Varför singel?
Varför väljer man som man gör?
Kan inte låta bli att undra.
Alltså vad är det som gör att jag är singel?
Jag ser bra ut, det vet jag.
Jag är ganska kul att vara med.
Jag har naturligtvis massor av sidor som inte är bra. Men även massor som är bra.
Jag tycker nog att jag är rätt mänsklig. Har insikt om mig själv.
Jag bryr mig om mina nära.
Jag är rätt smart.
Jag är social. Framåt.
Kan ta för mig.
Vad är felet?
Tar jag för mig för mycket?
Är jag för framåt?
För smart?
För mycket dåliga sidor?
Det är ju de vanliga förklaringarna.
Ja du skrämmer killar liksom. Du är för framåt.
Men nä.
Nä jag tror inte på det där längre.
Jag tror inte heller att jag "gör fel". Eller ni andra heller.
Man kan inte missa sin kärlek för att man säger fel "saker". Messar för snabbt. Eller råkar vara för öppen.
För att citera en smart tjej, är det rätt så är det lätt.
Men varför är det inte lätt då????
Eller är det så att det är lätt men att jag gör det svårt.
Jag som gör det svårt genom att analysera, tänka, tänka och analysera.
Borde jag kanske våga lite mer?
Se mig om.
Våga falla för det otänkbara.
Kanske är jag som väljer bort mina val.
Stänger dörren för snabbt.
Öppnar fel.
Letar efter min inre bild av vad jag vill ha.
Vad jag tror jag vill ha.
Det kanske inte alls är vad jag ska ha. Vad jag behöver.
Hur kan jag veta vad jag vill ha när jag inte har det?
Kanske borde jag inte tänka så jäklarns mycket och bara göra.
Göra och låta mig falla lite.
Sluta att vara så rädd för att bli sårad att man bränner allt hela tiden.
Sluta bränna allt och bli sårad hela tiden.
Sluta såra och bränna.
Bara göra.
Och vara.
Typ liksom
Någon som fattar något?
Jag vet knappt om jag fattar. Hm.
Gårdagen
Jag var snygg igår. Nästan otäck.
Men var en fin flicka och åkte hem själv.
Hm tänk att jag kan vara en fin flicka...
Otroligt.
Fick min reserverade drink i baren. Pratade i en halvtimma och ville sedan desperat gå därifrån.
Inget bra tecken.
Vill du inte ens prata med honom med alkohol i kroppen så är det faktiskt kört, sa kompis A.
Jo det är ju det.
Fan.
Jag gillar ju långa killar.
Träffade S igår. Gled förbi kön rakt in till ett spritbord. Tack tack.
S. Vi kommer alltid gilla varandra. Men aldrig mer hångla.
Tror jag.
Fast.
Man klagar ju inte.
Där satt ett ex till en vän. Inte nära vän men vän ändå. Exet var lite väl närgången på mig.
Jobbigt.
Slingra sig ut och vara trevlig.
När exet dessutom är sjukt söt.
Men jag kan sånt med.
Träffade J.
J är så jävla dum i huvudet.
Han anser sig vara så mycket bättre än mig.
Dissar min längehet. Är stroppig och försöker glänsa. Översittarfasoner.
Men jag var trevlig.
Tänker inte sjunka till hans nivå.
Sen tänkte jag på hur liten snopp han har. Vi snackar jätteliten.
Då blev det kul.
Sen gick jag.
Looser.
Pratade med en annan kille också.
Han bestämde att jag var 23.
Jag tyckte det var helt ok och bestämde det med.
Så nu är jag 23 ifall någon undrar.
Men inget hångel.
Inget sex.
Ingen lång kille.
Suck.
Ja.
Det blir väl så att jag leker med elden igen.
Längtar efter värmen.
Fan.
Ego
Sitta hemma för att vara duktig och fin flicka?
He.
Jag är inte duktig.
Och absolut inte en fin flicka.
Jag är en otäcking som tar för mig. Så det så.
Mitt nyårslöfte. Ta för dig, ge inte avkall - och viktigast av allt.
DÖM INTE DIG SJÄLV.
Punkt.
Har messat med den långe (SD). Han är jäkligt rolig faktiskt.
Han ska också ut.
Han skrev något om att en drink fanns reserverad till mig i baren.
