Grymt
Skönt. Ska utnyttja och skriva positivt. ( Lovade E det...)
Alltså hans förklaring är mysko och ganska knäpp. Kan faktiskt inte skriva den här. Men jag kan hinta så får ni gissa själva.
Som jag skrev i en kommentar så hade han vissa prylar för sig som inte var mina prylar typ. Han insåg rätt snabbt att det inte var mina prylar. Så han frågade inte ens. Bra det.
När jag var full tänkte jag att vad fan.
Nu när jag är nykter tänker jag. Tur. Aldrig i helvetet.
Sen vet jag att han gillade mig. Gillar mig. Att han tycker att jag är sjukt söt och grym. Att han vill. Men de där prylarna är viktiga för honom. Att han vet han är lite onormal typ. Eller ja annorlunda kanske. Och att jag, ja inte är det.
Det känns ganska bra. Det betyder ju att det kommer finnas andra som också tycker att jag är grym. Eller hur?
Så konstigt nog känns det hela bra.
Hit me baby, I´m GRYM.
Hehe.
Nästa helg. Då jävlar.
Se upp i backen alla ni utan päls med snopp.
Zinnie is grym och on the move...
Problemradar
Via mess.
Han tycker att jag är för bra för honom. Det sa han igår också.
Helt rätt, jag var för full. Du är en kanontjej, fixa en kanonkille ist. =) Många kramar.
Ja jag ska väl det.
Fixa en kanonkille.
En riktig kille.
En NORMAL kille.
Varför är det så jävla svårt?
Har kompisar som säger att de har mongoradar. Om de har det så har jag problemradar. Alla möjliga och omöjliga konstigheter och problem. Det har de jag träffar.
Och sen är jag så jävla bra. Å. Det hjälper ju inte mig ett skit.
Jag är FÖR bra, därför är jag själv? Det låter ju puckat.
Funderar på om jag känner mig ledsen.
Vet inte.
Känner mig mer blasé.
Jaha. Typ.
This is it.
Varför bry sig?
Wierd
Ja.Ute var jag igår. Knäpp kväll.
Men boomerangeffekten håller i sig. Varför träffa nya killar när man kan träffa sådana man redan träffat innan. Alltså man slipper ju lära sig nya namn. Liksom.
Sen så har jag också lärt mig att saker har en tendens att få sin förklaring. Med tiden typ.
Var på fest först som sagt. Och S var där. Det blev som det alltid blir, jag och S hänger. Väl ute hängde vi också. Hela tiden. Vi bestämde återigen att vi skulle åka hoj. Han undrade varför jag inte hört av mig. Vi bestämde tisdag. Hm jaja vi får väl se.
Gillar ju S.
Men vi? Nä. Försent för det. Den biten är redan förbrukad. För längesen.
Men jag träffar en till. Joho.
Snickaren.
Han med de isblå ögonen som får mina knän att darra. Fan. Men så är det.
Han som aldrig hörde av sig. Han som dissade mig.
Jag får en kram. En lång. Sen pratar vi en stund. Han måste gå vidare men säger att han ska komma tillbaka. Han kysser mig innan han går. Jag var inte riktigt beredd. Men tårna krullar sig.
Sen en timma senare kommer han igen.
Vi pratar igen. Han kom tillbaka för min skull sa han.
Jag frågar ju såklart varför han inte hörde av sig. Att jag kände mig rätt tokdumpad.
Jag hade en nuskajagvaraärlig-kväll. Spritens fel. Påminn mig att inte dricka cider nåt mer.
I alla fall så var jag ärlig. Han med. Han svarade att det fanns anledningar till att han inte svarat. Sen sa han att jag är grym. Att jag är en hur bra, söt, fin, fantastisk tjej som helst. Att han blev glad av mina mess.
Sen förklarade han. Gjorde mig lite paff. Men den fanns där förklaringen. Annorlunda men ändå där. Vet inte hur jag ska ställa mig till den. Det får jag se.
Sen blev jag lite sur. För att han tog besluten åt mig. Förutsatte redan innan hur jag skulle reagera.
JAG HATAR SÅNT.
Så gjorde piloten med.
Tog beslutet åt mig.
Men jag är för fan vuxen och kan faktiskt fatta beslut själv. TACK.
Sen pratade vi och pratade. Jag och Snickaren.
Jag öppnade mitt hjärta lite väl mycket.
Vet inte varför.
Berättade hur han fick mina knän att darra. Att jag ville ha honom.
Sen pratade vi om vad man vill ha. Att jag vill ha allt. Annars får det va. Han sa samma.
Jag tyckte vi skulle gå.
Han tyckte inte.
Han sa: Kan vi inte umgås då. När vi är nyktra?
Jag: Ja det kan vi. Men det gick ju sådär sist.
Han: Jag ringer dig imorgon
Jag: HAHAHAHA. Ja gör du det ( lite lätt ironisk)
Han: Men ring du mig då.
Jag: Skulle inte tro det.
Han: Jag ringer dig imorgon.
Jag: Ja gör du det (when pigs fly...tänkte jag)
Sen tog vi sällskap en bit. När vi skulle skiljas åt kysser han mig. Så skönt.
Vi står en stund mitt i gatan typ och kysser varandra.
Sen kommer hans jobbarkompisar och går förbi. Vi blir avbrutna.
Han går hem till sig. Och ropar på vägen.
Jag ringer dig imorgon.
Jag tror på det sådär.
En riktig kille
Ja hur som så blir det fest i helgen. S ska dit. Det är både kul och inte kul. Kommer som sagt alltid gilla honom. Men. Men. Jag vet vad som händer när vi är på fest ihop. Och går ut ihop.
