispgrädde. Födelsedag är lika med varm choklad med vispgrädde. Så är det bara. Men imorgon lär jag väl få se mig i stjärnorna om varm choklad. Och än mindre vispgrädde.
Tänk om jag hade en kille som gav mig varm choklad med vispgrädde imorgon. Tänk. Då hade jag glatt bytt ruta. Utan problem.
Lätt.
Hemska K
Tänka är bra. Tänka för mycket själv är inte bra. Ibland behöver man hjälp.
Som när vänner säger att de finns, bryr sig och att man borde tänka.
Underbara M är visst underbar.
Det är jag som har problem. Problem att lita på. Lita på att vänner verkligen finns.
Jag kan själv vara en riktigt bra vän som finns, ställer upp, lyssnar och är där. Men jag litar inte på att någon är det för mig. Jag bestämmer mig liksom innan. För mig själv typ. Tar ut förlusten i förskott. Blir hård.
Har funderat massa på varför.
Om nu den här bloggen ska vara min psykolog så måste jag ju komma fram till nåt, komma framåt typ. Eller i alla fall lura ut varför saker är som de är.
Har lurat på varför jag är som jag är med vänner. Kan vara så att det hänger ihop med mina tidigare vänskapsrelationer...
Vet inte. Men kanske är det så.
Jag har inga vänner kvar från min låg och mellanstadietid. Hade ju vänner. Spelade en massa fotboll. Tja. Ni vet typ bästis i ett havår sen en annan, typ. Ja man lekte ju. Men ja, det var väl som det var.
Högstadiet. En lång popularitetstävling. Eller den började faktiskt i mellanstadiet. Då var jag med. Lite, på kanten liksom fick jag vara med. När det passade.
På högstadiet, nä. Då försvann alla vänner från låg och mellan.
Fast jag spelade fotboll. En massa fotboll. Hela tiden. Faktiskt hela tiden. Ett sätt att gömma sig? Hm. Kanske.
Nu låter det ju som jag inte hade några vänner på högstadiet. Det hade jag ju. Jag blev kompis med J rätt snabbt. J var kompis med hemska K. De var grannar. Hemska K gillade inte att jag blev kompis med J. Jag tog väl J tyckte hon. Typisk tjejgrej.
Ja så vi skulle ju vara vänner allihopa. Eller hur? Bästa vänner.
Ja det gick ju sådär. Hemska K gjorde väl i stort sett det mesta hon kunde, utan att vara öppet elak, för att få slippa mig. Ni vet man känner på sig, men vet ändå inte riktigt.
Sa till killen jag var intresserad av att jag nog inte var något för honom när han sa till henne att han var intresserad av mig. (Fick jag reda på tre år senare.) Det blev aldrig nåt mellan oss...
Äh jaja, det där kan jag väl leva med. Men det värsta hon gjorde kan jag än idag inte förlåta. ALDRIG.
Det var elakt. Faktiskt.
Så här var det:
Min mamma blev tillsammans med min idrottslärare när jag gick i högstadiet. Idioten ni vet. Inget jag gillade. Men vad kunde jag göra?
Det hela var ganska "hemligt" - pga mig. Jag hade ju en termin kvar i nian. På den skolan.
Saken blev inte bättre av att hans exfru jobbade på samma skola i fiket. Ett gäng tjejer fick ändå reda på det och tog exfruns "sida". Vem fick skiten?
Jag.
Blickar.
Ord när man gick förbi.
Påhoppad med alla dessa ord i omklädningsrummet.
Jag var horunge. Mamma var alla möjliga saker.
Mamma fick tom ett långt hotbrev hem av de där tjejerna. Det gick ju inte att bevisa att det var de. Men jag vet.
Jag mådde sådär. Inte så svårt att räkna ut va?
Då vänder man sig till sina vänner.
Det var tre som visste hur det låg till, på riktigt. Som fick förtroendet. Som sa att de stöttade mig.
J, en annan M och hemska K.
Jag litade på dem. Litade.
Det hör till saken att jag gillade idrott och var bra på det. Hemska K gillade höga betyg men var inte lika bra på idrott. Jag fick femma, hon fick fyra.
Jag ville faktiskt frånsäga mig mitt betyg. Ge mig en fyra sa jag. Även fast jag ville ha en femma mesta av allt och faktiskt förtjänade den.
Jag hade inte så mycket att säga till om. Jag fick femma. Vare sig jag ville eller ej.
Men till slut så var nian slut. Och vi började gymnasiet.
Äntligen.
Slippa allt snack.
Allt hemlighetsmakeri.
Så skönt.
Ny klass.
Samma klass som hemska K.
Vad gjorde K?
Började snacka skit om mig.
Sa att jag hade fått femma bara för att min mamma knullade med gympaläraren. Försökte få de andra i min klass att ogilla mig.
Hon som VISSTE hur dåligt jag hade mått.