Bra. Jag gillar drinkar. =)
Ska bli spännande att se vad som händer...
Förresten så sprang jag på Magistern på en studiedag. Var inte alls beredd på det.
Inte han heller.
Fick en kram.
Och jag kände...ingenting alls!
Så skönt. Undrade lite för mig själv vad jag kände för honom egentligen.
Då har man kommit långt va?
Så.
Nu ladda. För ikväll.
För jag kommer vara sjukt snygg och otäck.
Hehe.
Jag är bra
Har precis insett hur bra jag faktiskt är.
Och det är inte lite det.
Jag har borrat och borrat och pluggat och pluggat och skruvat och skruvat och himmel vad bra det blev.
Kanske inte låter så värst speciellt.
För att inse storheten i detta borde jag kanske berätta.
Berätta att hos mig brukar hyllor och tavlor stå lääänge tills jag får någon (oftast manligt kön) att skruva upp dem.
Jag suger nämligen på sånt.
Inte för att jag är svag eller så. Utan för att jag är så förbannat otålig att jag vill göra allt på en gång.
Då blir det oftast en aning fel.
Speciellt om man ska borra och inte vill ha en vägg som ser ut som en ost.
Men nu jävlar tröttnade jag på att inte göra saker själv.
Jag borrade och det blev bra.
Eller ja lite har jag spacklat, hm.
Men det är ju bara att måla sen. (Nästa projekt)
Dock gjorde jag det helt SJÄLV.
Och måla tänker jag göra själv med.
Så det så.
Här behövs minsann ingen av manligt kön.
I alla fall inte till sånt.
Skulle vara till annat i så fall...
Surt väder
FAN VAD DET SUGER.
Så.
Nä inte klar än...
Alltså januari, februari och mars i Sverige måste vara de jävligaste månaderna som finns.
Kan inte komma på något bra med vädret de månaderna.
Mars är nog banne mig värst.
Först blir det lite varmare.
Affärerna börjar sälja vårjackor.
Man blir lite sugen liksom.
Tänker att ja nu är det nog vår.
Köper en jacka.
Tunn fin vårjacka.
Sen.
Såklart så kommer snöstormen Allan.
Skitkallt med nya jackan.
Och så blir man sur.
På vädret.
Rätt onödigt att bli sur på vädret.
Ger inte direkt någon effekt.
Lite jag.
Att bli sur på något man inte kan påverka.
Snacka om att slösa energi.
Och nu sitter jag och blir sur på något som kommer hända om TVÅ månader.
Ännu mer energislöseri.
Nu blir jag nästan sur på att jag blir sur.
Hm.
Ond cirkel.
Dags att sova tror jag.
Ja definitivt dags att sova.
Men bara en sak till.
Jävla väder.
Bra dejtkille
Han får nog heta det. Den långa. För det är han. Hehe.
Ångrade mig när jag väl skulle dit.
Gick i alla fall.
Tänkte att jag nog inte ville.
Så kändes det när vi möttes utanför fiket också.
Eh. Typ. Det här blir en kort dejt.
Men det blev det inte.
Hade mycket trevligt den här gången också.
Han är lätt att umgås med. Enkel.
Vi pratade mest sport. Min och hans. Har mycket gemensamt där.
Kände mig mycket avslappnad.
Kanske lite väl tänkte jag sen. Alltså kan jag hångla med honom? - kom jag på mig själv med att tänka.
Hm, nja. Blev mitt eget svar.
Inte så bra va?
När vi skiljdes åt fick jag en kram.
Jag fick stå på tå.
JAG fick STÅ PÅ TÅ.
Gillade.
Lika trevligt som sist, sa han. Vi hörs.
Inte för mycket den här gången heller.
Alldeles lagom.
När jag gick därifrån kom jag på att jag faktiskt tyckte det var trevligt. Jag log lite för mig själv.
Ja alltså.
Måste man vilja hoppa i säng med killen på studs eller se sig i en framtid med honom för att dejta?
Nä klart man inte måste.
Jag behöver bara dejta lite.
Och han är perfekt för det.
Som dejtkille just nu. Han är en sån som håller upp dörrar och drar ut stolar.
Bra dejtkille helt enkelt.
Ingen eld kanske. Men bra dejt.
And who knows? Han kanske har en snygg kompis som jag vill hoppa i säng med...hehe.