Tänker inte vakna hos honom. No future. Men ändå. Jag har alltid jävligt kul ihop med honom. Skrattar massa. Det skulle jag behöva. Ganska mycket faktiskt.
Hm. Får nog se till att skratta lite. Ha lite kul. Men inte hänga bara med S.
Förresten så träffade jag S i affären häromdan. Han frågade om jag inte skulle med och åka hoj. Sa att jag skulle ringa när jag ville och hade tid. Jag har inte haft tid än. Eller lust. Känns som om jag krånglar till det.
Eller så tänker jag för mycket och borde åka hoj med S. Innan snön kommer typ.
Vi får väl se.
På lördag.
Shit skulle behöva ett riktigt ragg.
Pratar alldeles för mycket med Chattkillen också. Alldeles för mycket för mitt eget bästa. Dumt att jag gillar att prata med honom. Uppenbarligen gillar han att prata med mig också. Antar jag. Vi har väl pratat cirkus tre timmar varje kväll den här veckan. Märkligt nog har vi alltid något att säga till varandra.
Han har hjälpt mig med virushelvetet. Han ska installera om min dator i helgen. Snällt.
Vet inte varför jag gillar honom.
Gillar alltid det omöjliga.
Jävligt dumt.
Ska inte gilla honom.
Bara vara vänner. Bara bara vara vänner. JU.
Ja jag skulle verkligen behöva en riktig kille.
Som är intresserad av mig.
Som inte är rädd för ett förhållande.
Som inte har märkliga krav på tjejen han ska träffa.
Som gillar mig för att jag är jag.
Som säger att jag är söt.
Åh. Är trött på alla myskoförhållanden jag har med killar.
Börjar lura på om det beror på dem?
Eller på mig?
Medicin tack.
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.
Tänk om jag hade en het datakille som kunde rädda allt helt magiskt. Och sen kunde vi hånglat. Typ. Eller haft sex. Åh. Jag börjar nästan bli desperat.
Men nu har jag inte det.
Dels för att jag inte har en kille.
Dels för att datakillar sällan är heta.
Har snackat bort halva kvällen med chattkillen. Han är en datakille. Lite halvhet. Nä han är inte het. Han är kul. Men man kan ha sex med honom. Han lovade att komma förbi och hjälpa mig med datorn. Sen kollade han upp mitt virus och sa att jag nog måste installera om. Att han inte kunde hjälpa. Så det var ingen idé att han kom och hjälpte mig. FAN.
Alla mina bilder.
All min musik.
APJOBBIGT.
Jag hatar alla jävla idioter som sitter och kommer på fittvirus.
Det är säkert alla oheta datakillar som hämnas på världen. För att de inte får tjejer.
Men va fan? Kom igen.
Jag har ingen kille.
Inte hittar jag på fittvirus för det.
...jag skulle uppfinna kukvirus...
The dark side
För varje gång jag skriver kommer det fram mer och mer bitar av mig som vill ut. Ju mer jag skriver desto mer vågar jag liksom, få ur mig det där som jag behöver få ut. För det är väl det som är poängen med min blogg, att skriva det där röriga, svarta, dumma som vill ut - som jag inte delar med mina vänner. Som jag inte vill tråka ut mina vänner med - de får bära nog ändå av mig och av sig själva.
Och sen skäms jag. För att jag har en svart sida. En svart sida som kan få ilskeutbrott, som gör dumma saker, som är tokego - som vill ha bekräftelse till varje pris.
Men det måste ut, nu. Så här kommer en bekännelse av nåt dumt jag gjort. Mycket dumt. Som bara handlade om bekräftelse, åter igen. Se på mig, jag är bra, du vill ha mig eller hur?
Min underbara kompis M ( bara här, suck) har inte haft tur i kärlek det senaste året, självförtroendet sjönk och hon tyckte inte hon dög till. Men sen hade vi en toppenhöst där vi var ute och fick uppmärksamhet, en hel del.
En kväll när vi var ute var en fantastiskt snygg kille ute, han flörtade med oss - båda. Men min kompis M såg bara att han flörtade med henne. Jag lät henne få. ( Storsint...). Jag backade när han kom fram och han drog tag i henne, de pratade, bytte nummer, sen gick han.
Sen hörde han av sig, bjöd på dejt, hon gick dit, fick mat , de låg, sen hördes de aldrig mer. Hon messade - han svarade inte. Hon ältade det ett tag - var lite ledsen först, kände sig dumpad. Sen gick det över. Jag tröstade. Var en vän, sa att hon var värd mer. Detta var i november.
Sen blev det februari. Jag var ute, inte M. Där var han. Sa jag sjukt snygg? Han flörtade megamassa - jag lekte med. Kul. Bekräftelse. Vi gick och satte oss. Vi pratade. Om M, tja hon hörde ju inte av sig mer - sa han. Jag räknade ut att han mest var ute efter sex sådär. Inget allvarligt. Med M. Det var ju inte M. Sen insåg jag att jag fick erbjudandet rakt i min famn. vad sägs om lite sex sådär. Inget allvarligt.
Sa jag att han var brandman med?
Jag tänkte inte så mycket, tog med hem - fick massa smicker. Kommer fortfarande ihåg att han sa att min kropp var fin. Bekräftelse. Vi hade sex, mycket, bra. Han tog mitt nummer när han gick. Vi hördes. Blev KK. Typ.
Sov hos varandra, hade sex, i en månad kanske eller två? Nån gång i veckan sådär.
Sen var vi ute jag och M. Och han var ute, brandmannen. Han flörtade, log, såg oss.
M blev fnissig. Såg du? Han kollade på mig? Såg du? Brandmannen.
Jag: Mmm. Jo. Nu går vi. ( Dåligt samvete...)
