Zinnie

Hjälp nu har jag inte skrivit på hela helgen. Beror på att jag varit iväg. Hos BM och P, skrev ju det. Min extrafamilj. BM är det, som en syster. Känner mig liksom trygg med dem. Inga förväntningar. Inga charader. Bara vara. Göra saker vi gillar. Och gillar man inte så säger man det bara. Så ska det vara.
Men vi hade en tuff väg dit vi är idag BM och jag. Men det var det värt.
En riktigt bra vän vet ens allra värsta sidor och gillar en ändå.
BM vet. Oj. Haha. Och jag med. Hennes alltså.
Synd att hon bor så jävla långt bort.
Så är det jämt.
Lagen om all jävlighet.
Men ändå.
Jag kan ju åka dit.
Bra helg med andra ord.

Jag såg en kändis. Eller typ två. Kanske tre. Beror på vad man lägger i ordet kändis.
Det är så mysko.
Man sitter på en bar.
Tittar på folk. Ja man gör ju det på en bar. Lite poängen. Dricka drinkar och titta på varandra. Märklig sysselsättning. Men det är likförbannat kul.

Ja i alla fall. Man sitter där i baren. Ser någon man tycker sig känna igen. Hjärnan jobbar på högvarv.
Hm hångel?
Näe.
Nån fest jag varit på?
Hm kanske?
Nä vilken skulle det vara?
Hm.
Via min sport? Näe han ser inte sån ut.
Alltså fan vad jag känner igen honom.
Nu dumglor jag. Glömmer liksom bort att jag tittar. Tror att jag typ inte syns. Ibland blir det så. Man sitter och tittar på folk och tror att man själv inte syns. Sen fånglor man. Och folk ser ju visst. Jag syns i allra högsta grad. Det blir man medveten om när man får en blick tillbaka. En menslutatittadåförfan - blick.
Jaja. Tillbaka till baren.
Jag tittar.
Han slänger någon blick sådär. Men inte mer.
Alltså vem är det?

Detta jobbar min hjärna med samtidigt som vi pratar om något annat vid bordet. Drinkar eller nåt. Näe vi pratar snygga killar. BM och jag. Ja jag gör båda saker samtidigt.
Det är det som kallas simultanförmåga. Kvinnligt? Hm vet inte. Jag kan det ibland. Och ibland inte. Konstigt.

Sen säger en annan person vid bordet.
Ser ni inte att Alex Schulman är här.

Jaha.
Klick.
Han var det ja.
Den där bloggen jag läser emellanåt. Rätt kul ibland. Och dryg. Och ibland inget kul alls. Som bloggar är typ. Bara att han är känd liksom. För vad undrar jag egentligen? Men ändå känd. Typ

Ja han är ju lite söt. Ser ok ut. Charmig i sin röda tröja.

Men hans bror. Suck.

Han är en sån som får tjejer bara för att han är känd.

Som när man gick i skolan. Fanns alltid minst en kille i det populära gänget som varken var snygg eller trevlig. Men han fick tjejer i alla fall. Bara för att han var populär typ.

Varför är det så?

Att folk kan stiga i graderna bara för att massa andra gillar dem.
Så man gillar dem.

Inte för man verkligen gillar dem.

Utan för att man ska.
För att personen är känd.
Populär.
För att nån säger det.
Så man gör ju det.
Gillar dem.
De blir intressanta.
Inte den brodern dock.
Men ändå.
Jag är inte ett dugg bättre än någon annan.
Funkar likadant.
Sjukt.

Alltså vem är det som bestämmer sånt?
Och vem har bestämt att just den eller de får bestämma vem som är känd eller populär?
Och blir de som bestämmer vem som är känd eller populär populära?

Bara undrar.