Kontakter kontakter kontakter.
I'm such a bitch. En stolt bitch.
Yo.
Jag är sån.
Ja alltså nu funderar jag inte över om jag har fått fel kön eller så.
Nä jag trivs bra med mina bröst och gillar killar. Utan det handlar mer om sexdriften.
Jag har en stor sådan.
Ibland bra.
Ibland mindre bra.
Som singel. Mindre bra ibland. Eftersom man vill ligga.
För ofta.
Om man inte är singel. Kan vara bra. Om killen man är ihop med också är likadan.
Då blir det toppen.
Har haft två sådana förhållanden. Piloten en av dem.
Det är mycket trevligt.
Om killen inte är sån. Inte så bra. Som Magistern.
Jag blir otålig. Känner mig oattraktiv och ja. Det kryper i en.
Det är inte trevligt.
Då drar jag mig tillbaka. Håller tillbaka. Och blir inte mig.
Jag blir nån annan. Som jag tror jag ska vara.
Men det är det slut med nu. Jag ska bara vara Zinnie. Hela tiden.
Jag är en sån tjej.
Acceptera.
Jag får vara en sådan tjej.
Gillar inte killen jag träffar det så gillar han inte mig. Och då kan det vara.
Skönt att erkänna det för sig själv.
This is me typ.
You go girl. Eller hur?
En liten fundering
Om det bara är jag som gör så? Har lurat lite på om jag är mysko.
Annorlunda liksom.
Jo. Varje kväll innan jag går och lägger mig måste jag har klart för mig vad jag ska ha på mig dagen efter.
Exakt vad jag ska ha på mig.
Det är nästan så jag tom måste bestämma vilka trosor jag ska ta.
Kan låta lite väl organiserat och planerande.
Man kan tro att jag är en pedantisk sjukt strukturerad person som inte kan vara spontan.
Så är INTE fallet.
Saken är att min hjärna startar ett tag efter att jag vaknat.
Ett tag betyder då typ när jag kliver på bussen en och en halv timma senare.
Det betyder att den klarar inte någon form av ansträngning på morgonen.
Ingen alls faktiskt.
Än mindre val.
Som av kläder.
Jag måste ju nämligen ha snygga kläder på mig.
Gärna färgkombinerade.
Inte strukturerad va?
Hm.
Men man vet ju aldrig ju.
Bengt kanske är på bussen.
Nu vill jag starkt påpeka att jag faktiskt är smart.
Jo JAG ÄR SMART. Så det så.
Jag är bara lite segstartad. =)
Men i alla fall.
Skulle jag nu inte ha bestämt vad jag ska ha på mig så blir jag stående vid garderoben.
Som en zombie.
Länge.
Går inte att välja. Blir stopp.
Då kommer jag försent.
Det går inte.
Då blir mina elever lite ensamma på morgonen.
Det är dumt att lämna 12 åringar ensamma för länge.
Logiskt.
Så därför väljer jag kläder kvällen innan.
(Det här ska man inte berätta på en dejt va?)
Städa för Bengt
Borde nog bry mig lite. Gillar egentligen inte oordning.
Hm.
Såg det ut så här när jag var ihop med Magistern?
Typ inte eftersom jag inte var hemma så mycket.
Man blir lätt lat liksom. Bara jag ju.
Roligare att städa för någon.
Men ändå.
Borde nog röja en aning.
Tänk om Bengt ringer på dörren och så ser det ut så här???
Hallå liksom. Det går ju inte.
Eller. Som om det skulle hända det närmsta decenniet.
Bengt finns ju knappt.
Bara telefonkillar och Sd-dejtar. Som är långa.
Nä jag har det rätt bra.
Det kan vara stökigt om jag vill.
Jag kan handla precis det jag vill.
Ska fan singelhandla och vara stolt. Inget två av något här.
Yo.
Ensam är stark eller hur var det?
Fast jag städar nog ändå. För säkerhets skull.
Man vet ju aldrig.
Bli berörd
Att bli rörd är en av de bästa sakerna jag vet. Händer som smeker och rör är underbart. För att inte säga fantastiskt.
Men händer kan vara så olika.
Beröringen kan vara olika.
Beroende på vem som rör.
Hur man rör.
Och syftet till att man rör.
Magistern rörde mycket. På ett tryggt sätt.