När vi träffades, jag och brandmannen, efter den kvällen flinade han och tyckte det var kul. Tro fan det - han har legat med oss båda, vilken jävla jackpot för honom. Jag gillade inte. Kände mig billig. Trots att jag ville ha sex bara.
Det var sista gången vi träffades. Jag gick på morgonen, var nog rätt kall. Han var det med - inga kramar eller pussar den morgonen.
Hade dåligt samvete. Uhh jag är hemsk. Alltid denna bekräftelse.
Funderade på om jag skulle berätta. Berättade för en vän, fick rådet, nej säg inte. Hon har nog rätt - ibland är det bättre att inte veta.
Tiden gick, jag såg honom inte, M sa inget om honom. Utom ibland, då mm:ar jag bara. Sen blev det juni. Då är han överallt. Suck.
På krogen.
På stan.
Vid stranden.
På uteserveringar.
Cyklar förbi.
Ibland känns det också som om det är brandmän överallt. Går vi inte förbi en brandstation, så kommer det en brandbil, eller så står det en brandbil där vi är. Fan vad det måste brinna överallt.
M fnissar om hon är med. Då hejar inte jag. Han hejar inte.
När jag är själv. Då hejar han, då hejar jag.
Fy jag är en svart människa.
Konstig vänskap
Från ett av mina första inlägg, när jag går igenom det senaste årets hångel, ligg, strul:
Sen chattkillen, chattade i ett halvår. Sen hade vi sex, bra - flera gånger.
Startade nåt mysko KK-förhållande i några veckor. Han ville inte ha tjej och jag ville ju inte ha honom, eller? Äh strunt samma, nu har han visst en tjej. Snygg var hon väl med. Kul för honom.
Vi kan prata länge om allt och inget. Om viktiga saker som världen och dess problem till att kolla vimmelbilder och säga vem som är snygg och inte, skicka knäppa klipp från youtube och snacka sex. Snackade sex gjorde vi visserligen inte igår, inte sen han träffade tjejen han typ är ihop med nu? Han har nog lite svårt att säga att han är ihop - men de firade ju midsommar ihop så.
Igår pratade vi om sommaren och om livet, jag lyckades berätta att livet inte var hundra nu. Han peppade på ett så där lite killigt tafatt sätt, men ändå ok. Inget fjantigt - utan mer så är det ibalnd - det bästa är ju att det blir bättre.
Vi har en mysko relation. Jag gillar verkligen att prata med honom, både på msn och IRL. Vi har "känt" varandra i nästan ett år nu, eller ja 10 månader. Det känns som om vi känner varandra rätt väl och inte. Vi träffades första gången i februari/mars typ. Efter att vi chattat i ett halvår. Vi har haft sex. Flera gånger. Jag har sovit hos honom en gång. Jag har inte träffat hans vänner eller han mina, vi var lite hemliga. Vi pratade mycket sex ett tag, det var skönt - man fick utlopp för all singelfrustration. Vi utnyttjade varandra, i samförstånd. Det var helt ok.
Nu ses vi inte alls. Vi pratar bara på msn, har blivit lite oftare nu igen på sistonde. Vi kan verkligen prata hela kvällar, nätter, dagar. Men att ses pratar vi inte ens om längre - inte ens som kompisar.
Jag kan ändå inte låta bli att bli förbryllad över hur jag känner för honom. Vissa saker han säger fastnar liksom, som klister i min hjärna. Kan vara smågrejer som jag skrattar åt, saker jag retar mig på, saker som jag blir ledsen på. Det är skitkonstigt.
Blev inte helt lycklig över att han träffat tjej. Försvinner han från mig nu liksom? Men jag går inte och tänker på det hela tiden, vet inte ens om jag vill ha honom.
Vi är inte ett dugg lika, jag delar inte alls hans småborgeliga värderingar.
Men han är skärpt, det gillar jag.
Jag gillar inte hur sterotypt han kan prata om tjejer, hur han gillar snygga kroppar, bröst och blonda brudar.
Men jag gillar hur han ser på livet, dess möjligheter.
Jag tycker inte att han är snygg eller att han är någon jag skulle flirta med på krogen.
Men jag gillar hans ögon.
Har inga problem att stänga av honom, har inte saknat honom så värst nu när vi inte pratat på ett tag. Men nu när vi pratar igen så upptäcker jag hur mycket jag gillar det.
Undrar lite över vad det är jag känner för honom. Är det en sån person som man möter i livet, vi drog varandra vidare och sedan skiljs vi åt? Två personer som höll i varandra lite när det blåste och nu kan släppa varandra?
Borde inte vi släppa varandra nu då?
Eller är vi vänner som borde gå och fika ihop och snacka om allt, som vi gör?
Kan man vara det trots att man legat med varandra och gillat det?
Är det kärlek från min sida? Näe...det tror jag inte. Fan jag vet nog knappt hur det känns nu, längesen.
Konstig vänskap. Helkonstig. Men ändå bra typ.
Massmess
Snickaren messade igår. Japp det gjorde han, ett sånt där mess man skickar till typ nästan hela sin lista : Glad midsommar, hoppas ni får en jättetrevlig kväll, många kramar XXX.
Jahapp tänkte jag, detta bevisar ju att han varken supit bort mobilen eller blivit analfabet. Han vill helt enkelt inte, suck får mig att känna mig ännu mer looser. Självklart kunde inte jag låta bli att vara lite dryg och skriva : Tjoho ett mess ;) Trevlig midsommar till dig med. Svar på det? Nej nej inte då - men jag har ju raderat numret så det spelar ingen roll. Så det så.
Sen kände jag mig ju som bekant lite ensam igår, har ingen på G, ingen att messa med. Vad gör Zinnie då? Jo hon drar i nödraketen - skickar också ut ett massmess ( inser idag att jag skulle valt bort vissa nummer, lyckades visst skicka till Chefen och andra exhångel, hm borde radera nummer bättre) Men men gjort är gjort och nu ska jag sluta ha ångest för det.
