Arg
Jag är arg för att du inte känner min smärta.
Jag är arg för att du kan äta.
Jag är arg för att du inte känner dig trött hela tiden men kan ändå inte sova.
Jag är arg för att du inte gråter.
Jag är arg för att jag träffade dig överhuvudtaget.
Jag är arg för att jag ens tycker om dig.
Jag är arg för att jag egentligen inte kan vara arg på dig.
Jag är arg för att allt är så jävla orättvist.
FAN.
Men mest är jag ledsen.
Du är STARK!!!!!
Vi alla här på bloggen är såååååååå stolta över dig. Du är bäst!!!!
Livet ÄR orättvist.. Men vi klarar oss alltid i slutändan, mer eller mindre så överlever vi.
Hmm, skulle du kunna tänka dig att prata med någon som är en väldigt god lyssnare och som säger bra saker? För du behöver verkligen älta det här tills du själv tröttnar. Min mamma är mycket duktig på sådant, vilket har sina skäl, och har även olika personer i samtal när de känner för det. De betalar en liten summa för en timme men de har fått valuta för det. hon tar alltså inte ockerpriser. Förvisso bor ni inte i samma stad men telefon kan funka också. Hon är go min mamma och hon är till att lita på. Det är ett förslag. Du behöver verkligen inte tacka ja :)
Det är bra att du skriver av dig här tror jag. Älta är bra (till en viss gräns) för till slut är man oftast så less på sig själv att man måste bli gladare för att stå ut. Vi läser här varje dag och tänker på dig. Kramar.
Oj! Jag ahr också varit lite frånvarande på sista tiden och kan inte riktigt fatta att det gick såhär. Och jag är sååå ledsen för din skull. Tyvärr vet jag hur du känner och jag vet också att en del av dig kanske aldrig kommer över det. Finns bara en sak att göra: drick dig full, umgås med dina underbara vänner, gråt i din mammas knä och ta hand om dig för du är viktigast.
Massor med kramar!
Hur går det för dej gumman?
Undrar också hur det är med dig. Hoppas du mår bättre.
Var rädd om dig.
