Återigen
Av träning.
Att jag aldrig lär mig.
Samma sak varje år när säsongen är slut och man har "vila".
Har inte tränat på tre veckor.
Har vilat kroppen.
Det var en hård säsong.
Tror på att kroppen behöver den vilan.
Tre veckor på ett helt år.
Inte så toklång vila kanske.
Så jag vilade med gott samvete.
Men vad hände då?
Jo det negativa smög sig på.
Sakta men säkert blev allt tråkigare.
Tristare.
Jag blev tristare.
Tråkigare.
Ledsnare.
Men.
Bestämde mig för att spela fotboll i år.
När laget har lågsäsong. Som snart blir försäsong visserligen.
Men ändå. Jag behövde nåt.
Har tränat och spelat match.
Den här veckan.
Igår och idag.
Varit ute. I solen.
Sprungit.
Och helt plötsligt känner jag mig inte trist längre.
Inte tråkig längre.
Och inte heller på väg att bli ledsen.
Jag känner mig stark, snygg och bra.
Har energi.
Återigen.
Händer det.
Zinnie tränar. Zinnie glad.
Zinnie tränar inte. Zinnie ledsen.
Sjukt.
Men jag tror faktiskt på det.
På allvar.
Att min kropp eller snarare min hjärna är beroende.
Av just träning.
Men att jag aldrig lär mig.
Nästa år kanske jag lär mig.
Kanske.
Jag är precis likadan, nästan alla bekymmer (iaf sådana som egentligen inte finns utan bara skapas i ens knäppa huvud) kan tränas bort. En lång löprunda funkar bättre än vilken terapi i världen.
Men visst är det väl ändå rätt ok att det funkar så? Värre för de som alltid fastnar i soffan med en påse chips och till slut flyter fram.;)
jag är variant nr 2 i m´s beskrivning......
skit
Det är klart det är så!!Träningen frigör ju endorfiner (?) som gör en glad? Eller? haha.. Och jag håller med dig! Även om jag iblandtappar all motivation och inte vill/orkar. Så när man väl släparsig ditmår man som en kung efter ett tag :)
M: Jo det är väl bra att det funkar så faktiskt. Men att man aldrig lär sig och tänker till innan. Fast det är väl bra att bli påmind.
-
Emm: Äh njut. =)
-
Sandra: Japp precis så.
