Kan själv.
Tog bort det.
Sen skrev jag ett bittert.
Tog bort det.
Allt handlar om min förbannade flytt.
Då ingen kan hjälpa mig.
Nu tänker jag att det löser sig.
Eller nä.
Jag löser det.
Här ska inte behövas något.
Jag behöver ingen.
Så det så.
Jag klarar mig själv.
Ha.
Positiv lista
Den var helt ok ändå.
Jag är ledig imorgon.
Då är det bara två dagar med elever kvar.
Jag åker till Espana om mindre än två veckor.
Jag ska fika med den senaste dejten i helgen.
Vi är vänner - det känns bra.
Jag har en annan dejt i helgen.
Kanske. Men hemlig.
Jag har återigen tränat duktigt.
Jag har fått min lägenhet uthyrd.
Jag ska flytta om en månad.
Jag har gått ner ett kilo.
Jag har spelat paintball och det var askul.
Jag gillar min mamma.
Jag har köpt svenska jordgubbar idag.
Svindyra - men svenska.
Jag är tydligen fortfarande snyggast i mitt lag.
Trots att jag inte spelar längre.
Jag har bara ett utvecklingssamtal kvar.
Jag ska på kurs nästa vecka.
Jag ska klippa mig imorgon.
Mina elever var ändå ganska snälla idag.
Jag var också ganska snäll.
DET ÄR SNART SOMMARLOV.
( Positiva listor är bra. Testa. Man blir gladare.Lovar.)
Vill inte
Har riktig jobbångest.
Kanske inte verkar så märkligt.
Ja menar herregud, vem har inte haft det?
Jag har det helt klart.
Förr.
Men aldrig sen jag blev lärare.
Förrän nu.
Jag bara känner avsky för vissa elever.
Hur hemsk är man inte då?
De är ju bara barn - herregud.
Men jag gör det.
För nu är det nämligen protest mot mig som gäller.
Elak protest.
Uträknad.
Eftersom jag är den enda som alltid finns på plats och dessutom den som sätter gränserna och säger nej.
Ja då protesterar man mot mig.
12 åringar kan vara vidriga.
Tro mig.
Önskar jag kunde skicka hem vissa.
Så.
Gå.
Du behöver inte vara här och förpesta tiden för mig och alla andra.
BORTSKÄMDA CURLINGUNGAR.
Jag ska fan aldrig bli en curlingförälder.
Inser de inte att de skapar små monster?
Men vad spelar det för roll vad jag vill och inte vill.
Jag står ju där imorgon ändå.
Suck.
En vecka kvar.
Hoppas att jag inte grinar imorgon.
AAAAAAAA
Jävla skitdag.
Och så grät jag en skvätt på jobbet med.
Två veckor kvar.
Så där ja.
Då har man fyllt på med lite träningsendorfiner och livet känns toppen igen.
Jag är en sån junkie på det.
Vet inte hur många gånger jag skrivit det.
Och ändå måste jag påminna mig själv varje gång.
Helgen var kanon.
Systrar på besök.
Sol.
Öl.
Utgång.
Träffade massa folk.
Den senaste dejten, som inte ville ses mer.
Han var där.
Flög upp från stolen och skulle kramas och säga hej.
Ja jo eh hej.
Jag måste vara en otroligt fin och rolig person.
Ett annat gammalt spöke var där.
En upptagen såklart.
Han som för tre veckor sen sa att det kanske blir vi framtiden.
Eller hur?
Om du kan vara otrogen med mig och jaga mig år efter år trots att du har tjej, så är du säkert världens kap.
Då får du vara hur söt du vill.
Men visst köp drinkar till mig om du nu vill det.
Jag är inte den som är den liksom.
Idag har jag jobbat som en galning.
Eller rättare sagt jag jobbar hela tiden som en galning.
Dygnet runt typ.
Maj och juni är helt sjuka i mitt yrke.
Övertidsersättning?
Vad är det?
Vi har ju sommarlov.
Fast även om det är två veckor kvar så känns det som om jag inte klarar det.
Jag har så mycket att göra att jag kan grina nästan.
Fattar inte hur jag ska klara det.
Och ungarna är ett rent helvete just nu.
Obstinata, trötta, tonårsmonster.
Sa jag att jag älskar mitt jobb?
Två veckor kvar.
Två veckor kvar.
Två veckor kvar.
Tur att jag kan träna.
