Zinnie

Det blev ingen dejt i fredags.
Och jag har inte beställt tid på körskolan än.
Blir på måndag - lovar.
Iaf.
Ingen dejt.
Han hade mycket på jobbet.
Tänkte jaja det blir väl bra.

Så igår. På kvällen ringde han.
Ville höra av mig nu när vi inte sågs igår sa han.
Mysigt.
Vi kom fram till att vi båda skulle ut och att vi kanske skulle ses.

Och sen tänkte jag på det resten av kvällen.
Hann vara ute i tio minuter - typ.
Sen stod han där.
Och sen glömde jag allt annat.

Vi satt och pratade hela kvällen.
Och hånglade lite. Bra hångel.
Sen gick vi.
Vi skulle inte sova hos varandra sa vi.
Eller hur? Lätt att låta bli där vid 3.
Så jag sov där.
Vi låg inte - bara hångel.
Sen pratade vi.Igen.
Massa.
Frukost fick jag.
Och fick skjuts hem.
:)

Och nu bara ler jag.
Han är så söt.

Bara positivt nu Zinnie.
Inget tänk om. Eller det värsta som kan hända.
Utan bara le.
För det tänker jag idag.
Le.
Och tänka på att han kysser bra.

Jag har

Pratat med dejten från i lördags.
Sagt att det inte blir något.
Lyssnat på hans övertalningsförsök.
Önskat honom lycka till i livet.
Varit snäll.
Och ärlig.
Bra va.

Varit på promenad med nästa dejt.
Han som jag trodde var ursöt.
Han var ursöt.
Och lång.
Och trevlig.
Och smart.
Och luktade gott.
Och ville träffa mig igen.
På fredag.
Tjo.

Invigt mitt träningskort.
Och insett att jag nu vågar träna själv.
Helt sjukt stort.

Bestämt mig för att boka körskola till sommarlovet.
Nu jävlar ska jag bli vuxen.
Har jag inte bokat körskola när veckan är slut skäll på mig.


Duktig är veckans ledord.

Det är lördagkväll. Jag sitter själv i soffan och knäcker alla ungar på alla frågor i vi i femman.
Herregud, de kan ju inget nu för tiden.
De har inte haft mig som lärare hör jag.
Sen tänkte jag äta pizza och håna alla i Robinson.
Hade varit roligare om de hade varit kvar i träsket.
Hehe ät ni sniiiiglar. Jag tar en bit pizza till.

Och vet ni. Jag är helt nöjd med det och på asbra humör.
Så bra humör att jag överväger att kanske gå ut och dansa nykter ( bakis) med min kompis senare ikväll.
Man vet aldrig.

Ja vadan detta då?
Jag fick ligga.
Och höra att jag är underbar.
Men jag tror inte att jag vill bli ihop med honom.
Tyvärr.
Men.
He liiiiikeees mee.
Gårdagens dejt alltså.

Jag behövde det så in i bomben.
Jag hade ju nästan glömt bort att jag kan vara underbar.
Nu har jag kommit på det igen. Tack vare min dejt.
Ibland kan dejter ha olika syften eller poänger.
Den här hade defnintivt sin.
Bra.

Har redan börjat fiska efter en annan dejt. Han verkar ursöt.
Tänk. Jag kanske träffar en dejt som som tycker jag är underbar men som även jag tycker är underbar nästa gång.
Eller nästa gång.
Eller nästa gång.
Eller nästa gång....

Jag har en dejt på fredag.
Den kan bli skitbra. Har all potential.
Men också gå åt helvete. Eftersom förväntningarna är så stora.
Tänker inte berätta mer nu.

Hur det går får ni reda på i helgen.

Nu. Träning. Fotboll faktiskt.
De ringde ju efter mig.
Och sen skiner solen.

Träningskortet är ännu outnyttjat...