Fördelen med ett massmess är att man kan skylla på att det är just ett massmess, innehållet är ju också ganska neutralt typ "glad midsommar, kram". det blir inte så personligt att man gör fetbort sig om man råkar skicka till några såna som jag gjorde, folk fattar att det är ett massmess och att de lyckades komma med i listan liksom.
Dock för det med sig en positiv grej, många svarar och blir glada. Få mess = kul.
Fick en massa mess från vänner jag inte pratat med på ett tag, himla kul. Bestämde fester och fikor, jättekul.
Sedan svarade några stycken killar som jag inte hade räknat med, och någon jag hade räknat med.
Spraydatekillen, den senaste där jag hostade bort hela dejten, svarade. Lite förvånande faktiskt. Hm jag som troddde att han var totalt jätte ointresserad. Vi messade lite fram och tillbaka sen dog det ut. Men ändå kul, nu kan ju vi prata på msn igen.
Min allra första Spraydatedate, ett år sen nu - han svarade. Åkte motorcykel i Norge, vi messade också fram och tillbaka. Kul att vi kan hålla kontakten som vi gör - han är rolig.
Sen svarade mitt gamla strul, hångel S. S och jag har en historia på tja 3 år eller är det 4? Ja ni måste höra den i alla fall.
Först stötte S på mig seriöst mycket, jag blev efter ett halvår intresserad, S hade tjej. Jag skaffade kille, då gjorde S slut med sin tjej och ville satsa på mig, jag sa nej. Jag gjorde slut med min kille ville satsa på S, S blev ihop med sin gamla tjej, ville satsa på henne. Vi låg dock med varandra några gånger.
Ett år gick. S och hans tjej gjorde slut, jag och S låg med varandra igen, några gånger. Jag ville veta vad S ville, S visste inte, ville inte inleda något. S och hans tjej försökte igen. S och jag var "kompisar". Så gjorde S och hans tjej slut ( för gott?), vi pratade länge om det en kväll, om hur han kände, om vår historia. Sist jag träffade S ute ville han att vi skulle gå hem till honom, men jag hade bestämt mig för att vi inte skulle ligga med varandra igen, dessutom träffade jag J den kvällen.
Men vi har bestämt att han ska ta mig ut på en tur med sin nya motorcykel, det gjorde vi när vi träffades ute.
Så S svarade iaf, som alltid med anspelningar på sex och att han alltid finns typ, hm. Vi bestämde att det blir motorcykel i veckan. Kul.
S var mitt säkra kort, jag visste nästan att han skulle svara och vad jag behövde det igår. Suck det var ju det där med bekräftelse igen Zinnie, alltid denna bekräftelse. Japp jag behöver den, behöver få veta att jag är åtråvärd, att det finns någon som vill ha mig eller iaf finner mig intressant. Då är massmess bra, det blir dyrt ( nja inte så, gratis sms ju...), det är alltid någon som svarar och jag gillar när min telefon piper till och säger S M S!
Ett enda litet sms???
1. Han söp bort sin mobil på Hultsfred och har inte fått ett enda sms.
2. Han är jordens mest fega människa och vågar inte svara.
3. Han har glömt bort hur man använder t9 funktionen.
4. Han har brutit båda armarna och kan därför inte svara på mina sms.
5. Han har träffat en annan brud, bilvit kär och tänker skaffa barn.
6. Han har helt enkelt inte haft tid ( Att svara på ett sms??? Det tar hur lång tid??? 30s...)
7. Han har tappat minnet av all alkohol på Hultsfred och blivit analfabet.
8. Ja, vad faaan... Han vill väl inte.
Jepp och nu raderar Zinnie numret, ciao på dig. MES.
( För övrigt har det gått en hel dag och han har not svarat.)
Skicka eller inte skicka...
Hade en långt telefonsamtal med min underbara och förstående mamma, hon tyckte att jag skulle vänta tills imorgon och då skriva ett mess. Jag skulle skriva typ " Hej XXX, hoppas det var roligt. Har inte hört av dig eller fått något svar, hoppades på att vi skulle höras eftersom du sa det - men jag kanske missförstod dig? Kram"
Hm ska jag skicka det där? Jag lämnar ju en öppning för att säga ja och nej - målar inte inte mig i något hörn och kan heja på honom i fortsättningen även om han säger nej. Är det för kort? Vill ju inte uppfattas som sur, men ändå vill jag veta om jag gör bort mig helt när jag messar honom och om jag missuppfattade honom sååå totalt. Dessutom vill jag inte gå och tänka på det här hela sommaren - då blir det ju jobbigt till slut. Kan ta ett nej, trist tråkigt, men ändå, då vet jag.
Inget svar
Kan bara inte låta bli att undra varför i så fall. Vi hade ju avslutat en gång och vi hade ju inte ens sex, så det kan itne varit det. Vi myste hela morgonen, jag träffade hans kompisar - och han var noga med att säga att de gillde mig massor. JAG FATTAR VERKLIGEN INTE. Har killar en annan slags hjärna än vad vi tjejer har?
Skavsår
Inget svar, helt tyst. Ja han är väl full eller nåt. Typ. Eller vad man nu gör på Hultsfred.
Äh jag går ut och springer istället, orkar inte tänka idag, så jag tänker skita i det nu. Så det så.
Japp -det håller väl i en timme eller två, tjo.