Hon som visste hur lite jag kunde göra åt saken.
Hon som visste att jag inget hellre önskade att allt försvann.
Hon som visste hur skönt jag tyckte det var att slippa.
Hon sa det.
Tack liksom.
Lita på folk va.
Pyttsan.
Som när vänner säger att de finns, bryr sig och att man borde tänka.
Underbara M är visst underbar.
Det är jag som har problem. Problem att lita på. Lita på att vänner verkligen finns.
Jag kan själv vara en riktigt bra vän som finns, ställer upp, lyssnar och är där. Men jag litar inte på att någon är det för mig. Jag bestämmer mig liksom innan. För mig själv typ. Tar ut förlusten i förskott. Blir hård.
Har funderat massa på varför.
Om nu den här bloggen ska vara min psykolog så måste jag ju komma fram till nåt, komma framåt typ. Eller i alla fall lura ut varför saker är som de är.
Har lurat på varför jag är som jag är med vänner. Kan vara så att det hänger ihop med mina tidigare vänskapsrelationer...
Vet inte. Men kanske är det så.
Jag har inga vänner kvar från min låg och mellanstadietid. Hade ju vänner. Spelade en massa fotboll. Tja. Ni vet typ bästis i ett havår sen en annan, typ. Ja man lekte ju. Men ja, det var väl som det var.
Högstadiet. En lång popularitetstävling. Eller den började faktiskt i mellanstadiet. Då var jag med. Lite, på kanten liksom fick jag vara med. När det passade.
På högstadiet, nä. Då försvann alla vänner från låg och mellan.
Fast jag spelade fotboll. En massa fotboll. Hela tiden. Faktiskt hela tiden. Ett sätt att gömma sig? Hm. Kanske.
Nu låter det ju som jag inte hade några vänner på högstadiet. Det hade jag ju. Jag blev kompis med J rätt snabbt. J var kompis med hemska K. De var grannar. Hemska K gillade inte att jag blev kompis med J. Jag tog väl J tyckte hon. Typisk tjejgrej.
Ja så vi skulle ju vara vänner allihopa. Eller hur? Bästa vänner.
Ja det gick ju sådär. Hemska K gjorde väl i stort sett det mesta hon kunde, utan att vara öppet elak, för att få slippa mig. Ni vet man känner på sig, men vet ändå inte riktigt.
Sa till killen jag var intresserad av att jag nog inte var något för honom när han sa till henne att han var intresserad av mig. (Fick jag reda på tre år senare.) Det blev aldrig nåt mellan oss...
Äh jaja, det där kan jag väl leva med. Men det värsta hon gjorde kan jag än idag inte förlåta. ALDRIG.
Det var elakt. Faktiskt.
Så här var det:
Min mamma blev tillsammans med min idrottslärare när jag gick i högstadiet. Idioten ni vet. Inget jag gillade. Men vad kunde jag göra?
Det hela var ganska "hemligt" - pga mig. Jag hade ju en termin kvar i nian. På den skolan.
Saken blev inte bättre av att hans exfru jobbade på samma skola i fiket. Ett gäng tjejer fick ändå reda på det och tog exfruns "sida". Vem fick skiten?
Jag.
Blickar.
Ord när man gick förbi.
Påhoppad med alla dessa ord i omklädningsrummet.
Jag var horunge. Mamma var alla möjliga saker.
Mamma fick tom ett långt hotbrev hem av de där tjejerna. Det gick ju inte att bevisa att det var de. Men jag vet.
Jag mådde sådär. Inte så svårt att räkna ut va?
Då vänder man sig till sina vänner.
Det var tre som visste hur det låg till, på riktigt. Som fick förtroendet. Som sa att de stöttade mig.
J, en annan M och hemska K.
Jag litade på dem. Litade.
Det hör till saken att jag gillade idrott och var bra på det. Hemska K gillade höga betyg men var inte lika bra på idrott. Jag fick femma, hon fick fyra.
Jag ville faktiskt frånsäga mig mitt betyg. Ge mig en fyra sa jag. Även fast jag ville ha en femma mesta av allt och faktiskt förtjänade den.
Jag hade inte så mycket att säga till om. Jag fick femma. Vare sig jag ville eller ej.
Men till slut så var nian slut. Och vi började gymnasiet.
Äntligen.
Slippa allt snack.
Allt hemlighetsmakeri.
Så skönt.
Ny klass.
Samma klass som hemska K.
Vad gjorde K?
Började snacka skit om mig.
Sa att jag hade fått femma bara för att min mamma knullade med gympaläraren. Försökte få de andra i min klass att ogilla mig.
Hon som VISSTE hur dåligt jag hade mått.
Hon som visste hur lite jag kunde göra åt saken.
Hon som visste att jag inget hellre önskade att allt försvann.
Hon som visste hur skönt jag tyckte det var att slippa.
Hon sa det.
Tack liksom.
Lita på folk va.
Pyttsan.
