Zinnie

Och är fortfarande lycklig.
Har inte vågat blogga.
För att inte pajja nåt liksom.
Eller hunnit heller för den delen.
Han är det bästa som hänt mig.

Alla föräldrapresentationer är redan avklarade.
Och har gått finfint.
Saknar er alla lite minsann.
men kanske får tid att kolla in vad ni haft för er snart.
Om inte så TACK alla underbara underbara bloggvänner.
Ni har betytt mer än ni anar.
För ja min blogg har gjort det den behöver för mig just nu.

Tror nog att det kan vara så att Zinnie har hittat kärleken...
Håll tummarna.
Puss.

Ja herregud vad tiden går fort.

Jag är kär massa och han är ja. Bäst.
Har insett att all tid försvinner när man har en till i sitt liv.

Men det känns lite sådär overkligt liksom.
Overkligt bra.

Det känns fortfarande sådär lätt.
Har numera hans nyckel.
Och längtar sådär löjligt hela tiden.

Så Zinnie är sjukt nöjd med tillvaron.

Finns knappt en tanke i mitt huvud som inte rör honom.
Magistern borta.
Elden borta.
Bara han.

Får inte glömma bort mina vänner bara.
Jobbar hårt på det.
Man blir ju så upptagen i tanken.
Vet ju själv.
Fast det händer inte.
Mina vänner är ju mitt shit.
Och han nu med då.
:)

Skitjobbigt att vara ledig när han jobbar.
Jag bara längtar hela tiden ju.

Alltså skit vad det sa pang.
Dessutom har jag legat bort alla älgar som någonsin varit eller kommer att vara på min balkong.
(Har faktiskt en balkong numera)
Yey.

När man inte trodde det kunde bli bättre.
Så blev det bättre.
Tror jag somnade 4 imorse.
Eller var det 5?

Han är så bra
Och fin.

Vi pratade.
Hade sex.
Myste.
Hela natten.
Jag skulle kunna ta på hans kropp hur länge som helst.
Den är så nice.
He.

Vi är liksom.
Som han sa.
Kompatibla.

Jag har fått så mycket komplimanger.
Att jag gick omkring på stan och kände mig som värsta drottningen idag.

Herregud.
Jag vill ha mer NU.
Kan det inte bli kväll snart?

Ja det låter så när jag får ett mess.
Kakpoäng ni vet.
Jag får kakpoäng hela tiden.
Och jäklarns vilka mess.

Herregud.
Zinnie.
Vuxna människa.
Springa omkring och sexmessa.
När du semestrar i pappas stuga.
Skämmes.

Det är ju så att man rodnar lite faktiskt.
Tihi.

Får nog gömma mobilen imorgon när systerdöttrarna kommer...

Alltså det sjukt bästa sexet jag har haft i mitt liv.
Hade jag i lördags då.
Eller mer i söndags.
Sova är överskattat.

Vi var ute i lördags.
Jag vet vem han är sen tidigare.
Ni vet en sån kille som har funnits långt bak i bekantskapskretsen.
Man hamnar på samma fest någon gång vartannat år typ.
Som man hejar på men inte mer.
Det är han.

Har liksom inte tänkt på honom så.
Men i lördags när vi träffade honom ute så slog det mig hur söt han är.
Och samma sak hände honom.
Vi pratade hela kvällen.
Sen sov han hos mig.
Eller sov och sov.
Jag är en sån slampa.
Och nöjd är jag med det.

Och vi bara passade ihop.
Kändes som om vi känt varandra länge.
Och herregud säger jag bara.
Att det kunde bli så bra.
Inte så att det inte varit bra med andra.
Men nu.
Suck.

Jag sket i alla regler och låg så mycket jag bara orkade första kvällen.
Sen sket jag i alla smsregler och skrev ett redan på söndagen.
Nu skriver vi mess som får mig att rodna.
Fniss.

Som sagt - jag sket i alla jävla regler.
Hatar dem.
Och jag tänker fortsätta med det.
Vi får väl se vad som händer när vi ses igen.
Till helgen hoppas jag, när jag är hemma från havet igen.

Men som många kloka flickor här har sagt.
Är det rätt så känns det lätt...