Tvivel
Skydda dig själv, inte hoppas för mycket, du vet ju hur det går sen, förr eller senare blir det inget, så är det alltid...Acceptera ditt öde, inte bli sårad, inte bli sårad, inte bli sårad. Varför ska du tänka på det egentligen? Klart ingen vill ha dig,du är ju desperat. Suck du är en sån som inte har kille, ständig singel - ja det är du. Kart att han vill ha någon annan, de vill de alltid.
Nä det är klart han vill ha dig, varför skulle han inte? Han var ju jättesöt och jätteglad över att träffa dig, han har nog bara massa nu vet du. Nu är det din tur, livet vänder. Våga tro lite så kanske, du blir ju bara tråkig om du är neg dessutom är du inte alls desperat, du vill ju bara hitta kärleken - vem vill inte det?
Åååh du är så desperat. Pinsamt nästan. Kan inte du klara dig utan att ha någon på G eller? Nästa, nästa, nästa - ska inte du fundera på vad som är fel på dig istället för att hasta vidare. Borde vara själv lite, tänka? Alla kommer ju snart att tycka att du är lite too much liksom - slampa.
Nä jag är inte alls slampa, struntsnack . Jag har dessutom bara haft otur, det är inget fel på mig - men nu har jag kanske tur ju. Han gillar ju mig, dessutom sa han i lördags att hans hjärta ville vara med mig.
Men fattar du INTE? Han har inte svarat på messet du skickade och är man intresserad svarar man direkt. Förresten var du tvungen att skicka ett mess? Så pinsamt och desperat IGEN. Looser.
Nej nej han är ju på hultsfred, han har inte tid - det kommer. Lugn. Han blev säkert glad för messet, det behövde ju inget svar direkt liksom.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Fan allt skit.
Japp, min hjärna just nu. Spärra in mig någon.
Recycled recycling
J var där, jag var förnuftig och hejade bara och gick vidare, duktigt.
Sen var jag utanför en sväng och fick syn på någon jag inte trodde jag skulle få se igen. Träffade en kille i december, Snickaren, mycket manlig och sexig, härlig personlighet. Han hade förmågan att bara få mig att må bra så fort jag var med honom men sen gick det då som det brukar för mig - åt helvete. Han hade ett x som spökade och de bestämde sig för att testa igen, han var inte färdig med henne typ. Han var väldigt ärlig och berättade som det var för mig och jag raderade sedan numret - för att jag skulle sluta fyllesmsa. Hm. Pinsam man är ibland.
Men där var han igår, jag blev jätteförvånad och glad - det blev han med. Han berättade att nu var det helt klart slut mellan han och hans x, han var färdig med det och att han var jätteglad över att se mig. Han hade fortfarande kvar mitt nummer...
Ja han fick sova hos mig och nej vi hade inte sex. Han vill inte ha det i början - seriöst tecken? Sen när han gick sa han att vi har ju varandras nummer igen och att vi hörs. Det hoppas jag verkligen. Han var en sån som verkligen hör av sig om han sa att han skulle. Hoppas att han är sådan fortfarande.
Han ska till Hultsfred en vecka, så jag kan inte träffa honom förrän nästa vecka, alltså om en HEL vecka.
Hur ska det nu gå för Zinnie den här gången? Har jag recyclat en gång för mycket? Eller fanns det någon mening med mitt recyclande? Varför kommer de tillbaka heeeeeeeela tiden?
Jag har uppenbarligen problem med att avsluta och släppa. Suck. Fast nu kanske det blir bra. Kanske.
Ny vecka - nya tankar ?
J hade potential, med betoning på hade måste jag säga för att vara lite förnuftig. Även fast jag också känner mig själv så väl ( tyvärr...) att jag vet att jag lika gärna skulle kunna hamna hemma hos honom efter en lördagskväll igen. Better safe than sorry ni vet.
Men ändå hade potential, för jag vill ha, jag vill ha allt det där - jag VILL bli kär, på riktigt och tillbaka med. Och det säger ju sig själv att det är ingen kanonstart att bli det i en kille som mest bara vill ligga. Jag vet. Allt för väl.
Så tänka postivt var det.
Gjorde en rejäl insats i mitt positiva tänkande ikväll med min söta vän M. Vi var ute och sprang ihop och bestämde tillsammans att detta skulle vi göra ihop minst varannan kväll för att må bra. Inte bara må bra fysiskt, utan även psykiskt ( hon behövde också positiva tankar, psykoexet i förra inlägget...). Vi kom fram till att vi inte bara blir nöjda med oss själva utan även för att vi får en stund ihop att snacka av oss. Bara vår stund. Kanon. Känner mig ganska uppåt nu på grund av den stunden vi hade nyss.
Det här kan bli bra.
Vad vore man utan vänner?
Hela mitt liv på en kväll...
Igår var verkligen en av de sjukaste, mest skruvade och mysko kvällarna jag varit med om i hela mitt liv. Min kompis M sammanfattade det med, men "herregud det är ju hela ditt liv det senaste året på en kväll". Japp det var det verkligen, plus att det hände en massa andra sjuka och idiotiska grejer - och jag var nästan helt NYKTER.
Funderar på hur jag ska återge kvällen på bästa sätt och det blir nog bäst att bara berätta den från början till slut.
Here it goes:
Kvällen började hemma hos en kompis, vi hade grillfest och det var jättetrevligt. Jag var en aning seg i början men piggnade till strax innan vi skulle gå - men var dock typ nykter. Ner till utestället åkte vi och in gick vi, det var nu det började...
Vi stod och dansade, jag, M och min killkompis A och sen stod det två killar med oss helt plötsligt, en av dem söt - mycket.
