Zinnie

Nu har jag gjort saker på mitt lov.
Jag har varit i Stockholm och hälsat på min vän C.
Det var bra för mig.
C och hennes sambo och deras son.
Jag har inte träffat C på ett år.

Men när jag satt där igår kväll och spelade alfapet så kändes det som förr.
Som förr när vi träffades jämt. Alltså j ä m t.
Det kändes som om ingen tid hade gått.
Skönt.
Det fick mig att må bra.
Hon får mig att må bra.
Känna mig lugn.
Som om jag hör hemma.
Lägger inga förväntningar på mig.
Undrar inte när jag ska skaffa familj. Eller kille. Eller större lägenhet. Eller ett annat liv.
Utan är bara glad över att jag finns. Är där. Och är jag.
Tack C. Det behövde jag.

Det är konstigt det där med vissa vänner.
Det är som om man känner varandra så väl att tid inte spelar roll. Eller tycker om varandra så mycket?
Så känns det med BM också.
Där är jag inte gäst.
Där är jag familj.
Det är nog dags att träffa BM nu. Ja det är det.

Jag hatar att de två ska bo åt två helt olika håll i detta land.
Aplångt ifrån mig.
Dålig planering.