Zinnie

Alltså jag kan inte sluta tänka på det. BLIR TOKIG. Om jag stänger ögonen så är det där då med.
Han.
Jag och Han.
Där.
Rosa.
Mycket rosa.
Och blommor och sånt.

I en vecka kan jag få det. En vecka.
Massa underbar sex.
Eller nä vi hade inte sex.
Vi älskade.
Sjukt.
Vi kände ju inte varandra.
Det gör vi inte nu heller.

Men ändå så gör vi det. Typ.

Två år? Kan ni fatta??? Vi träffades i tre dagar. Tre dagar. Och det har gått två år. Två år och det känns likadant.
Fast tänk om det inte gör det.
Tänk om det känns fel.
Om vi hade fel.
Jag hade fel.
Han hade fel.
Om mig.
Om honom.

Nä. Det går inte. Inte efter veckan i alla fall. Vad finns det för oss? Ska han komma hit? Ska jag försörja honom? Han kan inte språket. Blir invandrare. Vill han det? Vill jag det?
Usch nu är jag praktisk igen. Måste sluta. Detta skulle ju vara ett rosa inlägg.

Vi badade ihop. Flöt ihopslingrade. Klart vatten. Våra kroppar passar ihop sa han. Mm sa jag. Jag tänkte på vad alla andra tyckte. Alla som såg. Alla som undra. Jag tänker alldeles för mycket på alla.

Du vet hon är smart. Man kan prata med henne. Jag mår bra av att prata med henne. Sa han. Till min mamma. Sa han. Till mig.
Du är som ingen annan.
Åk inte.
Lämna mig inte.
Kom tillbaka.
Ja sa jag.
Jag kommer.
Jag svek.
Jag kom inte.

Jag kommer sa han.
Jag kommer till dig.
Du och jag tillsammans. Sa han.
Mm sa jag.
Jag tänkte på alla andra.
Han kom aldrig. Jag sa aldrig kom.
Jag blev tyst.

Jag tänkte. Jag ska göra som alla andra. Jag ska bo här. Hitta kärleken här. Där jag är. Den måste komma till mig.
Har insett att den inte gör det.
Kommer till mig.
Jag måste hitta den.
Fånga den.
Jag hittade den.
Lät den flyga.

Men den flög inte. Han flög inte. Han är kvar. Är han kvar?

Men vad händer sen?
När det varit rosa?
Blir det svart då?

Det är jag så jäkla rädd för.
Jag är mörkrädd. Rädd för svart.
Vill helst ha rosa jämt.