Zinnie

Lite background kanske kan vara kul, intressant för mig själv med. Kanske analysera för framtiden. Njao. Får se.

Men men i alla fall - kan ju inte skriva hela livet här på studs, kommer nog lite flashbacks allt eftersom. Berättar hur det ligger till nu, möjligtvis hur det gått i år då, eller kanske senaste året ( start typ för ett år sen - då jag klev in i internetdejtandets värld...).
Dejtsajter är bra, om man vill dejta, har lyckats träffa några stycken intressanta faktiskt.
Den första, då jag var nybörjare, blev en kompis. Söt jajemän, hade vi kul ja. Trodde jag? Mm kanske lite. Men sen hade vi ett låångt telefonsamtal där han berättade hur bra jag var och hur gärna han ville bli kär i mig men att det helt eneklt inte fanns nåt där. Ni vet, " det där". Ja, jo han hade nog rätt. Vi hånglade ju inte ens, knappt en kram. Vi blev vänner hörs ibland, så där pratar lite - lite kul. Men blir det någon gång något? Nej.

Sen har vi den lilla, snygga - ung var han ( 25), men snygg. Ja jag träffade han för att han var snygg. vi hade väl inget gemensamt egentligen - knappt bra sex. Ja det rann ut i sanden, gråter inga stora tårar.

Efter det kom chefen, ja han var chef så det passar liksom att jag kallar honom så. Äldre (35), dominant, pratade om familj och vilket stort hus man skulle kunna köpa på landet och att han helst ville ha en hemmafru. Eller iallafall någon som jobbade 50% och sen var hemma och tog hand om familj och barn. Sa jag att han hade städhjälp? Hm borde fattat redan då. Men shit vilket bra sex och jag blev ju lite så där omhändertagen. Kändes mysigt då. Men sen efter en månad blev jag sjuk och det skulle jag inte blivit - visade sig att han hade svårt för folks svaga sidor. Shit och jag som har svaga sidor. Han surade ihop på mig för att jag hade feber och frös, dumt av mig att hålla honom vaken. Ja vi slutade ses efter det. Märkligt eller hur? Men ändå saknade jag honom ett tag efteråt. Undra om det var för att man fick känna sig just så där omhändertagen. Gissar det.

Jaha sen då, jo blikärdirektkillen. Snygg, välidigt fåfäng, snäll och sa att han var kär efter en vecka. Jag kände inget - zipp, nada, inte ett uns attraktion. Jag fick panik (hade väl inte släppt chefen riktigt heller) och bröt efter två veckor. Nej vi hade inte sex, tur - och dessutom kunde han inte kyssas, Uh.

Sen chattkillen, chattade i ett halvår. Sen hade vi sex, bra - flera gånger.
Startade nåt mysko KK-förhållande i några veckor. Han ville inte ha tjej och jag ville ju inte ha honom, eller? Äh strunt samma, nu har han visst en tjej. Snygg var hon väl med. Kul för honom.

Jaa that brings us to now. Dejtade en kille i söndags, vi har chattat i två veckor, har samma humor. Sen bjöd han över mig på kaffe och film - hjälp vågar jag. Jo då visst gjorde jag det. Snygg - jahapp! Trevlig - yes. Snygg lgh hade han och min första tanke var att hem till mig får han ju aldrig komma iallfall (jag har en mysig, men pytteetta). Han var inte så lång, lika lång som jag tror jag. Jag är väl lång, eller ja 1.75. Jag var sjuk och torrhostade mig igenom hela filmen, charmigt värre. Hade någon slags mindervärdeskänsla över mig hela tiden, som om jag inte dög. Jävligt korkat av mig, man blir ju så intressant då. Blev stressad när jag kom hem och msn:ade honom direkt för att få veta om vi skulle ses igen, "absolut" var hans svar. Ja vi får väl se när han kommer hem från sin kurs i slutet på veckan. Har bestämt att jag ska låta honom skicka mess först. Hm rimmar visserligen illa med min plan att ta saken i egna händer. Får se vad jag gör.