Hans fingrar kändes varma, trygga, lugna. De vittnade om ro.
Vila här. Inget händer. Jag är här.
Men det fanns ingen åtrå i dem. Inget kittel.
Jag blev lugn av hans händer. När han höll. Lät mig vaggas till ro.
Trodde att jag ville ha det så. Trygg.
Men de kändes inte. Inte inuti.
Jag skapade känslan. Men inget kittel. Han hade så rätt.
Hans händer var varma men inte heta.
Sen kan man bli berörd av heta händer. Som telefonkillen.
Händer som vill ha. Som är hårda, intensiva.
Händer som vill ha ens kropp, som vittnar om lust, åtrå och begär.
Men de ger ingen trygghet. Ingen värme.
Bara hetta.
Skön hetta. För stunden.
Som svalnar snabbt. Och då blir det iskallt.
Men att bli rörd av händer som känner. Händer som har fingrar. Fingrar som känner hela mig.
Mina läppar. Min mun. Mina bröst.
Som mjukt vill ha.
Som nästan darrar vid beröringen.
Som får mig att skaka, trots att de knappt nuddar.
Fingar som berättar. Att de vill känna.
De berättar att de längtat, att de undrar - de upptäcker.
Att bli rörd av sådana fingar är inte bara skönt.
Det berör.
Fyllerapport
Jag gör min första fyllerapport.
Har aldrig bloggat onykter förut. Men nån gång ska ju vara den första eller hur?
Inte så mycket på krogen kan jag säga.
Eller ska jag vara ärlig så kollade jag inte ens.
Har fullt upp typ.
Sd-dejten messar och vill träffas, jag hinner ju aldrig - eller vill jag inte?
Sen.
Jag messade.
Telefonkillen. Från förra helgen. Han ringde aldrig.
Jag skrev nåt om det, att han aldrig ringde.
Han skrev att det verkade som om jag inte ville, att jag var låg. Och så var det ju.
Jag skrev att det var bättre och att jag ville.
Han vill träffas nästa helg.
Ops.
Elden kallar med.
Ringa eller inte?
Osmart eller ta risker?
Aj aj.
Vid skrivandets stund vet jag inte än.
Dock lutar det åt att stanna hemma, eftersom jag redan är hemma.
Hm.
Jag är nog ganska bra i alla fall,
Släng dig i väggen Magistern. Dig vill jag aldrig mer ha.
Så det så.
Att prata sex
På ett eller annat sätt.
Jag har upptäckt hur olika man pratar sex med olika människor.
Kom på det efter att ha tillbringat en kväll med två singelkompisar. De är lite som jag.
Singlar.
Har behov.
Tar för sig liksom.
Det blev en rätt skön och frispråkig diskussion. Inget hymel här.
Storleksprat. För stor? Sned? För liten?
Hur? Details details details.
Stenskönt.
Och MYCKET avslappnat. Finns inte ett uns av dömande.
Tanken att någon av de två skulle döma mig finns inte ens.
Funderade på hur man pratar sex med andra. Med killar.
Med chattkillen pratar jag sex rätt öppet. Men det finns vissa saker man inte avslöjar.
Saker som får en att verka svag eller billig.
Svårt att säga precis vad det är. Men visst yxar man till sannningen lite. Säger inte ritkigt allt.
Med honom vill jag inte verka svag.
Jag tar för mig typ.
Bland andra killar så leker man. Flörtar, om det är det intresset man har av killen. Ger en försmak.
Men berättar. NEHEJ.
Bland killvänner. Lite samma fast utan flörten och försmaken. Man svarar liksom varken bu eller bä.
För man ska inte det. Inget blir liksom bra.
Med mina upptagna vänner håller jag tillbaka.
Här vill man inte vara en slampa. De bryr sig såklart.
Men Jag får någon slags bild att de ska säga " Men du ta det lugnt, ska man fånga någon ska man inte ha sex i början"
MEN OM JAG VILL DÅ?
Nä all kärlek till dem.
Men om sanningen ska fram så kniper man om mycket.
Bland jobbarkompisarna.
Ha.
Inte ett jota säger man.
Sex finns inte i vokabulären nästan.
Bland lagvännerna skämtar man om det. Antyder.
Men berättar inte för mycket.
Är det konstigt att man drar sig till singelkompisar som har det som jag när man vill prata sex? Som vet.
