Zinnie

Blev utgång i sommarvärmen igår.
Träffade såklart Magistern. Såklart.
Kändes lite kontstigt med tanke på drömmen jag hade häromnatten.
Jag drömde att jag träffade Magisterns nya tjej.
Tror nämligen att han har en.
I alla fall.
Jag träffade henne.
Och sa: Haha du är ju ful. Jag är ju mycket snyggare.
I min dröm.
Sen fick jag be om ursäkt för att hon blev ledsen.
Sjuk dröm.
Men lite rolig.

Kändes som om drömmen varit verklig när jag träffade Magistern.
Så jag pep iväg efter en kort kram.
Skämdes liksom lite.
Knäppt.

Sen träffade jag Chefen.
Han har jag inte träffat sen den kvällen jag och Magistern träffades.
Han berättade hur mycket han saknat mig.
Hur kul det var att se mig.
Hur gärna han hade velat att jag skulle följt med hem.
Om inte han hade haft vänner på besök.
Jag hängde lite med honom och hans vänner.
Och tänkte att jag inte vill följa med hem till honom.

Men det händer igen.
Igen.
Igen.
Igen.
Gamla strul, killar, pojkvänner.
Som dumpat mig.
Vill ha igen.
När jag inte vill ha längre
Varför gör de så?

Handlar det om ett ägabegär?
Henne har jag haft. Hon är min typ.

Ångrar de sig?
Ger jag ett så dåligt första intryck?
Eller är jag bara så fantastisk när de ser mig igen?
Varför är jag singel i så fall?
Hrm.

Vill man ha det man inte får?
Låter jag dem få mig för lätt i början.
Och sen så är jag svår.
Då blir jag intressant.
Är det verkligen så puckat?

Jag fattar verkligen inte.