Zinnie

Ja bror är ledsen.
Ja jag vill vara där.
Nej jag är inte där i person.
Men jag vet ju att jag alltid finns.
Han med.

Så alltså jag deppar inte ihop och tycker inte att jag är världens svikare som skaffade mig eget liv.
Som lämnade.
Dessutom är det faktiskt inte så långt.
Behövde bara skriva av mig de känslorna.
Ibland är det så har jag märkt.
Att man skriver AV sig känslor.
De hamnar här.
Sen slipper jag plågas av dem. Mycket bra.
Jag kan läsa dem. Inse att det är jag. Mina tankar.
Men släppa dem.
Visst är det sjukt?
Men så funkar det för mig.

Rätt insiktsfullt av mig att komma på det vid 30.
Jaja. Bättre sent än aldrig. Eller hur?