Det där förra inlägget.
Lite ångest på det.
Men vad skönt att ha skrivit.
För om det KÄNNS så ibland så måste jag ju få skriva det.
Sen att det inte ÄR så (som någon snäll påpekade) på riktigt är ju bara bra.

För igår. Då kändes det inte alls ensamt.
Jag blev tvingad till gymet för att köpa kort.
Mitt första någonsin.
Har ju alltid sportat i lag.
Men nu äger jag ett gymkort. Vid 31 års ålder.
Men blev tvingad av en vän i alla fall. En vän som kom ihåg att jag hade sagt att jag behövde bli tvingad.
Jag är så larvig med sånt.
Så hon tvingade. Hade ingen väg ut.

Tur.
Så nu ska jag minsann bli en aerobicsbrud med jazzbxor och hästsvans.
Äta powerbars och studsa när jag går liksom.
Eller.
Inte.
Men jag tänker träna.

Jag har inte gått i pension.
Tar emot att blogga bara och har väl kommit på varför.
Bloggen har liksom tappat sitt syfte för mig.
Är ju jag som låtit det bli så, varför vet jag inte.
Alla bloggar har ju sitt syfte vare sig det är att visa sjuttiofem dagens outfit på en dag, skriva om när man gick upp imorse, klaga på samhället eller att vara allmänt dryg eller kul eller ja.
Ni fattar.

Syftet med min blogg var självterapi.
Som jag uppenbarligen är i stort behov av har jag insett.
Säg inte åt mig att gå och prata med nån.
Jag skriver istället.
Jag behövde få skriva om hur det sög att vara singel.
Om hur man vill ha, blir intresserad, blir ledsen.
Efter att ha skrivit ett tag insåg jag att mina läsare hjälpte mig.
Hade väl egentligen inte tänkt på det där i början.
Ville bara skriva.
Men ja det är ju en blogg och poängen är väl att bli läst.

Och jag fick massa hjälp.
Och jag fick ur mig en massa jobbigt.
Om familjen.
Om mig.
Två vänner fick min blogg.
Ingen annan.
Lite som en nödutgång typ.
När jag inte kan säga så skriver jag - då ser ni.
Så vet ni.
Ångrar det ibland och ibland inte.

Sen fick jag fler läsare.
Och jag läste.
Det blev kul.
Man ville vara rolig.
Och jag skrev för er och inte för mig.
Men oj vilken besöksstatistik.
Sen blev det tungt.
Och jag skämdes över hur deppig jag var.
Fick sämre besöksstatistik.
Slutade blogga.
Började igen.
Tänkte att nu var det nytt.
Nu var jag positiv.
Här skulle det minsann skrivas glada saker och jag skulle visa kraft och framåtanda.
Lite som en självuppfyllande profetia.
Om jag skriver att det är bra.
Då blir det bra.
Och så gick luften ur liksom.

Jag insåg.
Att jag sumpat hela poängen. Varför jag skriver.
Screw all jävla besöksstatistik.
Jag skriver ju för mig. För att jag behöver få rätsida på hur jag tänker.
För att orka.
För ni vet.
Det suger fan att leva emellanåt.

Så nu tänker jag vara precis hur deppig jag vill.
Och trist.
Och dömande.
Och ego.
Och skriva saker som jag ser dem.
Från mina ögon.

Jag tänker skriva att det suger att vara ensam.
För helvete vad jag är ensam. Även när jag är med andra.
Att jag undrar om det är någon som känner mig. På riktigt liksom.
Att jag jobbar länge på fredagar för att slippa fundera på vad jag ska göra.
Att det suger att ingen undrar vad jag gjort en helg.
Eller en arbetsdag.
Att det känns som om jag har vänner men inga nära.
Längre.
Att jag föraktar mig själv vissa dagar.
Att jag drar mig undan och tror att det blir bäst så.
Men att jag egentligen är en förbannad fegis.
Som inte vågar stå för vem jag är.
Att jag ibland undrar vem fan jag är.
Att jag tycker att jag är bättre än vissa andra dagar.
Snyggare, roligare och framförallt mer fantastisk.
Att jag älskar att höra att jag är bra.
Men att det aldrig räcker ändå.
Jag tänker skriva att jag fortfarande tror på att man hittar kärleken bara man är snygg nog.
Eller smal.
Har rätt kläder.
Typ.
Fastän jag vet.
Egentligen.
Och sen köper jag nya kläder. Igen.
Jag tänker skriva att jag skäms för att jag inte är den jag vill vara.
Och att jag faktiskt börjar ge upp hoppet om den framtid jag trodde jag skulle få.
Och att det skrämmer skiten ur mig.
För vem vill sluta hoppas?

