Zinnie

I mig har det börjat lägga sig. Jag grät igår. Det behövde jag. Idag gråter jag inte, tycker mest synd om hans familj och tjej. Jag fick ju avsluta. De fick inte de.

Tänker på minnen, blir ju rätt naturligt. Tänker på hur vi träffades. Ler när jag tänker på det. Haha. Han fångade verkligen mig. Gav sig inte.

Vi träffades ute. Det första han sa till mig var att jag hade världens sötaste näsa. Kul. Kändes sådär när han skulle visa sina kompisar: Kolla, visst är den söt?
Och där stog jag som värsta uppvisningsobjektet. De var inte riktigt lika begeistrade i min näsa, märkligt.
Haha. Charmigt.
Jag var lite sådär halvintresserad i början. Men han låg i. Ringde, messade - fast ändå inte stalkervarning. Lagom mycket.
Han skrev en sak jag fortfarande minns och kan le åt. Kan verka fjantigt, men det funkade på mig.
Det stod:  Jag har gjort en undersökning och jag har kommit fram till att det är så att du har världens sötaste näsa - jo det är sant. Förresten när får jag se den igen?

Till slut träffades vi igen. Tog en promenad minns jag. Det var januari och kallt. Men ingen snö. Vi hamnade till slut på en lekplats och satt på varsin gunga och pratade om allt tills det blev sent. Sen bestämde vi att vi skulle ses igen.

Det var en torsdag som han kom hem till mig för första gången. Jag hade precis flyttat. Hade bott i min nya lägenhet i två dagar. Han ringde på dörren och jag öppnade.
Där stod han och räckte fram ett stort paket Oboy.
Ja, jag tänkte att jag skulle ha något med mig. Sa han.
Så jag tog Oboy. Det är ju sött som du och så gillar jag att dricka det. Passar bra till frukost.

Hehe. Japp, han drack Oboy till frukost hos mig.
Ler när jag tänker på det.
Mysiga minnen. Massor av mysiga minnen.
Tänker minnas de bra. Skönt att man kan välja såhär i efterhand.
Det är en bra sak med minnen.

Tack för alla minnen jag fick av dig mm.
Nu går mitt liv vidare. Synd att inte ditt fick det.
Men jag tror nog att du fixar det, hoppas de har Oboy där du är nu.

Och vem vet? Vi kanske ses i Nangijala...