Zinnie

Oj vilken tid det tar innan jag skriver nya inlägg. Fast det är ju ett tecken på att allt går bra. Hinner ju inte. Träffar Magistern hela tiden. Gillar det.

I tisdags skulle mitt kompisgäng ha kompiskväll. Vi har det. Hänger, skrattar, snackar. Jag skulle vara med Magistern. Magistern känner ju mina vänner, en del mer och en del mindre, men i alla fall. Jag frågade om han ville följa med.
Det ville han.
Bra tecken va?
Vi var hos mina vänner och skrattade, hängde och snackade. Sen sov han hos mig.

Jag snarkar tydligen.
Han sa det.
Strax efter att han jämförde mitt morgonhår med en soluppgång. Ja inte att det strålade så utan mer att mitt hår stod rakt upp som just strålar. Hm.
Men till saken.
JAG SNARKAR???
Va?
Fy.
Jag vill inte vara en som snarkar.

Snarkar jag mycket, frågade jag.
Nä, lite.
Väckte jag dig?
Nä jag låg vaken för att lyssna på dig, sa han.
Men åh. På mitt snarkande?
Ja.
Men det är ju hemskt att snarka.
Nä, sa han. Och skrattade.
Jag måste i alla fall söka hjälp, sa jag. Det här går ju inte. Jag är inte en person som snarkar. Jag är inte sån.
En person som snarkar är, ja inte jag. Hm. Dumt.
Han skrattade.

Ja jo.
Hm.
Jag får väl vara en person som snarkar då. Suck.
Får det Magistern att skratta kanske det är bra.
Eller?

POSITIVT NU.
Han kommer inte säga imorgon att han inte vill träffa dig.
Han var ju faktiskt här nyss.
Det kan hända bra grejer.
Det kan hända bra grejer för dig Zinnie. Som fortsätter att vara bra.
Tro på det nu.

Japp allt är bra. Solen sken ju idag.
Det är fredag imorgon och jag ska träffa Magistern då.
Dessutom var hejhejkillen på bussen idag.
Hej hej...