Allt det där tänker jag skriva om.
För det är min blogg.
Min bästa vän.
Som får höra mina tankar.
Mitt svarta.
Men också mitt vita.
För jag behöver skriva.
Och läsa.


Så.

Shit jag börjar verkligen känna mig som jordens gnälligaste pensionär.
Det enda jag skriver om är min sjukdom. Och åkommor.
Ojojoj vad det äääär synd om mig.
Eller.
Åh.

Nog för att X2000 numera har stannat. Ingen kokt mat i helgen tack!
Har nämligen hällt i mig proviva och fyllt kylen med diverse liknande produkter.
Fram för bra magbakterier.

Nä idag förstår ni.
Då vaknade jag 3.30. Pigg och glad.
Och med torrhostan från helvetet.
Ärligt jag har hostat sedan dess. Det slutar inte att klia.
Jag blir GALEN.
Man kan hosta så att man både får kramp i magen och ont i huvudet.
Bara så att ni vet.

Halsen känns som om jag sandpapprat den.
Men herregud jag ska inte gnälla.

Tänk på barnen i Afrika.
Ja det ska jag.

Ibland ler turen mot en.
Och ibland skrattar den en rakt upp i ansiktet.
Här gick jag och trodde att nu när man fått medicin - ja då blir man bra.
Men icke sa Nicke.
Istället får jag tillbringa tiden väldigt nära en toalett.
Min mage gillar tydligen inte penicillin längre.
Allt jag äter åker som X2000 rakt igenom mig.
Tjoho.

Har fått kostråd. Kokt kokt och åter kokt mat.
Fy.
Jag vill äta hamburgare.
Känner mig hungrig hela tiden.
Och tydligen ska jag fortsätta äta de där jävlarna som får mig att bli så här.
Livet leker.
Tänker nog äta en hamburgare i alla fall.
Bara för att.
Och det går väl över. Nån gång.


Men. Hursom.
Jag tänker inte köpa en lott idag.

Jag gick till doktorn.
Till slut. Idag gick jag dit.
Och nu har jag fått medicin så att nu ska Zinnie bli frisk.

Kan man dricka vin om man äter penicillin? Bara lite liksom?
Är sjukt rödvinssugen.

Återkommer.

Jag har inte försvunnit igen.
Jag har bara blivit sjuk.

Hosta är djävulens påfund. Eller det som ger upphov till hosta.
Jag har träningsvärk i hela magen av allt hostande.
Herregud vad äcklig man känner sig.
Hur kan min kropp producera denna mängd av äckligt grönt slem?
Jag tror jag måste gå till farbror doktorn.

Jag gillar inte att gå till doktorn.
Det gör jag bara i nödnödfall.
Som när jag bröt handleden. Då gick jag dit dagen efter att jag hade brutit den.
Då insåg jag att jag måste.
De tittade på mig på sjukhuset och frågade om jag hade sovit gott natten som var.
Det hade jag ju inte.
Märkligt.

Jag är nog lite för envis för mitt eget bästa.
Men vill inte gå till doktorn.
Känns onödigt.

Host.

Vi säger så här.
Är det inte bättre imorgon.
Då går jag på tisdag.
Ok?

Nu måste jag planera mina lektioner imorgon.
I fall jag måste vara sjuk.
Tjoho.

