Zinnie

Pratar sex gör vi alla.
På ett eller annat sätt.
Jag har upptäckt hur olika man pratar sex med olika människor.
Kom på det efter att ha tillbringat en kväll med två singelkompisar. De är lite som jag.
Singlar.
Har behov.
Tar för sig liksom.

Det blev en rätt skön och frispråkig diskussion. Inget hymel här.
Storleksprat. För stor? Sned? För liten?
Hur? Details details details.
Stenskönt.
Och MYCKET avslappnat. Finns inte ett uns av dömande.
Tanken att någon av de två skulle döma mig finns inte ens.

Funderade på hur man pratar sex med andra. Med killar.
Med chattkillen pratar jag sex rätt öppet. Men det finns vissa saker man inte avslöjar.
Saker som får en att verka svag eller billig.
Svårt att säga precis vad det är. Men visst yxar man till sannningen lite. Säger inte ritkigt allt.
Med honom vill jag inte verka svag.
Jag tar för mig typ.

Bland andra killar så leker man. Flörtar, om det är det intresset man har av killen. Ger en försmak.
Men berättar. NEHEJ.
Bland killvänner. Lite samma fast utan flörten och försmaken. Man svarar liksom varken bu eller bä.
För man ska inte det. Inget blir liksom bra.

Med mina upptagna vänner håller jag tillbaka.
Här vill man inte vara en slampa. De bryr sig såklart.
Men Jag får någon slags bild att de ska säga " Men du ta det lugnt, ska man fånga någon ska man inte ha sex i början"
MEN OM JAG VILL DÅ?
Nä all kärlek till dem.
Men om sanningen ska fram så kniper man om mycket.

Bland jobbarkompisarna.
Ha.
Inte ett jota säger man.
Sex finns inte i vokabulären nästan.

Bland lagvännerna skämtar man om det. Antyder.
Men berättar inte för mycket.

Är det konstigt att man drar sig till singelkompisar som har det som jag när man vill prata sex? Som vet.
Som förstår.
För det är ju skönt.
Så förbannat skönt.
Och så tabubelagt.
WHY?