Efter veckan

Jag åker hem igen. Hem till mig, till min nya lägenhet. Tillbaka till jobbet. Till mitt liv. Jag ringer mamma minst tre gånger om dagen. Och min bror. Han blir trött på att jag ringer. Jag messar istället.

Jag saknar inte And. Vill inte ringa honom. Undviker. Ljuger. Säger att allt är bra när han väl ringer. Egentligen tänker jag att jag hatar honom.

Mamma lever varje gång jag ringer. Men varje gång signalen går fram är jag rädd. Jag drömmer. Mycket. Om Idioten. Om And. Om att jag är ensam. Om mamma. Vaknar med tårar i ögonen på morgonen. Torkar dem och går till jobbet.

Mina vänner undrar hur det är. Säger att jag får prata om jag vill. Bryr sig. Är snälla. Säger att jag kanske borde prata med någon. Jag berättar lite. Men jag vill inte prata. Jag vill bara att någon håller om mig. Säger att allt ska bli bra. Ingen håller om mig.

Fortsätter mitt liv. Hatar Idioten. Pratar med mamma. Hon har hittat en lägenhet. Jag ska åka hem och hjälpa till med flytten.

Fortfarande har ingen hållt om mig. Sagt att det blir bra. Det blir nog inte bra tänker jag. Men bättre kanske.

Kommentarer

Här skriver man det man vill säga

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Som sagt, skriv här :

Trackback