Host.

(Tyck gärna synd om mig.)

Var tvungen att skriva ett inlägg till.
För jag bara måste säga.

Att Mammas nya kille är världens bästa radioprogram.
Heja Mangan!

Försök att åka buss och lyssna på MNK utan att skratta.

Nu har jag bokat resa till Skåne. Till BM.
Det var banne mig på tiden. Fy vad dålig jag har varit på att hälsa på dem.
Jag mår ju alltid så bra när jag varit där.
Men nu är det ju måbravår så vad passar bättre?

Och vet ni vad det bästa är?
Jag kan ha med mig min nyyyaaaa dator på tåget.
Suck.
Längtar till tågresan också. Inte bara till BM.
Det är ju hur bra som helst.

Jag är så nöjd med mitt nya glada liv.

Idag har vi varit och simmat med barnen.
Jag badade inte dock.
Satt och tittade på.
Man får ju ärligt huvudvärk av att bara vara i klorlukten. Lite värmen med, men mest kloret.
Alltså de som jobbar där måste ju sakna nåt i sitt luktsinne.
Och bli helt klorförgiftade.
Jag tycker fortfarande att det luktar klor och nu är jag ju hemma.
Stackars de som jobbar i simhall.

Men vilken tur jag har som får jobba med mellanstadieungar varje dag.
Det utvecklar mig massa.
Jag kan en massa coola inneord.
Som ägigt.
Det är ett ägigt ord.
Mer kan jag nog inte avslöja - lite av en yrkeshemlighet.

Men jag kom däremot att tänka på de coola ord man själv använde på mellanstadiet.
Som lyllo.
Asbra ord.
Lyllo mig som har en ny dator.
Och kubba.
Jag kubbade som f-n på träningen.
Ibland kunde man säga lubba istället för kubba. Det var lite samma sak.
Haha.

Kommer ni ihåg några?

Vem behöver en kille när man har en ny dator?
Min min min.
Dessutom är den snygg.

Idag har jag varit en mogen 31-åring och vaknat upp utan att vara bakis.
Fett nice.
Har tillbringat min dag med att:

- se på Twilight. Suck jag vill hångla. Och bli vampyr eller nåt. Shit jag faller verkligen för tonårstjejsfilmer.

- utrotat silverfiskarna i mitt badrum med en massa insektsgift och klorin. Miljövänligt värre. Det suger verkligen att bo i ett gammalt hus. Måste flytta.

- tvättat mina nya kläder så att jag kan ha dem igen. Tights is the shit. Kanske ska börja modeblogga om vad jag har till mina übermoderna jeanstights. Typ dagens oufit. Vilken smart idé - det är det nog ingen som gör.

- kolla på ett avsnitt av Ghost whisperer. Gud vad jag gillar sånt där övernaturligt skit. Ja jag gillade Buffy. Så nog om det.

Nu tänker jag fortsätta min dag med att

- äta nåt ihop med Magistern. Ja vi umgås ofta och mycket. Det är bra. Vi har kul. Just nu är vi inne på pizza. Rimmar illa med min salladsdiet. Men vad fan. Pizza är ju så sjukt gott.

- gå på födelsedagsfika hos söta vän D. Hoppas att hon är mindre trött nu. Om man inte får ge present, får man ge nåt annat då? Typ ta med sig extra fika? Eller nåt man vet att vännen gillar att äta? Det är ju inte present - bara omtänksamt.
Ja så gör jag.

Ha en skön söndag allihop.
Kram och kyss till er.

Nu har jag ätit sallad tre dagar i rad.
Nu tycker jag att jag har varit duktig.
Och att jag borde vara fit for beach 2009.
Borde iaf.
Det är då skit att allt ska ta så lång tid.

Jag är en otroligt otålig person.
Helst ska saker hända med en gång.
Bli smal - imorgon tack.
Ha sommar - nästa vecka.
Fylla år - en gång var femte år.
Alltså jag kan ha kalas, ofta -  men äldre behöver jag inte bli. Tycker det är bra nu.
Skulle väl vara det som kan hända mer sällan.

