Min blogg
Jag började blogga för snart ett år sen.
Började för att jag insåg att det fanns väldigt mycket inne i mig som behövde komma ut.
Jag har lättare för att uttrycka mig i skrift.
Tolka mig inte fel nu.
Jag är en mycket pratsam och social person.
Jag pratar mycket och gärna med mina vänner.
Men mitt allra innersta.
Det som gör allra ondast.
Som skaver och klämmer.
Som glädjer och skrämmer.
Det säger jag inte.
Kan inte.
Det kommer inte ut liksom.
Och det måste ut.
Och ut kommer det.
HÄR.
Min blogg är en del av mig.
Mitt innersta.
Jag delar en bit av mitt innersta till er.
Och oj vad skönt det är.
Jag är beroende av det.
Jag klarar mina svackor bättre tack vare min blogg.
Förstår saker bättre.
Inser.
Vad jag inte borde förstora.
Eller förminska.
Jag skriver.
Men även.
NI läser.
Ni.
Mina bloggisar.
Har fått en liten skara bloggvänner under det här året.
Ni betyder mycket.
Det vet ni. Och jag vet att jag betyder för er.
Same same.
Tänk om jag skulle bli av med min blogg.
Om min anonymitet avslöjades.
Om någon gjorde min blogg till åtlöje.
Mitt innersta.
Vilken förolämpning.
Trampa på mitt hjärta liksom.
Det skulle göra ont.
Väldigt ont.
Så ont så man blir arg.
Jag skulle skrika.
FAN.
FAN.
Era jävlar.
Men nu är det ju inte så. För mig.
Tur.
För mig...
Japp, vi läser! Allt du skriver. Ibland är man på humör för att kommentera, ibland inte, men det är alltid skönt att läsa bloggar skrivna av personer i samma sits som en själv. Det hjälper att veta att det finns andra därute som känner som man själv gör när det ibland känns som att man är omgiven av människor som lever i sina små kärleksbubblor.
Mmm verkligen!! Tur!! För dig...
Någon som hört något från Alla mina pojkar?.......
Det väldigt skönt att få lämna ut sej utan att ändå göra det, vi vet ju inte allt om varann ändå. Jag är lite rädd att vissa har kommit på min. Inte bta. Och jag undrar som emm, var är alla mina pojkar? Eller fia numera? Spårlöst borta... :/
M: Ja visst hjälper det. Massa hjälper det. =)
Skönt att kunna hjälpa med det jag skriver...Kram
-
Sandra:Mmm...
-
Emm: Hon är här. Hon får själv avslöja sig för er om hon vill.
-
Astriid: Mm skönt skönt. Säger till dig som till Emm och lägger till att det finns för mkt för nyfikna människor i världen...
Det skulle göra jävligt ont ja. Förstår inte varför det är så fascinerande för andra att avslöja människor som bara vill skriva av sig och vara privat. Tycker det är äckligt att man vill förstöra för andra. Hata sånt! Sen är jag lite paraonoid. Tänk om någon vet vem jag är men inte säger något men sprider det vidare till andra som heller inte säger något...hmm..risken finns alltid.
Det får bara inte hända.. Folk jag känner har faktiskt hittat min, bara de närmaste vet än så länge och då funkar det väl.. Men så fort den hamnar i fel händer vet jag att jag inte kommer kunna skriva det jag vill, och tappar den ju helt sitt syfte.. Det får inte ske... Massa kramar!
