Zinnie

Var ju som sagt ute igår. Ångesten är inte lika stor som vanligt, skönt. Är dock mer bakis än vanligt, mindre skönt.  Jaja så är det väl, lagen om jämvikt, är det inte det ena så är det det andra.

Vad gäller mig och killar så finns det en helt annan lag. Den som säger undra vad det kunde blivit. Ni som läser min blogg vet att jag recyclar killar titt som tätt, är faktiskt proffs på det skulle man kunna säga. De som jag inte recyclar, ville jag inte ha eller så har de skaffat tjej och man undrar vad det kunde blivit. Som igår.
Träffade en kille från förra sommaren, vi har setts - men inte pratat ordentligt sedan dess. Han var en sån där notorisk singelkille som most likely borde vara singel. Mycket tjejer, snygg, charmig. Vi sov ihop en natt (inget mer)och jag gick tidigt på morgonen för han snarkade som en gris och dessutom sparkades han i sömnen. Skrev något roligt mess sen, som jag aldrig fick svar på. Han skämdes väl stackaren. Sen sågs vi inte, synd. Han var en sån där kille som jag kunde gillat, en "Zinniekille" (för att låna Emms uttryck) Det var förra sommaren.

Nu är det nu och vi ses igår. Han kommer fram. Vill prata. Vi pratar, om sommaren, semestern. Han vill att vi ska komma och hälsa på honom. Han berättar att han har tjej.  Han säger att det känns bra. Det är ganska nytt. Vi pratar om oss, om förra sommaren.

Undra vad som hade hänt , säger han. Ja, säger jag. Du har en attraktiv näsa, säger han. Tack, säger jag. Hela du är attraktiv, säger han. Tack, säger jag. Fast din näsa är fantastisk, säger han. Nu säger jag inget. Ja undra vad som kunde blivit, säger han. Med oss alltså, säger han. Ja om du inte hade snarkat, säger jag. Ja, säger han. Jag snarkar ju aldrig annars, säger han. Jaså, säger jag. Nä, säger han. Han kompis kommer. Ställer sig brevid. Vill prata med. Ja min tjej är här, säger han. Måste gå, säger han. Ja, säger jag. Kul att ses, säger jag. Ja verkligen, säger han. Du måste komma till mig i sommar, säger han. Vore jättekul, säger han. Hon är inte där den veckan, säger han. Så mycket för att ha tjej och inte vara singel längre, tänker jag. Ja visst, haha, säger jag. Haha jag ringer väl då, säger jag. Har inte hans nummer längre. Frågar inte om det heller. Inget att hänga i julgranen direkt, en sån kille.
Jag får en kram. Han går. End of story.

Mitt liv. Undra vad som kunde hänt - lagen. Mitt jävla fan liv.

Inte så att jag vill ha just honom. Nej. Men själva sättet, händelserna. De upprepar sig. Börjar tro att det är jag som flyr. Att det är jag som "gör" så att det inte blir något. Med flit eller inte, medvetet eller omedvetet.
Men vad är det jag gör då?
Vill veta.
Måste ju ändra på det.

Är trött på undra vad det kunde blivit.
Nästa person som säger det till mig får fan en smäll.