Min kompis M har ett psykoex som för kvällen var ute och redan hade betett sig illa mot henne, hon var lite skraj att han skulle dyka upp igen så jag stod lite på vakt kan man säga. Och häpp, där är han -helt svart i ögonen och ska fram till M, vilket jag inte låter honom göra eftersom hon helt knäckt står och gråter bakom mig. Sen blir det lite rörigt men jag lyckas, med hjälp av A och killarna vi dansade med mota bort honom. Jag står på dansgolvet en aning skakig i benen och bara darrar, av ilska och rädsla. En av killarna som dansade med oss då håller då om mig, så där tryggt ni vet så jag slutar skaka. Hur skönt som helst, sen presenterar han sig och vi pratar lite. Mycket söt och trevlig, efter ett tag går han men säger att han hoppas att vi ses igen under kvällen. Det här börjar ju bra - tänker jag - som kämpar med att inte tänka på J ( som inte hört av sig) och med att se till att min kompis har kul, vilket hon har sen. =)
Då kommer nästa, den lilla snygga som jag träffade i höstas, står framför mig vill kramas och prata. Han visar tydligt att han är intresserad av mer, inte jag dock. Sen går han.
Sen går vi till baren och vem står där? Jo J. Jag fegar ur som attan och vågar inte gå fram, låtsas vara upptagen så där fjantigt. Usch vilken mes jag är. Går runt lite men sen till slut inser jag att jag måste gå fram, vilket jag gör. Jag frågade honom varför han inte hört av sig och han säger att han jobbat hela veckan och att han funderade på att skicka ett mess idag men inte gjorde det eftersom han inte visste vad han skulle skriva. Jaha? Vi pratar iallafall lite och jag (nykter) känner mig en aning typ rastlös, obekväm, nervös - varpå han frågar. Är du nervös? Och jag svarar...eh.. neeej då. LJUUUG. Samtalet tar slut och jag går vidare med mina vänner - får inte klart för mig om vi bestämde att vi skulle ses, om han ville eller så...mysko. Känner mig en aning förvirrad då.
Vi går ner och dansar och där står...tatataa Fotbollspelaren. Han är toksnygg, tok, tok , toksnygg. Jag får en kram och vi pratar lite, shit jag får nästan tunnelseende även fast J är ute.
Sen går vi till en annan bar och där står, ja just det senaste spraydajten. Hm. Lite obekvämt men han ler och ger mig en kram och ingen av oss kommer på något att säga. Hm, inte konstigt att det inte blev nåt.
( Hm vad kramar jag har fått inser jag nu.)
Sen händer det sjukaste och äckligaste för kvällen. Uhh, mår illa när jag tänker på det.
Vi går och dansar igen och när jag står där känner jag något mot baken, tänker att det är någons väska - men vänder mig till slut om för att se vad det är och det är...en kille som står med fullt stånd utanför brallorna och gnider sig mot mig!!! Allt går fort jag säger till min killkompis A, som inte fattar, killen med snoppen pyser iväg fort som satan - ingen vakt finns i närheten och jag får panik och vill bara därifrån. Återigen skakig. Mina vänner förstår till slut vad som hänt, tar hand om mig och jag lyckas efter ett tag fortsätta kvällen. Men fy fan vad sjuka människor det finns. BLÄ. BLÄ. BLÄ.
Jaja vidare med kvällen trots allt. Jag går ut och tar lite luft, där är fotbollsspelaren - återigen kram och puss på kinden. Helvete vad snygg han är. På väg in igen möter jag killen från början av kvällen, fortfarande söt. han blir glad av att se mig och vill gå och dansa, vilket vi gör. På väg till dansgolvet möter jag J, jag stannar till lite och jag säger åt honom att ringa sen, han nickar.
Väl på dansgolvet med den söta killen och mina vänner kan jag inte släppa J, måste bara prata med honom. Jag går ifrån dansgolvet och den söta killen (stackars kille som träffade psykomig på psykokvällen) och går till J.
Jag och J börjar prata och han frågar vad jag vill, jag svarar träffas. Han säger att han inte vill träffa någon nu, att han vill vara ärlig och säga det - men att han gärna träffar mig så här som ikväll. Tungt. Känns sugit, jag vill ju ha. Överväger med mig själv om jag ska gå stolt därifrån, lämna J och gå vidare. Jag står kvar. Fan jag gillar honom för mycket. Vi bestämmer att vi ska gå hem till honom och det gör vi.
Återigen massa mysiga kramar och myssex, sånt där mjukt och mysigt. Ligger och kramas hela morgonen, sen gör han frukost och det är dags att gå. Det enda jag får fram när jag ska gå är, ja jo...vi hörs väl. Han svarar ja det gör vi.
Det var hela kvällen fram tills nu. Nu sitter jag i soffan och funderar på varför allt suger så. Vill gråta men kan inte. Han är precis allt jag vill ha, söt, mjuk, rolig- ja allt. Hur ska jag gå vidare nu? Fortsätta att vänta på att vi ses ute? Njuta när jag får honom och sen vara ledsen? Undra om det inte skulle vara så att om han bara får träffa mig lite så kommer han inse att han vill ha mig mer också? Ska jag ligga på? Skicka mess? Nu? Nej. Ikväll? Hm. Undra om han har msn.
Hela mitt liv på en kväll, ja så kan man faktiskt sammanfatta det, massa killar, några jag vill ha, några som vill ha mig. Men den jag verkligen vill ha, vill bara ha mig ibland. Har varit där förr. Mitt liv.
Nä nu orkar jag inte skriva mer, inser att jag är ledsen. Nu kommer tårarna. Fan jag är patetisk. Jävla J.
Avledning? Egokick?
Men som sagt...ibland funkar det sjukt bra. Som nu. Eller ja det började förra veckan, men vi messade igår... Satt och slösurfade på spray, kollade sidor och skrattade lite och tyckte en del var snygga och en del inte - ja som det är typ. Men messa nån var jag inte ute efter, utan mer snoka runt och läsa gästböcker och titta på bilder.