Som förstår.
För det är ju skönt.
Så förbannat skönt.
Och så tabubelagt.
WHY?
Update
Ja nu är det ju så att han inte sagt något till mig så då har jag ju intehaft något att inte svara på.
Men om han hade skrivit så hade jag minsann inte svarat.
Intressant att de som sagt att jag ska bryta helt med honom är alla killar. Undra varför? Tänker killar annorlunda inför sådant här?
Har de lättare att bara klippa?
Eller är de mer handlingskraftiga?
Mindre snyftiga och fastklamrande?
Eller är det snyftig och fastklamrande jag är när jag inte kan bryta?
Hur som.
Går inte omkring och blir ledsen hela tiden längre.
Jobbar på att tänka på vardagen, veckan, jobbet och så. Funkar.
Tänker lägga ner de där korkade ojjagär30ochharingenfamiljochärtypstammisutevadpinsamt - tankarna.
Ska sluta störa mig på plumpa kommentarer.
Folk tänker sig verkligen inte för ibland. Suck.
SD-dejten messade idag och ville fika. Jag ska träna så det gick ju inte.
En annan dag.
Telefonkillen har dock inte hört av sig. Stackarn. Jag skrämde honom med mitt röriga.
Har inte bestämt mig för om jag ska skicka ett mess.
Typ för att säga att jag inte dog. Att det är lugnt.
Fast jag vet ju inte ens om jag vill träffa honom.
Att leka med elden blir dock mer och mer roligt för varje dag. Ska nog fortsätta med det.
Man blir ju varm av eld.
Ja jo
Jag gillar att prata med Magistern. Men det är dubbelt.
Pendlar mellan att vilja ha tillbaka och inte.
Måste vara klok och inse att det aldrig hade blivit bra i längden. Vårt sexliv funkade inte alls som jag vill.
Och här tar jag en one night, eller ja det kanske det inte är sen. Men just nu iaf. Och har tokbra sex.
Så där bra så jag kan känna det i kroppen än.
Ändå grät jag efteråt.
Blev för mycket känslor. Översvämmning typ.
Vilken kille. Han tog det.
Han frågade åter igen, när han var här och hämtade sin klocka, hur det kändes.
Känns det bra för dig? Säger han
Jag tänkte att det kanske inte var bra för dig, förlåt i så fall. Jag tänkte inte.
Ja jo, säger jag. Det känns ok, eller ja det är både och. Men det är lugnt.
Känns liksom som om jag borde vara ärlig.
Jag vill verkligen ringa dig, säger han igen.
Får jag det?
Ja det får du, svarar jag.
Hade det här varit för ett år sen hade det pirrat i mig och jag hade varit otålig som satan på telefonen.
Nu är jag lite mer. Ja jo.
Men visst, han kan ju ringa.
Han var väl trevlig. Söt. Omtänskam. Bra i sängen. Jo ja.
Sen pratar jag med Magistern igen. Och känner bara att jag vill fylla tomheten med hans närhet.
Hans kramar.
Fast jag lurar mig själv.
Jag ska inte prata med Magistern. Alls. Tycker chattkillen. Ta bort han från msn sa han idag.
Jag kan inte. Vill inte. Det går inte.
Det är ännu värre ju.
Nä jag får väl inse att jag behandlar mig själv nu.
Med andra. Hoppas jag inte sårar någon.
Det vill jag verkligen inte.
Speciellt inte elden.
Pang
Alkohol får mig verkligen att sluta tänka. På riktigt.
Jag blir någon slags neandertalare som...ja typ. Eller äh. Vad fan. Jag hade en skitbra kväll.
Kände mig toksnygg.
Och var toksnygg.
Just love sådana kvällar.
Har inte haft någon sån på länge.
Men igår.
Gissa hur den slutade?
Hur kan det sluta?
Jag fick allt jag tittade på igår.
Jag var full.
Joho då.
Zinnie släpade hem. Söt kille.
Eller snarare han släpade hem sig med Zinnie. Jag ville inte först. Blev osäker på mina känslor. Det blev rörigt.
Sådant som innan varit lätt blev nu svårt.
Men han fick stanna. Och det gick som det gick. Var det bra? Förmodligen inte.
Men gjort är gjort och så är det med det.
Sitter och funderar på om jag ska ångra det eller inte. Har liksom inte bestämt mig.
