Zinnie

Så där ja.
Hemma igen efter utlandet och nu flytten imorgon.
Fullt upp och det kommer att bli svinbra.
Dessutom tror jag att jag kan ha dejten på kroken.
Han från senast.
Vi sågs ute i helgen.
Han var mycket intresserad av att prata med mig.
Jag pratade väl en stund, var tre vlig och gick sen.
Sen ringde han dagen efter.
För att berätta hur trevligt det hade varit att träffa mig.
He.
Jag vill lätt ha honom.
Men ja.
Han sa ju.
Fast.
Ja.
Jo.
Jag tänker i alla fall ligga lite lågt.
(och smida planer...)
Vi får se, vi får se.

Men en annan sak maler i mig.
Det är det där med ex och vänner.
Shit alltså.
Jag har bara en sån där känsla.
Och jag vet inte hur jag pallar det.
Fast jag vet ju inte.
Men ni vet.
När man bara får en känsla av att det är något som inte berättas.
Och det gör de väl rätt i.
För ska jag vara ärlig så skulle jag inte gilla det.

Är det egoistiskt?
Så kan man ju inte hålla på.
Bestämma över andra är inte min grej.
Men jag kan inte komma över känslan.
Den i magen.

Varför blir man så?

Något är det som jag inte får reda på i alla fall.
Och jag hatar det.
Suck.
Eller inbillar jag mig bara.
Fjantigt.
ÅÅÅÅÅ.

Men nu.
Flytt.
Sen.
Tänker jag planera in en fika med dejten.