Pang
Alkohol får mig verkligen att sluta tänka. På riktigt.
Jag blir någon slags neandertalare som...ja typ. Eller äh. Vad fan. Jag hade en skitbra kväll.
Kände mig toksnygg.
Och var toksnygg.
Just love sådana kvällar.
Har inte haft någon sån på länge.
Men igår.
Gissa hur den slutade?
Hur kan det sluta?
Jag fick allt jag tittade på igår.
Jag var full.
Joho då.
Zinnie släpade hem. Söt kille.
Eller snarare han släpade hem sig med Zinnie. Jag ville inte först. Blev osäker på mina känslor. Det blev rörigt.
Sådant som innan varit lätt blev nu svårt.
Men han fick stanna. Och det gick som det gick. Var det bra? Förmodligen inte.
Men gjort är gjort och så är det med det.
Sitter och funderar på om jag ska ångra det eller inte. Har liksom inte bestämt mig.
Jag ringer sa han. Det gör han förmodligen.
Han sa att han verkligen ville ringa. Frågade om han fick. Jo sa jag.
Jag hintade lite lätt att jag inte var helt stabil. Att jag är rörig.
Han lät mig vara rörig på morgonen och höll bara om. Skönt.
Fast jag kunde ändå inte riktigt njuta.
Funderade över hur Magisterns armar skulle kännas. Trygga? Längtade efter Magisterns armar.
Då.
Nu är jag själv igen. Han har gått. Telefonkillen.
Nu längtar jag inte efter Magisterns armar.
Konstigt.
Han har förresten redan ringt en gång. Telefonkillen.
Samtidigt fortsatte och fortsätter min lek med elden. Hm. Kan inte låta bli.
Och ja. Klart jag ska träffa den långa SD dejten. Om han frågar.
Han mailar.
Och messar.
Pang.
Massa killar.
Som vill ha mig.
Hoppas att jag vill ha dem.
För nu är jag trött på att vilja ha Magistern.
Att känna uppskattning, känna sig åtrådd, bli berörd och beröra... även om man gör det för att glömma, så ger det ändå en liten kick någonstans =)
Men vilken rivstart på året! Sug åt dej, du måste ju inte bli intresserad men som latja säger, att få känna sej åtrådd är ju najs ;) Och varför ångra? Nejnej, det hjälps inte. Njut istället!
Det är kul att känna sig eftertraktad! Det behöver man ibland. Njut av att bara bli uppvaktad, ibland är det tillräckligt! Jag tror att det är bra att testa att ha ngn annan nära sig, det gör skitont först för han känns inte som den man är van vid, man känner sig bara kall och frånvarande, men det gör det lättare att glömma. Själv är jag en berg-och-dalbana i humöret, men imorgon är det bara att bita ihop och ta sig samman för att palla jobbet. Har ångest för att alla ska fråga om hur julen varit, alla som vet att jag skulle vara med honom en stor del av semestern, och att jag ska börja gråta på jobbet.
Latja: Mm det är ju så det är, det är nog den kicken jag behöver nu.
-
Astriid: Ska jobba på njutabiten. Och att inte ångra.
-
M: Ja just sådär kändes det. Jag blev kall och frånvarande just för att det var obekant. Men jag antar att det är för att kunna glömma som jag gjorde det ändå.
vet så väl hur det känns när man ska till jobbet, man är skitnervös att någon ska fråga hur man mår, eftersom man börjar gråta bara man får frågan.
Jag drog mig undan, i personalrummet och så, såg till att läsa, surfa och sånt på mina raster. Sen fokuserade jag på jobbet och såg till att gå dit bara. Det är det du får göra, går dit och överlev. En dag i taget. Gråt på toaletten om du måste, jag gjorde det.
Stor kram
