Zinnie

Ja.Ute var jag igår. Knäpp kväll.
Men boomerangeffekten håller i sig. Varför träffa nya killar när man kan träffa sådana man redan träffat innan. Alltså man slipper ju lära sig nya namn. Liksom.
Sen så har jag också lärt mig att saker har en tendens att få sin förklaring. Med tiden typ.

Var på fest först som sagt. Och S var där. Det blev som det alltid blir, jag och S hänger. Väl ute hängde vi också. Hela tiden. Vi bestämde återigen att vi skulle åka hoj. Han undrade varför jag inte hört av mig. Vi bestämde tisdag. Hm jaja vi får väl se.
Gillar ju S.
Men vi? Nä. Försent för det. Den biten är redan förbrukad. För längesen.

Men jag träffar en till. Joho.
Snickaren.
Han med de isblå ögonen som får mina knän att darra. Fan. Men så är det.
Han som aldrig hörde av sig. Han som dissade mig.
Jag får en kram. En lång. Sen pratar vi en stund. Han måste gå vidare men säger att han ska komma tillbaka. Han kysser mig innan han går. Jag var inte riktigt beredd. Men tårna krullar sig.
Sen en timma senare kommer han igen.
Vi pratar igen. Han kom tillbaka för min skull sa han.
Jag frågar ju såklart varför han inte hörde av sig. Att jag kände mig rätt tokdumpad.

Jag hade en nuskajagvaraärlig-kväll. Spritens fel. Påminn mig att inte dricka cider nåt mer.

I alla fall så var jag ärlig. Han med. Han svarade att det fanns anledningar till att han inte svarat. Sen sa han att jag är grym. Att jag är en hur bra, söt, fin, fantastisk tjej som helst. Att han blev glad av mina mess.
Sen förklarade han. Gjorde mig lite paff. Men den fanns där förklaringen. Annorlunda men ändå där. Vet inte hur jag ska ställa mig till den. Det får jag se.
Sen blev jag lite sur. För att han tog besluten åt mig. Förutsatte redan innan hur jag skulle reagera.
JAG HATAR SÅNT.
Så gjorde piloten med.
Tog beslutet åt mig.

Men jag är för fan vuxen och kan faktiskt fatta beslut själv. TACK.

Sen pratade vi och pratade. Jag och Snickaren.
Jag öppnade mitt hjärta lite väl mycket.
Vet inte varför.
Berättade hur han fick mina knän att darra. Att jag ville ha honom.
Sen pratade vi om vad man vill ha. Att jag vill ha allt. Annars får det va. Han sa samma.

Jag tyckte vi skulle gå.
Han tyckte inte.
Han sa: Kan vi inte umgås då. När vi är nyktra?
Jag: Ja det kan vi. Men det gick ju sådär sist.
Han: Jag ringer dig imorgon
Jag: HAHAHAHA. Ja gör du det ( lite lätt ironisk)
Han: Men ring du mig då.
Jag: Skulle inte tro det.
Han: Jag ringer dig imorgon.
Jag: Ja gör du det (when pigs fly...tänkte jag)

Sen tog vi sällskap en bit. När vi skulle skiljas åt kysser han mig. Så skönt.

Vi står en stund mitt i gatan typ och kysser varandra.

Sen kommer hans jobbarkompisar och går förbi. Vi blir avbrutna.

Han går hem till sig. Och ropar på vägen.

Jag ringer dig imorgon.

Jag tror på det sådär.