The dark side
För varje gång jag skriver kommer det fram mer och mer bitar av mig som vill ut. Ju mer jag skriver desto mer vågar jag liksom, få ur mig det där som jag behöver få ut. För det är väl det som är poängen med min blogg, att skriva det där röriga, svarta, dumma som vill ut - som jag inte delar med mina vänner. Som jag inte vill tråka ut mina vänner med - de får bära nog ändå av mig och av sig själva.
Och sen skäms jag. För att jag har en svart sida. En svart sida som kan få ilskeutbrott, som gör dumma saker, som är tokego - som vill ha bekräftelse till varje pris.
Men det måste ut, nu. Så här kommer en bekännelse av nåt dumt jag gjort. Mycket dumt. Som bara handlade om bekräftelse, åter igen. Se på mig, jag är bra, du vill ha mig eller hur?
Min underbara kompis M ( bara här, suck) har inte haft tur i kärlek det senaste året, självförtroendet sjönk och hon tyckte inte hon dög till. Men sen hade vi en toppenhöst där vi var ute och fick uppmärksamhet, en hel del.
En kväll när vi var ute var en fantastiskt snygg kille ute, han flörtade med oss - båda. Men min kompis M såg bara att han flörtade med henne. Jag lät henne få. ( Storsint...). Jag backade när han kom fram och han drog tag i henne, de pratade, bytte nummer, sen gick han.
Sen hörde han av sig, bjöd på dejt, hon gick dit, fick mat , de låg, sen hördes de aldrig mer. Hon messade - han svarade inte. Hon ältade det ett tag - var lite ledsen först, kände sig dumpad. Sen gick det över. Jag tröstade. Var en vän, sa att hon var värd mer. Detta var i november.
Sen blev det februari. Jag var ute, inte M. Där var han. Sa jag sjukt snygg? Han flörtade megamassa - jag lekte med. Kul. Bekräftelse. Vi gick och satte oss. Vi pratade. Om M, tja hon hörde ju inte av sig mer - sa han. Jag räknade ut att han mest var ute efter sex sådär. Inget allvarligt. Med M. Det var ju inte M. Sen insåg jag att jag fick erbjudandet rakt i min famn. vad sägs om lite sex sådär. Inget allvarligt.
Sa jag att han var brandman med?
Jag tänkte inte så mycket, tog med hem - fick massa smicker. Kommer fortfarande ihåg att han sa att min kropp var fin. Bekräftelse. Vi hade sex, mycket, bra. Han tog mitt nummer när han gick. Vi hördes. Blev KK. Typ.
Sov hos varandra, hade sex, i en månad kanske eller två? Nån gång i veckan sådär.
Sen var vi ute jag och M. Och han var ute, brandmannen. Han flörtade, log, såg oss.
M blev fnissig. Såg du? Han kollade på mig? Såg du? Brandmannen.
Jag: Mmm. Jo. Nu går vi. ( Dåligt samvete...)
När vi träffades, jag och brandmannen, efter den kvällen flinade han och tyckte det var kul. Tro fan det - han har legat med oss båda, vilken jävla jackpot för honom. Jag gillade inte. Kände mig billig. Trots att jag ville ha sex bara.
Det var sista gången vi träffades. Jag gick på morgonen, var nog rätt kall. Han var det med - inga kramar eller pussar den morgonen.
Hade dåligt samvete. Uhh jag är hemsk. Alltid denna bekräftelse.
Funderade på om jag skulle berätta. Berättade för en vän, fick rådet, nej säg inte. Hon har nog rätt - ibland är det bättre att inte veta.
Tiden gick, jag såg honom inte, M sa inget om honom. Utom ibland, då mm:ar jag bara. Sen blev det juni. Då är han överallt. Suck.
På krogen.
På stan.
Vid stranden.
På uteserveringar.
Cyklar förbi.
Ibland känns det också som om det är brandmän överallt. Går vi inte förbi en brandstation, så kommer det en brandbil, eller så står det en brandbil där vi är. Fan vad det måste brinna överallt.
M fnissar om hon är med. Då hejar inte jag. Han hejar inte.
När jag är själv. Då hejar han, då hejar jag.
Fy jag är en svart människa.
JAg håller med din vän. Säg ingenting till M. Er vänskap är värd mer än en brandman som ingen av er träffar längre. Och du vet väl vad man säger om att se saker överallt? Det man tänker på ser man. Jag haede en gång en gammal skruttig "veteranbil", det finns inte så många av den modellen kvar, men när jag hade min, då fanns de överallt. För att man omedvetet sökte efter dom. Spöket. Honom ser jag överallt. Rakade välbyggda långa killar. Men de är aldrig han. Hjärnan är knepig...
Och alla har vi en svart sida och våra lik i garderoben. Det måste vi få ha.
Kram
Säg inget men gör inte heller om det....
Jag har varit i din väns situation och när jag fick reda på det så var jag otröstlig och sviken så in i norden.
Säg inget..
Alla mina pojkar: Nej inget säga. Har vi alla en svart sida? Ja så är det kanske, borde lära mig min lite bättre bara. Så att den inte bestämmer för mkt.
Anonym: Som sagt ska inget säga, min egen plåga - inte M:s. Oj vad jag inte vill göra om det, never. Jag hoppas verkligen att jag är stark nog att inte.
Nä, säg inget för allt i världen. Och det komemr sanrt en tid då någon annan får upp ögonen för henne och då får vi hoppas att han inte har ögon för dig också :S Knepig sits men jag förstår dig ändå. Svag i köttet är man ofta då självförtroendet inte är på topp.
Jag tycker inte heller du ska säga..och tack för en rolig blogg. Nu kommer jag att vara stammis:)
Victoronia: Jo nåt där med självförtroendet är det helt klart.
Märtha: Tack, kul att du tycker det - du är så välkommen hit =)
Jag tycker inte det som hände betyder att du är en svart människa.
Det betyder bara att du är människa.
Och vilken j-vla tur är väl det - att du inte är daggmask, raring... ;-)
Människan tänker på sig själv i första hand - även om man kan öva sig på att vara mindre egoistisk, men jag tror att det är någon slags överlevnadsinstinkt som sätter in. Även om nu en brandmans vara eller icke vara knappast handlar om liv och död - men jag tror att man inbland handlar på ett sätt som man förvånas själv över.
*jösses vad jag svamlar*
Men jag håller med föregående talar. Det hjälper ingen att berätta något som redan hör till historien.
Kram
Petra: Ja jag vill nog inte vara daggmask när allt kommer omkring iaf ;) Fast det är tufft att vara människa också, men man är väl det.
sötnos, det där var väl ingenting! du är ALLDELES för hård mot dig själv! jag menar jösses, vad skulle du ha gjort; levt i celibat för att din kompis ville ha en kille som inte ville ha henne? :P nä, så kan man inte leva. jag tycker att du gjorde helt rätt och att du inte har nåt att vara arg på dig själv för! tihi vissa av oss har gjort värre saker... ;) och han var ju i alla fall inte GIFT med din kompis... så då är det luugnt sötnos.
