Zinnie

Mm jag kan verkligen konsten att hålla min hjärna sysselsatt när jag inte vill tänka på för mycket annat (som att jag vill att J ska höra av sig). Försöker syssla med det mesta för att inte bli knäpp (funkar när man känner sig ensam med), som att messa med andra och surfa runt på spray. Fungerar ibland bra och ibland mindre bra, men för det mesta lyckas jag få mig en liten egokick och ha lite kul åt alla puckon som finns där .
Men som sagt...ibland funkar det sjukt bra. Som nu. Eller ja det började förra veckan, men vi messade igår... Satt och slösurfade på spray, kollade sidor och skrattade lite och tyckte en del var snygga och en del inte - ja som det är typ. Men messa nån var jag inte ute efter, utan mer snoka runt och läsa gästböcker och titta på bilder.
Så helt plötsligt hamnade jag på en sida med en kille som jag tyckte var rätt snygg, började läsa lite (dryg sate, lite kul) sen gick jag in i fotoalbumet och tittade. Då stannade jag upp och tyckte mig känna igen honom, kunde han vara en kille jag pluggade med för läääänge sen, typ 8 år sen. Om det var han så tyckte jag då att han var charmig och snygg, vi flörtade nog en hel del med varandra - men han hade tjej och jag var nog lite för blyg för att våga nåt.
Slängde iväg ett mess och frågade om det var han och efter lite messande så kom vi fram till att visst var det han =). Vi bytte msn och började prata där.

Jag hade (tydligen) en sån där, "jagkännerförattvaraärlig"-dag (de börjar dyka upp lite väl ofta nu för tiden, farligt) och sa till honom som det var. Sa att jag mindes att jag tyckte han var söt och att jag nog var lite intresserad - och hans svar blev att det var ömsesidigt!!! Att han också hade gillat mig och att det garanterat hade hänt något ifall han hade kommit på den där avslutningsfesten som vi bjöd honom på. Han kom inte därför att min puckade vän då slarvade bort hans nummer...suck. Sen sågs vi inte mer.
Men din tjej då, frågade jag och han svarade att det tog slut mellan dem då vid den tiden och att han definitivt var intresserad. Han skrev också att jag blev väldigt intressant nu igen, nu när han visste att jag varit intresserad då...ops.

Jäklars vad nöjd jag blev när han sa det. Det hände för 8 år sen och ändå kände jag en så tillfredsställelse av att veta. Varför? Vad spelar det för roll idag? Varför blir man sån? Egokick så det skriker om det. Skönt att veta att någon vill ha en typ (men inte vilken någon som helst, viktigt vilken någon det handlar om), en bekräftelse av att jag är bra.

Vill ju egentligen inte ha honom, vill ju ha J om han nu kunde höra av sig nån gång (Tålamod?? Vet inte vad det betyder), men ändå kommer jag på mig själv med att leka med tanken om vi skulle träffas... En ren avledningsmanöver eller bara egokick?

Det blev ett namnbyte, lördagens recycling kallas numera J. Funkar bättre i mitt huvud.