Så helt plötsligt hamnade jag på en sida med en kille som jag tyckte var rätt snygg, började läsa lite (dryg sate, lite kul) sen gick jag in i fotoalbumet och tittade. Då stannade jag upp och tyckte mig känna igen honom, kunde han vara en kille jag pluggade med för läääänge sen, typ 8 år sen. Om det var han så tyckte jag då att han var charmig och snygg, vi flörtade nog en hel del med varandra - men han hade tjej och jag var nog lite för blyg för att våga nåt.
Slängde iväg ett mess och frågade om det var han och efter lite messande så kom vi fram till att visst var det han =). Vi bytte msn och började prata där.
Jag hade (tydligen) en sån där, "jagkännerförattvaraärlig"-dag (de börjar dyka upp lite väl ofta nu för tiden, farligt) och sa till honom som det var. Sa att jag mindes att jag tyckte han var söt och att jag nog var lite intresserad - och hans svar blev att det var ömsesidigt!!! Att han också hade gillat mig och att det garanterat hade hänt något ifall han hade kommit på den där avslutningsfesten som vi bjöd honom på. Han kom inte därför att min puckade vän då slarvade bort hans nummer...suck. Sen sågs vi inte mer.
Men din tjej då, frågade jag och han svarade att det tog slut mellan dem då vid den tiden och att han definitivt var intresserad. Han skrev också att jag blev väldigt intressant nu igen, nu när han visste att jag varit intresserad då...ops.
Jäklars vad nöjd jag blev när han sa det. Det hände för 8 år sen och ändå kände jag en så tillfredsställelse av att veta. Varför? Vad spelar det för roll idag? Varför blir man sån? Egokick så det skriker om det. Skönt att veta att någon vill ha en typ (men inte vilken någon som helst, viktigt vilken någon det handlar om), en bekräftelse av att jag är bra.
Vill ju egentligen inte ha honom, vill ju ha J om han nu kunde höra av sig nån gång (Tålamod?? Vet inte vad det betyder), men ändå kommer jag på mig själv med att leka med tanken om vi skulle träffas... En ren avledningsmanöver eller bara egokick?
Det blev ett namnbyte, lördagens recycling kallas numera J. Funkar bättre i mitt huvud.
Recycling
Sen syns vi senare i baren - han kommer fram och vi pratar. Jag känner mig väldigt modig och ärlig och tänker att här ska jag minsann säga hur det var. Jag har vissa problem med det annars faktiskt - typ aldrig erkänna att man blivit dissad. Men inte igår. Ärlig och rak - japp det skulle jag vara.
Jag frågade honom : Vad hände egentligen förra sommaren?
Han: Ja det undrar jag med.
Jag : Men det var ju faktiskt du som inte hörde av dig
Han: Var det så? Du var lite ointresserad ju.
Jag: Nä, så var det inte. Jag ville ha dig och du dissade mig. Du ställde ju in hela tiden.
Han: Men jag var ju hemma hos dig flera gånger, men du var inte hemma.
Jag: Men det var faktiskt ändå du som dissade mig. Varför? Jag gissade på att du hade tjej.
Han: Ja men det var mycket, jag renoverade ju min lgh och det var rörigt. Därför ville jag inte ha hem dig. Men du var ointresserad och kort när jag messade. Jag ville visst träffa dig.
Jag: Dålig ursäkt, du hade ju redan dissat mig innan. Hade du tjej?
Han: Nej det hade jag inte - men det finns en sak som jag inte berättat. Min polare träffade en tjej i samma veva och hon var sjukt lik dig. Jag trodde ett tag att det var du - så jag gjorde bort mig för henne. Hon blev arg på mig, sen slutade min polare att träffa henne.
Jag: Eh jaha, så du menar att du visst ville träffa mig, men gjorde inte det eftersom din kompis träffade en tjej som såg ut som jag?
Han: Eh, ja typ. Jag trodde det var du först.
(Bör tilläggas att hans kompisgäng står tre meter längre bort och kollar på oss hela tiden och flinar. Jag frågar honom om de vet vem jag är och det säger han att de vet. Bra?)
Ingen idé att fortsätta på konversationen, frågan är om han talar sanning. Kan det vara så? Att hans polare faktiskt träffade nån som var lik mig och att det blev knäppt för honom att träffa mig? Vill tro på det, men kan ändå inte låta bli att undra om han drog en lögn. Sjukt utstuderad lögn isf.
Jaja - det hela slutade ju såklart med att jag följde med honom hem, jag var ju bara tvungen att få se hur lägenheten såg ut. Eller hur?
Jo då jag sov där, kanonmysigt. Han har definitivt det där och är hur bra som helst att hångla med. Sexet var inte lika bra, men jag dör inte. Låg och myste hela morgonen i hans säng och snackade, väldigt avspänt. Shit jag gillar honom. När jag skulle gå så sa jag att jag inte hade hans nummer längre, han hade inte mitt heller, men att han kunde få mitt igen och att det skulle bli spännande och se om han hörde av sig den här gången...(med en aning sarkasm i rösten - inte för mkt dock). Sen fick jag en kram och lite mys innan jag gick.
Så där ja, återanvändning är ju miljövänligt har jag hört, men är det hjärtvänligt? Jag ligger redan i underläge här, han dissade mig sist - kan lika väl göra det igen. Det blev inget förra sommaren så hur stora är oddsen för att det ska bli något nu??? Fan, varför kommer de alltid tillbaka, alla mina spöken. De kommer tillbaka och väcker något jag trodde jag hade stängt av för längesen, väcker och river upp gör de.
Ja så nu kommer jag gå och titta på mobilen sisådär var tionde minut ifall han hör av sig. För jag vill ju det. Undra om han gör det?
