Zinnie

Så där ja.
Då har man fyllt på med lite träningsendorfiner och livet känns toppen igen.
Jag är en sån junkie på det.
Vet inte hur många gånger jag skrivit det.
Och ändå måste jag påminna mig själv varje gång.

Helgen var kanon.
Systrar på besök.
Sol.
Öl.
Utgång.

Träffade massa folk.

Den senaste dejten, som inte ville ses mer.

Han var där.

Flög upp från stolen och skulle kramas och säga hej.

Ja jo eh hej.
Jag måste vara en otroligt fin och rolig person.
Ett annat gammalt spöke var där.
En upptagen såklart.
Han som för tre veckor sen sa att det kanske blir vi framtiden.
Eller hur?
Om du kan vara otrogen med mig och jaga mig år efter år trots att du har tjej, så är du säkert världens kap.
Då får du vara hur söt du vill.
Men visst köp drinkar till mig om du nu vill det.
Jag är inte den som är den liksom.

Idag har jag jobbat som en galning.
Eller rättare sagt jag jobbar hela tiden som en galning.
Dygnet runt typ.
Maj och juni är helt sjuka i mitt yrke.
Övertidsersättning?
Vad är det?
Vi har ju sommarlov.
Fast även om det är två veckor kvar så känns det som om jag inte klarar det.
Jag har så mycket att göra att jag kan grina nästan.
Fattar inte hur jag ska klara det.
Och ungarna är ett rent helvete just nu.
Obstinata, trötta, tonårsmonster.
Sa jag att jag älskar mitt jobb?

Två veckor kvar.
Två veckor kvar.
Två veckor kvar.

Tur att jag kan träna.