Zinnie

Ibland är det tur att man har vänner.
Eller hur?
Vänner som hjälper till liksom.
Skitbra.

Som i lördags.
Killkompis A sa på dansgolvet att han tyckte att det var dags att jag hittade nån nu.
Att hångla med i alla fall.
Ja jo det tyckte ju jag med.
Fanns ju bara ett litet problem.
Jag vill inte ha någon.
Har blivit sjukt kräsen.
Sa det till A.
Jag kan fixa sa han.
Jaså? Sa jag.
En snyggsnygging. Kan du fixa det?
Jepp sa han.
Sen en sekund senare är han borta.

Kanske borde förtydliga att A är en handlingskraftig kille.
Säger han att han ska göra en sak.
Ja då gör han det.
Borde tänkt på det innan.

Hittar en kille gör han.
Som han känner.
Jag vet också vem killen är. Och råkar tycka att han är söt.
Killen har varit stadgad länge och nu visade sig att han var singel.
Yee.
Eller?
Nepp.
Inte serrni.

För killen är ju involverad i det där nya med mitt lag.
Så när A frågar om killen vet någon snygg singelkille och killen pekar på sig själv.
Och när A sen berättar -  vem som söker en singelkille. Dvs jag.
Så säger killen, ja jo det går ju inte. Laget du vet.

Sen kommer A tillbaka till mig.
Och berättar allt.
Fan vad bra jobbat A.
Jag har lyckats skämma ut mig utan att ens göra något.
Asbra.
Haha.

Desperata Zinnie.
Jagar inte ens själv längre.
Suck.

Var på möte idag.
Killen där såklart.
Killen kollade lite roat. Undra vad han tänkte.
Hm.
Tack A.
För hjälpen.
Eller?