Zinnie

Ops nu kommer ett sånt där puttinuttigt inlägg igen.
Min värld är puttinuttig och sötsliskig nu. Jag kan inte hjälpa det!!!

Magistern är en sån som kommer ihåg små saker man säger och gör. Jag gillar det. Han kommer ihåg och gör något av det. Jag gillar verkligen.

Som att jag råkar säga att jag gillar en viss yogurt i affären. Nästa gång han handlar, vad har han då köpt? Jo den yogurten såklart.
Du sa ju att du gillade den. Så säger han.

För några veckor sen tittade jag upp mot stjärnorna när vi var ute. Han ställde sig brevid och började berätta om dem. Han kan sånt. Min magister.
Jag sa att jag var fascinerad av dem. Han sa att han varit och är intresserad av dem. Vi får kolla nån gång ordentligt, sa han. Där det är mörkt.
Mm, sa jag. Sen glömde jag bort det.

Tills igår.
Vi kan väl gå ut och gå, sa Magistern. Jo sa jag.
Jag var lite lätt slö så han fick tjata på mig rejält.
Till slut gick vi ut. Han visste precis vart vi skulle. Jag gick med.
Han tog på sig en ryggsäck när vi gick. Jag fattade inte varför- men sen fattade jag.

Vi skulle kolla på stjärnor. I väskan hade han en bok om stjärnor.

Sen stod vi där på ett mörkt fält och kollade på stjärnor och kramades.
Kan det bli mer romantiskt???