Skulle varit hur bra som helst om man hade kunnat bestämma sånt.
Då skulle jag få lön varannan timma och ha sommarlov varje söndag.
Vilket glid det skulle vara.
Självklart skulle ju bara jag kunna göra detta, annars är det ju inget kul.

Ja fick jag välja så skulle jag ha helg nu.
Tur att det bara är en dag kvar.

Måste ju berätta om lördagskvällen.
Jag var ju hemhemma.
Och skulle festa med mina systrar.
Eller styvsystrar - men ja vi säger systrar och har bestämt det så då är det så.

Festen börjar bra. Eller inte.
Vi är 10 stycken.
Varav 7 är småbarnsföräldrar.
2 av dem gravida.
Tjoho.
Helt plötsligt börjar jag fatta varför jag inte bor hemhemma längre.

Undra om jag själva hade varit en av dem om jag stannat?
Tror inte det.
För jag hade dött på att stanna.
Jag behövde flytta dit jag inte kände nån.
Plugga för att jag vill.
Välja att stanna i den nya staden.

I alla fall.
Det börjar sådär.
Men sen vet ni.
X antal vinglas och drinkar senare så har jag rökt tre cigg på raken och tjutit med mina systrar.
Berättat hur avuuundsjuk jag varit på dem.
Haft en gruppkram med dem och lovat dyrt och heligt att vi ska umgås mer.
Svamlat nåt fint och småbarnsföräldrar och gravidmagar. (Jag kan bli sådär snääääll när jag är full, suck.)
Ägt på singstar.
Blivit bättre på singstar ju fullare jag blev.
Stått i kö skitlänge och insett att vakterna inte känner mig längre. (9 år sen..)
Druckit värsta sommardrinken.
Flörtat lite med en söt kille som garanterat var förlovad.
Stått 1 cm ifrån en känd schlagerkille som inte gillar tjejer men gillar sin kör. (Gissa ni min hemhemstad...)
Dansat som fan.
Sett folk som gick på gymnasiet och som var coola.
Kommit fram till att de är lönnfeta och inte alls coola längre.
Haft jättekul med systrarna mina.
Varit med om jordens längsta garderobskö.
Fjäskat till mig tre kebabrullar på ett stängt ställe.
Fått kebabgubben att ta mig i försvar från jobbiga killar.
Hört kebabgubbens visdomsord till dessa killar.

"Så där får man inte göra. Vet ni. Se men inte röra."
(Läses med fördel med en viss brytning)
Ni såg att det rimmade va?
Värsta kebabpoesin. Eller nåt.

Blivit bakis och resten vet ni.

Ja vad det suger att vara bakis.
Man blir ju mer bakis med åldern också.
Herregud. Tänk när man är pensionär.
Då räcker det väl med att lukta på lite punsch eller nåt så är det kört i en vecka.

Jag firade min bakisdag med att hänga lite med mina kusiner.
Killar. 5 och 8 år. Snart 9 får jag väl förtydliga.
Önskelistan är ju redan skriven.

Vi spelade wii.
My first time.
Men det hade de ingen som helst förståelse för.

Vaaad du äääär dååålig.
Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C....

Va? Vadå C? Vad är C?

Åååå. Men Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.Tryck C.

Jaaaa. Jag ska.
( Då tycker han som är 5 att jag verkligen är för dålig och börjar "hjälpa till" genom att trycka på mina knappar åt mig. Funkar skitbra.)

Nu åkte du ju ur igen. Du är verkligen dålig på Super mario cart.

Ja. Verkligen. ( Nu snurrar det lite huvudet eftersom jag är bakis om ni minns.)

Sen nitade jag min bror i boxning.
Och kusinerna kom fram till att jag i alla fall var bra på boxning.
Tur.

Man behövde inte trycka C när man boxade...