Åh.
Alltså hur ska man våga satsa allt igen.
När man så tydligt minns hur det känns när det går åt helvete?
Känslan finns liksom lite för tydligt i minnet.
Gör sig påmind lite då och då.
Speciellt om jag funderar.
På att våga igen.
Flörta är så lätt.
Krogflörten.
Jag kan reglerna.
Jag vet hur jag ska dissa.
Jag tar inte åt mig.
Finns inget att blir rädd över.
Jag vet hur man spelar.
Och jag spelar bra.
Om jag får säga det själv.
Och det får jag.
Ha. Min blogg.
Men när det gäller mer.
Fan vad jag suger på det.
Blir skiträdd.
Antingen gör jag som med Magistern.
Låtsas att allt är bra och går helt upp i det.
Stänger helt ute alla uhohkänslor.
Eller så gör jag med piloten.
Låtsas att allt är bra och...
Vad fan.
Jag gjorde ju likadant.
Fast på ett annat sätt.
Men precis lika ont gjorde det.
Varför går man omkring och är så rädd för att det ska göra ont?
Jag gör det.
Jag gör det massa.
Jag vara så otroligt klok när jag pratar med mina vänner.
Men du vet, man måste våga.
Jaha, ska du ha det som du har det då och fega hela livet?
Du mår ju sämre av att inte veta vad som kunde blivit.
Men man dör ju inte.
Det går ju över.
Måla inte allt i svart innan.
Man vinner mer än vad man förlorar.
Äh vad är du rädd för? Att bli lycklig?
Hur vore det om jag kunde lyssna på mig själv ibland?
Fan vad det känns igen.
Jag har varit feg, gått in i saker som jag vet inte kommer att fungera och träder in i Lalaland.
Men om man är där så blir man inte sårad. Eller?
Men ack så klok jag är när det gäller att ge råd åt vänner.
Relationer är läskiga. Det har du nog lärt dig tidigt och det är svårt att lära gamla hundar att sitta men absolut inte omöjligt. Insikt är ett första steg.
Du har nog insikt nog att förstå hur det hänger ihop.
Det spelar ingen roll att man vet att det onda går över, man vill inte ha ont för det. Går man inte in i något nytt slipper man ha ont.. men det kan ju göra ont att va ensam med. Hmm, blir inte klok på det här. Jag vill ju bara få va kär, få kärlek tillbaka och ha det BRA!
Vi får kämpa vidare.
Jag vet. Jag vet hur det känns.. Det suger verkligen. Jag är nästan den enda av mina vänner som inte haft ett ordentligt förhållande, alltså på riktigt.. Och ändå har jag hur mycket råd som helst att ge. Fantastiskt..
Suntui: Jag är president i Lalaland. Är du kung?
Hm, jag hoppasatt jag har insikt nog eller snarare att jag har mod nog att följa det jag jag inser. Om du fattar?
-
Latja: And the fight goes on, skam den som ger sig..
-
Anonym: Varför är det så? Hur kommer det sig? Jag är ju också där. Fan fan fan.
Ibland vill jag bara skrika ORÄÄÄÄÄttvIIIIIsst. Men det hjälper ju sådär.
Helvete så sant!
Alla kan göra misstag, men att göra samma misstag om och om igen? Jag gör det, och kan inte förlåta mig själv.
Tror faktiskt att bloggen fyller en funktion där. Min gör det, i alla fall. Hoppas att du har det bra! Har precis börjat läsa här, men gillar hur du skriver.
Anonym: Fuck yeah
-
Louise: Ja det är ju det där.
Kul att du gillar min blogg och hur jag skriver. Det gör mig glad. Välkommen!
