Varför singel?
Varför väljer man som man gör?
Kan inte låta bli att undra.
Alltså vad är det som gör att jag är singel?
Jag ser bra ut, det vet jag.
Jag är ganska kul att vara med.
Jag har naturligtvis massor av sidor som inte är bra. Men även massor som är bra.
Jag tycker nog att jag är rätt mänsklig. Har insikt om mig själv.
Jag bryr mig om mina nära.
Jag är rätt smart.
Jag är social. Framåt.
Kan ta för mig.
Vad är felet?
Tar jag för mig för mycket?
Är jag för framåt?
För smart?
För mycket dåliga sidor?
Det är ju de vanliga förklaringarna.
Ja du skrämmer killar liksom. Du är för framåt.
Men nä.
Nä jag tror inte på det där längre.
Jag tror inte heller att jag "gör fel". Eller ni andra heller.
Man kan inte missa sin kärlek för att man säger fel "saker". Messar för snabbt. Eller råkar vara för öppen.
För att citera en smart tjej, är det rätt så är det lätt.
Men varför är det inte lätt då????
Eller är det så att det är lätt men att jag gör det svårt.
Jag som gör det svårt genom att analysera, tänka, tänka och analysera.
Borde jag kanske våga lite mer?
Se mig om.
Våga falla för det otänkbara.
Kanske är jag som väljer bort mina val.
Stänger dörren för snabbt.
Öppnar fel.
Letar efter min inre bild av vad jag vill ha.
Vad jag tror jag vill ha.
Det kanske inte alls är vad jag ska ha. Vad jag behöver.
Hur kan jag veta vad jag vill ha när jag inte har det?
Kanske borde jag inte tänka så jäklarns mycket och bara göra.
Göra och låta mig falla lite.
Sluta att vara så rädd för att bli sårad att man bränner allt hela tiden.
Sluta bränna allt och bli sårad hela tiden.
Sluta såra och bränna.
Bara göra.
Och vara.
Typ liksom
Någon som fattar något?
Jag vet knappt om jag fattar. Hm.
Jaghållermed dig. Jag kan inte heller spela en massa spel och verka svår. Vill man ha det får man se till att få det, punkt. Går inte det så fine, då var det inte meningen. Spel går bort. Fetbort! Sen behöver man ju såklart inte vara helt hysteriskt "på" men det är ju varken du eller jag.
Sen är ju ditt dilemma lite svårrare eftersom du ju faktiskt har något att förlora.. :S
Jag tror jag fattar och jag tror innerst inne att det där är helt rätt tänkt.. Faktiskt! Men det är svårt att inte analysera juh.. Och det är svårt att inte tänka på att bli sårad eftersom det gör så sjukt ont, men om man blir lite bättre på att låta bli att analysera och tänka dumma tankar så kanske det går lite lättare att falla nästa gång..
Hmm, smart och smart, men är det rätt så är det lätt låg så bra i munnen på nåt sätt :) Jag har en helt ny teori. Fram till nu har jag gått runt och varit öppen för allt möjligt och tänkt att bara man ger folk tillräckligt många chanser, och bara man ser till så man inte missar nån som kunde ha varit bra och bla bla bla. Och vad har det gett mej? En hel hög med one night stands, ett halvhjärtat förhållande, en fling med en redan upptagen kille och fortsatt ensamma söndagar. Aha, en förändring kanske vore på sin plats. Varför inte definiera ordentligt vad det är jag vill ha istället? Vad tror du?
Åh vad trött jag är på att vi alltid ställer frågorna men aldrig hittar några svar :-) Shit, vi skulle kunna skriva en bok :-) Vad säger ni???? SLå våra huvuden ihop och försöka ge svar på våra egna frågor?
Kram
Jag tror mitt problem är att jag är för självständig, välutbildad (det är många som har sagt att de får komplex av alla mina högskolepoäng! Helt rubbat) osv... På många sätt är jag mer som en kille i mitt sätt, förutom att jag analyserar mer kanske. Jag vill försörja mig själv, inte bli bjuden på saker utan att få bjuda igen, ha egna hobbies, vännerna kommer först - the list goes on. Ibland känns det som att killar (läs: de jag har träffat senaste tiden) vill ha ngn som de kan sätta på en piedestal och behandla som en liten prinsessa. Och helst göra om så att det passar deras ideal. Vad tror ni?
Intressant inlägg. Jag är rät säker att jag jagar min inre bild av drömprins och drömförhållande, men inser att det sällan stämmer i verkligheten.
Behovs-Fia: Nä spel går bort är less på sånt. Och för på ja, du har rätt så är det ju. Men men...man har ju det. Attans.
-
Astriid: Ja jag vet inte, men det känns så liksom. Att man tänker sönder saker...vet inte, men ja :).
-
Strawberry milkshake: Jag vet inte jag,klart man ska veta vad man vill ha - men det känns som om jag definierar vad jag vill ha så mycket att jag målar in mig i ett hörn. Förstår du vad jag menar?
Nu menar jag inte att man ska släppa in allt och alla, men att jag kanske borde testa att släppa in fler för att inse vad jag vill ha - typ. Att våga det otänkbara, det man har en spärr för av en amssa dumma anledningar och som man egentligen inte vet varför man har en spärr för. Förutfattade meningar...hm. Ja. Kanske menar jag så.
-
Emm: Haha ja det skulle vi kunna - det skulle bli en storsäljare. Undra vad titeln skulle bli?
"Singelbloggarnas dilemma"...
-
M: Fast där tänker jag inte släppa, alltså jag är ju jag och det är mig de blir ihop med. Inte någon jag försöker vara för att passa in i deras liv. Tror jag har gjort det misstaget förr. Hm nä där tycker jag inte att man ska släppa sina ideal eller krav eller vad mans ka kalla det.
Utan jag menar mer i de första kontakterna, när man dissar vissa bara på ren rutin. Inte min typ tänker man och ja, dissar. Utan att ens ge personen en chans.
Jag tänker så om jag träffar en kille med backslick. Inte min typ. Rakt av bara. Dumt ju.
-
Latja: Ja det är den där bilden jag vill åt. Ta bort den och våga ändra den. Undrar bara hur fan det ska gå till...