Better safe than sorry
Ska ut ikväll med, vad göra annars liksom, och fick just reda på via msn att fotbollsspelaren (Ett gammalt från förra sommaren och sommaren därinnan också för den delen. Gillade honom, sen flyttade han utomlands) är tillbaka i stan över sommaren. Pratade med honom på msn och visst ska han också ut ikväll. Jaha och hur slutar det här då...hemma hos mig vore inte alls illa, men ja någon framtid i det? Nej, inte en chans ens. Det enda som kan hända är att vi ligger med varandra lite då och då i sommar innan han åker tillbaka igen och så har jag återigen slösat min tid på något som aldrig kan bli något. Suck. Borde ju helt klart inte ens tänka tanken att vi skulle göra något, ska bara heja på honom och prata lite. Inte skicka mess, inte svara if han skriver. Nej. Nej. Nej.
Men sen är det ju så här att jag vet att jag blir alldeles darrig i knäna bara av att se honom, han är fantastiskt fin och har det där. Suck igen. Jag kommer också på mig själv nu att sitta och planera vad jag ska ha på mig, samtidigt som jag tänker " hm, undra vad han skulle gilla".
Det bästa vore väl helt klart om jag inte ens såg honom ikväll och sen hoppades på att jag inte ser honom resten av sommaren. Fast jag vet att jag kommer bli sjukt besviken om jag inte ser honom och jag vet vad alkohol brukar göra med mig - tänkefter-funktionen i hjärnan slås tillfälligt av och jag tycker plötsligt att alla mina impluser är suveräna förslag. Som tex. skicka ett mess klockan 3.
Ja ja bättre att få honom och somna nöjd (dock vakna och bli bitter) än att somna ensam och okramad? Hjälp mitt tunnelseende mot fotbollsspelaren har redan startat...stoppa det nån.
Jaha hur ligger det till nu då?
Men men i alla fall - kan ju inte skriva hela livet här på studs, kommer nog lite flashbacks allt eftersom. Berättar hur det ligger till nu, möjligtvis hur det gått i år då, eller kanske senaste året ( start typ för ett år sen - då jag klev in i internetdejtandets värld...).
Dejtsajter är bra, om man vill dejta, har lyckats träffa några stycken intressanta faktiskt.
Den första, då jag var nybörjare, blev en kompis. Söt jajemän, hade vi kul ja. Trodde jag? Mm kanske lite. Men sen hade vi ett låångt telefonsamtal där han berättade hur bra jag var och hur gärna han ville bli kär i mig men att det helt eneklt inte fanns nåt där. Ni vet, " det där". Ja, jo han hade nog rätt. Vi hånglade ju inte ens, knappt en kram. Vi blev vänner hörs ibland, så där pratar lite - lite kul. Men blir det någon gång något? Nej.
Sen har vi den lilla, snygga - ung var han ( 25), men snygg. Ja jag träffade han för att han var snygg. vi hade väl inget gemensamt egentligen - knappt bra sex. Ja det rann ut i sanden, gråter inga stora tårar.
Efter det kom chefen, ja han var chef så det passar liksom att jag kallar honom så. Äldre (35), dominant, pratade om familj och vilket stort hus man skulle kunna köpa på landet och att han helst ville ha en hemmafru. Eller iallafall någon som jobbade 50% och sen var hemma och tog hand om familj och barn. Sa jag att han hade städhjälp? Hm borde fattat redan då. Men shit vilket bra sex och jag blev ju lite så där omhändertagen. Kändes mysigt då. Men sen efter en månad blev jag sjuk och det skulle jag inte blivit - visade sig att han hade svårt för folks svaga sidor. Shit och jag som har svaga sidor. Han surade ihop på mig för att jag hade feber och frös, dumt av mig att hålla honom vaken. Ja vi slutade ses efter det. Märkligt eller hur? Men ändå saknade jag honom ett tag efteråt. Undra om det var för att man fick känna sig just så där omhändertagen. Gissar det.
Jaha sen då, jo blikärdirektkillen. Snygg, välidigt fåfäng, snäll och sa att han var kär efter en vecka. Jag kände inget - zipp, nada, inte ett uns attraktion. Jag fick panik (hade väl inte släppt chefen riktigt heller) och bröt efter två veckor. Nej vi hade inte sex, tur - och dessutom kunde han inte kyssas, Uh.
Sen chattkillen, chattade i ett halvår. Sen hade vi sex, bra - flera gånger.
Startade nåt mysko KK-förhållande i några veckor. Han ville inte ha tjej och jag ville ju inte ha honom, eller? Äh strunt samma, nu har han visst en tjej. Snygg var hon väl med. Kul för honom.
Jaa that brings us to now. Dejtade en kille i söndags, vi har chattat i två veckor, har samma humor. Sen bjöd han över mig på kaffe och film - hjälp vågar jag. Jo då visst gjorde jag det. Snygg - jahapp! Trevlig - yes. Snygg lgh hade han och min första tanke var att hem till mig får han ju aldrig komma iallfall (jag har en mysig, men pytteetta). Han var inte så lång, lika lång som jag tror jag. Jag är väl lång, eller ja 1.75. Jag var sjuk och torrhostade mig igenom hela filmen, charmigt värre. Hade någon slags mindervärdeskänsla över mig hela tiden, som om jag inte dög. Jävligt korkat av mig, man blir ju så intressant då. Blev stressad när jag kom hem och msn:ade honom direkt för att få veta om vi skulle ses igen, "absolut" var hans svar. Ja vi får väl se när han kommer hem från sin kurs i slutet på veckan. Har bestämt att jag ska låta honom skicka mess först. Hm rimmar visserligen illa med min plan att ta saken i egna händer. Får se vad jag gör.