Oj oj vad här semestras.
Flytten gick som sagt fint.
Dejten är numera avhängd.
Fett.
Herregud hade jag svaga sidor?
Hjälp.
Äh gå och dö.
Och nöjd med att slippa honom är jag.

Sen har jag tillbringat en vecka på en stor avlång ö med goda vänner.
Bör kanske påpeka att både Magistern OCH Elden var med på denna resa.
Vi bodde tillsammans allihopa i en stuga.
Varför göra det enkelt för sig?

Mina misstankar om Magistern och vännen höll i sig.
Jag blev paranoid typ.
Har chillat lite på det nu.
Men nog har det förekommit flörting.
Så dum är jag inte att jag inte ser det.

Jag sket i alla dem och hånglade med en 26-årig brat istället under en blöt kväll.
Två för en är tydligen: GUUUUD så billigt.
Då kan man dricka hela tiden.
He för hånglet iaf.
Bra för egot.
Jag är tydligen fantastisk.
I fall någon undrar.

Resten av veckan flöt på bra.
Jag pendlade mellan att vilja bli ihop med Magistern till att vilja ligga med Elden.
Jag gjorde inget åt något av det.
Klokt.

För nu vill jag varken bli ihop med Magistern eller ligga med Elden.
Jag vill något helt annat.
Fniss.
Fick ett sms nu.

Borde kanske tillägga att jag har haft det bästa sexet i hela mitt liv.
Verkligen.
Sjukt bästa.

Så där ja.
Hemma igen efter utlandet och nu flytten imorgon.
Fullt upp och det kommer att bli svinbra.
Dessutom tror jag att jag kan ha dejten på kroken.
Han från senast.
Vi sågs ute i helgen.
Han var mycket intresserad av att prata med mig.
Jag pratade väl en stund, var tre vlig och gick sen.
Sen ringde han dagen efter.
För att berätta hur trevligt det hade varit att träffa mig.
He.
Jag vill lätt ha honom.
Men ja.
Han sa ju.
Fast.
Ja.
Jo.
Jag tänker i alla fall ligga lite lågt.
(och smida planer...)
Vi får se, vi får se.

Men en annan sak maler i mig.
Det är det där med ex och vänner.
Shit alltså.
Jag har bara en sån där känsla.
Och jag vet inte hur jag pallar det.
Fast jag vet ju inte.
Men ni vet.
När man bara får en känsla av att det är något som inte berättas.
Och det gör de väl rätt i.
För ska jag vara ärlig så skulle jag inte gilla det.

Är det egoistiskt?
Så kan man ju inte hålla på.
Bestämma över andra är inte min grej.
Men jag kan inte komma över känslan.
Den i magen.

Varför blir man så?

Något är det som jag inte får reda på i alla fall.
Och jag hatar det.
Suck.
Eller inbillar jag mig bara.
Fjantigt.
ÅÅÅÅÅ.

Men nu.
Flytt.
Sen.
Tänker jag planera in en fika med dejten.

Först skrev jag ett argt inlägg.
Tog bort det.
Sen skrev jag ett bittert.
Tog bort det.
Allt handlar om min förbannade flytt.
Då ingen kan hjälpa mig.

Nu tänker jag att det löser sig.
Eller nä.
Jag löser det.
Här ska inte behövas något.
Jag behöver ingen.

Så det så.

Jag klarar mig själv.
Ha.

Jag överlevde dagen.
Den var helt ok ändå.
Jag är ledig imorgon.
Då är det bara två dagar med elever kvar.
Jag åker till Espana om mindre än två veckor.
Jag ska fika med den senaste dejten i helgen.
Vi är vänner - det känns bra.
Jag har en annan dejt i helgen.
Kanske. Men hemlig.
Jag har återigen tränat duktigt.
Jag har fått min lägenhet uthyrd.
Jag ska flytta om en månad.
Jag har gått ner ett kilo.
Jag har spelat paintball och det var askul.
Jag gillar min mamma.
Jag har köpt svenska jordgubbar idag.
Svindyra - men svenska.
Jag är tydligen fortfarande snyggast i mitt lag.
Trots att jag inte spelar längre.
Jag har bara ett utvecklingssamtal kvar.
Jag ska på kurs nästa vecka.
Jag ska klippa mig imorgon.
Mina elever var ändå ganska snälla idag.
Jag var också ganska snäll.

DET ÄR SNART SOMMARLOV.