Jag ringer sa han. Det gör han förmodligen.
Han sa att han verkligen ville ringa. Frågade om han fick. Jo sa jag.
Jag hintade lite lätt att jag inte var helt stabil. Att jag är rörig.
Han lät mig vara rörig på morgonen och höll bara om. Skönt.
Fast jag kunde ändå inte riktigt njuta.
Funderade över hur Magisterns armar skulle kännas. Trygga? Längtade efter Magisterns armar.
Då.
Nu är jag själv igen. Han har gått. Telefonkillen.
Nu längtar jag inte efter Magisterns armar.
Konstigt.
Han har förresten redan ringt en gång. Telefonkillen.
Samtidigt fortsatte och fortsätter min lek med elden. Hm. Kan inte låta bli.
Och ja. Klart jag ska träffa den långa SD dejten. Om han frågar.
Han mailar.
Och messar.
Pang.
Massa killar.
Som vill ha mig.
Hoppas att jag vill ha dem.
För nu är jag trött på att vilja ha Magistern.
Kaj?
Dejten igår var bra. Trevlig och så. Vi pratade massor.
Han var söt.
Och snäll. Och lååång. Det gillar jag.
Massa bra grejer.
Han messade senare på dagen. Perfekt lagom, inte för mycket och inte för lite. Inte för nära inpå dejten och inte för långt ifrån.
Bara bra grejer eller hur?
Fast det finns en sak.
Jag är rädd att han är en Kaj.
Som Glimra skrev om.
Och jag vet hur jag funkar.
Hur mycket jag än vill ta Kaj. Hur mycket jag än borde ta Kaj. Så går det inte.
Tro mig, jag har testat.
Jag har nästan tvingat mig själv att dejta Kaj-killar. Men nepp. Blir bara äcklad till slut.
Hoppas att han inte är en Kaj. Hoppas att han inte är en Tommy heller.
Hoppas han är en typ Bengt?
Det finns ju inte så många som heter Bengt och inte så många som är sådana heller.
Men hoppas kan man ju.
Sen apropå elden. Ibland tror man att någon är en Kaj och så är det kanske inte så?
It´s alive
Känns som om man varit kall en längre tid och nu har blodet börjat rinna igen. Skönt är det. Massa och mycket.
Ska på dejt imorgon.
Inget superseriöst, bara en SD dejt. Behöver mest dejta.
Taskigt kanske, men jag behöver det.
Ego, det får jag vara nu.
Ska faktiskt på en till på söndag. Kanske.
Harmlösa fikor. Blir förmodligen inget alls mer. Eller kanske någon mer harmlös dejt.
Men med killar. Blir nog bra. Eller inte. Spelar inte så stor roll.
Behöver mest träffa bara. Tror jag mår bra av det.
Sen känns det som om jag leker med elden med en annan.
Kul? Bra? Vet ej.
Spännande? Definitivt.
Men jag bör vara försiktig. Leka lite bara. Kan bli fel. Det får det inte.
Men ändå spännande liksom.
Hon lever.
Halleluja.
Gamla jag eller bara jag?
Men nu finns det ju ingen sån.
Fanns inte ens en potentiell. Jag var way older än alla killar där.
Skulle också varit kul och skriva om alla gott nytt år-mess jag fick från olika killar.
Men nu fick jag ju inte det.
Jag fick ett.
"Gott nytt år"
Från Magistern.
Nu skulle man ju kunna tro att jag ska skriva om hur sugig min nyårsafton var.
Men nu var det ju inte så.
Jag hade mycket trevligt.
Mycket beroende på mig själv. Eller helt och hållet beroende på mig själv faktiskt.
Jag var social. Trevlig. Pratade. Drog skämt. Var framåt. Log. Fick nya vänner. Folk gillade mig.
Jag såg ut som Gry Forsell. Tydligen.
Och jag som trodde jag var lik Nina Ihnhammar. Så fel man kan ha.
Jag var den gamla Zinnie.
Den jag är när jag inte är mörk.
Shit vad skönt det var. Att hon fanns kvar där inne. Gamla jag.
Den jag gillar när jag är. Den jag som jag vill vara och faktiskt är.
Det kändes skönt i magen.
Där fick hålet! Ha. Det blev mindre för ett slag eller kanske för ett tag?
