Zinnie

Ja tårarna har slutat att trilla.
Men tyvärr så är solen inte här än.
Börjar bli less på att skriva det men så är det.
Kanske bara att gilla läget just nu.
Se ljuspunkter.
Mitt privatliv suger men jobbet går ju bra.
Trovärdigt?
Jag tokhatar att vara ensam men min sport går bra. Tjoho.
Nu då?
Jaja försökte ju i alla fall.

Borde ärligt inte umgås med Magistern.
Men så svårt det är, han är ju överallt.
Fick höra skvaller från en kompis vad han hade sagt om helgen.
Killar är verkligen puckade - fattar de inte att vi tjejer pratar med varandra?
Jo i alla fall så sa han att han kunde hånglat om han hade velat.
Med mig.
Och att han var sugen.
Men att han avstod gentlemannamässigt.

Ska jag berätta sanningen?

Det var inte direkt en ljusgrå lördag för Zinnie. ( Så det löftet sket sig.)
Det var en helsvart.
Både Magistern och min bror bjöd mig på ren sprit. KVART I TRE.
Kunde kanske tackat nej. Men jag jag tänkte inte.
JAG VET. Säg inget.
Jag var helt enkelt kalas och det var hemskt bekvämt att ha Magistern att hänga på där vi trehugget.
Jag insåg nämligen mina begränsningar.
Vi gick och åt.
Kändes också bra.
Jag litar ju på honom.
Att jag inte hängde med den andra killen jag skulle mött utanför var mycket bra.
Jag var för full.


Magistern hade gärna fått följa mig hem minns jag att jag tänkte.
Men jag tänkte inte hångel.
Jag tänkte: Jag vill komma hem hel.
Eller snarare jag vill komma hem överhuvudtaget.

Sen att Magisterns närvaro runt mig precis hela kvällen fick mig att känna mig hemskt ensam när jag kom hem har inget med hångel eller hångelsug att göra.
Det handlar om andra saker.
Som närhet och längtan.
Efter någon.
Inte efter Magistern.
Det gjorde alldeles för ont för att jag ska ge mig in i det igen.
Undra om han inser det?
Undra om han verkligen fattar vad jag gick igenom?
Jag tror inte det.
För han slapp.
Jag kan fortfarande känna var det svarta satt.
Jag kan vända mig om och se hålet.
Och jag tänker inte ens gå i närheten av det igen.

Undra om han vet det?
Skulle han messa mig varje dag då?
Skulle han finnas i min bekantskapskrets hela tiden då?
Kanske inte.

Men vill jag att han försvinner ut ur mitt liv?
Vet inte.