( Positiva listor är bra. Testa. Man blir gladare.Lovar.)

Jag vill inte gå till jobbet imorgon.
Har riktig jobbångest.
Kanske inte verkar så märkligt.
Ja menar herregud, vem har inte haft det?
Jag har det helt klart.
Förr.
Men aldrig sen jag blev lärare.
Förrän nu.

Jag bara känner avsky för vissa elever.
Hur hemsk är man inte då?
De är ju bara barn - herregud.
Men jag gör det.
För nu är det nämligen protest mot mig som gäller.
Elak protest.
Uträknad.


Eftersom jag är den enda som alltid finns på plats och dessutom den som sätter gränserna och säger nej.
Ja då protesterar man mot mig.
12 åringar kan vara vidriga.
Tro mig.

Önskar jag kunde skicka hem vissa.
Så.
Gå.
Du behöver inte vara här och förpesta tiden för mig och alla andra.
BORTSKÄMDA CURLINGUNGAR.
Jag ska fan aldrig bli en curlingförälder.
Inser de inte att de skapar små monster?

Men vad spelar det för roll vad jag vill och inte vill.
Jag står ju där imorgon ändå.
Suck.
En vecka kvar.

Hoppas att jag inte grinar imorgon.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH
Jävla skitdag.

Och så grät jag en skvätt på jobbet med.

Nya bekantskaper är bra.
Blev en toppenkväll där jag kände mig mer än välkommen.
Pratade massa mys och kloka saker med härliga människor.
De ska jag träffa oftare.
Tillbringade första halvan av kvällen med att förfesta med mig själv.
Ganska mysigt faktiskt även om jag innan tyckte att det var synd om mig.
Men vin, Robinson och salta pinnar är underskattat.

Vi satt ute och drack till halv ett.
Sommar.
Jag gillart.
Senare på det vanliga stället så var stalkern där.
Han som jag konstant nobbat i ett års tid nu.
Han som jag dejtade några gånger för tre år sen.
Som berättade att han ville ha söta tjejer som inte ville ha honom.
Att det sen blev en kamp för att få dem att vilja ha.
Sen ville inte han och dumpade.
Men att jag var annorlunda.
Och så gjorde han e x a k t så med mig.
Man kan ju undra hur blåögd jag var egentligen.
Men det var på den tiden som jag litade på folk.
Har som sagt toknobbat honom.
Och ja ju mer jag nobbar... ni fattar.

Igår var han där.
Kände en arm i midjan och var precis på väg att vända mig om och säga något syrligt.
Men jag gjorde inte det.
Vet inte varför.
Han bad.
Verkligen bad att jag skulle prata med honom.
Han hade blivit vuxen hävdade han.
Jaha.
Tänkte jag.
Vilket framsteg.
Ring pressen, eller nåt.
Sen gjorde jag något som jag aldrig hade trott om mig.
Jag sa: Vi pratar väl då.
Vad hände egentligen?
Fattar fortfarande inte.

Vi går sa han.
Till dig?
Eh typ nä det gör vi inte.
Vi gick till honom.
Han babblade och babblade om hur han hade ändrats.
Drog hela sitt livs kärlekshistoria.
Erkände alla misstag.
Bad mig om en chans.
Och jag sa bara : Mm ja jo. Vet inte.

Hos honom försökte han.
Jag ville i n t e.
Nej jag vill inte ha sex, bara mysa, sa han.
Snälla sov här.
Tja. Bara sova?
Men kan vi inte mysa i sängen lite bara.
Snääällla.
Tröttnade på tjatet och gick.

Försökte känna efter om jag kände något när jag gick hemåt.
Typ ilska eller hämndkänslor eller pirr eller vad som.
Och jag kände inget.
Det var bara helt ja tomt.
Kämpade lite med att klämma fram några tårar.
För att det är synd om ensamma mig liksom.
Men inga tårar kom hur jag än klämde.
Kände inget.

Och så känns det idag också.
Lite läskigt nästan.
Att inte känna något.
Är det så här jag har blivit nu?
Inte ledsen men inte glad heller.
Inte hoppas för då blir man besviken.
Men inte nipprig och sprudlande heller.

Näääää.
Sån vill jag inte vara.
Det var nog bara för honom jag kände typ inget.
Han har liksom bränt sina broar.
Fett.